Vad gör en civilingenjör inom alla områden?

Du är ingenjör själv och har inte förhindrat att din son också blir det? Hur tänker du där?

Förhindrat? Hur tänkte DU där? 
Alla mina barn vet att om de inte vill bli strykta ur testamentet så är det KTH som gäller. Jag har redan två där och satsar kallt på en trippel. Kan det bli en fysiker nu, Gud? 

På förekommen anledning så vill jag påpeka att jag skämtar och mina barn får bli vad de vill. Men eftersom jag tackar min lyckliga stjärna över att jag blev civilingenjör och haft oerhört roligt både på KTH och i arbetslivet så är det ju inget jag avskräcker ifrån direkt.

Men om du själv arbetar som ingenjör så måste du väl också märka av att dom jobben håller på att lämna Sverige i stadig takt? Att det inte finns någon framtid för en ingenjör i Europa/USA.

Här har du en till F:are som idag jobbar inom industrin med nåt som skulle kunna kallas processutveckling/verksamhetsstöd för en viss del av verksamheten.

Är ditt enda mål att bli rik tror jag inte en civilingenjörsutbildning inom de tyngre ämnena som E eller F är nåt för dig. Att ta sig igenom själva utbildningen kräver mer än du varit med om hittills. Är du en bra datateknisk grund och intresse kan D vara ett alternativ som inte är för svårt och så kan man alltid läsa I.

Man måste verkligen inte vara en övermänniska för att klara en civing-utbildning, men det är inte lätt. Jag har alltid haft lätt för mig, satte 2.0 på HP utan problem som 18-åring och fick MVG i alla ämnen utom 1 på gymnasiet. F däremot var TUNGT! Det kräver antingen riktigt skarp intelligens, genuint intresse eller bra studiedisciplin (helst alla tre i någon mån). Bäst skulle jag säga att det gått för dem som har en bra disciplin och studieteknik.

Men vill du bara bli rik, läs tex. på HHS eller till tandläkare och flytta till Storbritannien.

Nej, det är inget som märks i min bransch alls. 
 
Visst försöker man få till outsourcing om det var det du tänkte på men det funkar som regel så himla dåligt kommunikationsmässigt att det behövs massor med kvalificerat folk mellan kund och outsourcingföretag för att det ska fungera.

Glömde citera,men det framgår väl att mitt inlägg var svar till dig tror jag...

Jag håller inte med dig, jag arbetar själv med outsourcing och kan absolut se att om 15 år kommer nästan ingen utveckling finnas kvar i Sverige. Det är också bara att kolla på företag som Ericsson, dom har snart flyttat nästan allt från Sverige till låglöneländer. Det är egentligen bara IT som är den enda branschen för ingenjörer som fortfarande fungerar i Sverige och den har inte många år kvar heller.
Vi ska inte ljuga om det, det är en dålig arbetsmarknad för ingenjörer i Sverige. Minns själv att sextiotalist som deltar i tråden själv har sagt att hennes bransch går dåligt och att hon varit arbetslös under långa perioder tidigare.

När jag var 16 år visste jag att jag ville bli produktutvecklare. Jag hade lätt för mig på gymnasiet, fick MVG i en tredjedel av ämnena och typ VG i resten (några enstaka G). Då kämpade jag inte ens för betygen.  

Direkt efter gymnasiet råkade jag bli gravid, och bildade då familj och så vidare. Fem år efter studenten läste jag ett naturvetenskapligt basår på universitetet för att kunna komma in på civilingenjörsutbildningen i produktutveckling (saknade en del ämnen).

Sen kom jag äntligen in! Som jag hade längtat i hela 8 år! Jag var peppad till 100%, men fick lite av en chock när jag började studera. Kuggade nästan varenda tenta, fastän jag hade haft lätt för matematik under gymnasiet. Fick kämpa enormt hårt för att komma upp i 75% godkänt varje termin (så att man kan få fortsatt CSN).

Den sista terminen under tredje året gick jag in i väggen. Jag ville så gärna uppfylla min dröm att bli produktdesigner, men kroppen och psyket orkade inte mer. Blev sjukskriven och blev tvungen att hoppa av studierna.
 
Under mitt sista år på civilingenjörsutbildningen läste vi en kurs tillsammans med arbetsterapeututbildningen, och jag fattade genast intresse för det yrket. De följande 3 åren efter att jag hade hoppat av studierna hade jag ströjobb och var sjukskriven om vartannat . Till sist vågade jag ta steget att söka till arbetsterapeututbildningen istället. Även den är hektisk, men på ett helt annat sätt, och jag tror även att det är ett yrke som kommer passa mig (dessutom kan man komma in i produktutvecklingsbranschen även den vägen).

Det jag ville säga var... civilingenjörsstudier är tufft! Hade jag inte haft en så brinnande längtan efter just det yrket hade jag hoppat av efter första terminen. Utan intresset och/eller talang för tekniska ämnen kommer det bli tufft för dig. Och du kan aldrig veta vad du kommer jobba som i framtiden. Allting kan förändras.
Satsa på något du tycker är roligt och som du är duktig på.

Ok, om ni lyckas få till självgående outsourcing som inte kräver folk emellan så är ni att gratulera.

I mitten av finanskrisen så var det en tung period, men nu är problemet för oss och andra i vår bransch att hitta folk som vanligt.

I Indien kan du inte missa en enda tenta för då åker du ut, det står 1000 pers i kö för att ta din plats om du inte håller måttet. Jämfört med i Indien så är det lika lätt att få doktorandplats i Sverige som att skita om man är något över medelbegåvad och arbetsam.

I Kina kan du bara göra karriär om du är med i partiet och känner rätt folk, annars kan du stanna på risfältet oavsett begåvningsnivå.

Seriöst, det är lättare att få studera och forska i Sverige än i de flesta länder skulle jag säga. Vi har hur många chanser som helst jämfört med andra.