Allmänt bio/bonus

Problemet ligger oftast i en vek man som inte står upp för sig själv utan vill vara både sitt ex organisera nya tillags problemet är att barnen kommer i kläm och det vet båda kvinnorna och då blir det antingen maktkamp om barnen eller totalt ointresse för barnen och inte vill ha dom där öht där mannen då inte kan sätta ner foten för sina barns skull utan låter dessa kvinnor kan träta. Så problemet är inte kvinnorna utan mannen.

Exakt.

Precis, man orkar inte engagera sig i sitt bonusbarn hur mycket som helst om ingen förändring sker. Jag blir galen på min man när han är sån, han blir det ibland när hans ex gapat och skrikit tillräckligt.

Jag brukar då fråga om jag också ska bli sån. Jag är nämligen inte en sån som skriker och skäller utan jag pratar och lyssnar på min partner. Men inte om jag inte får samma tillbaka. OM jag sätter igång så som hans ex, då kommer han nog att smälla av, men ibland känns det som att jag vill det för att han ibland inte klarar av att stå emot och säga ifrån när hon kör med honom.

Jag undrade om det var normalt att göra på ett visst sätt. Skrev det på helt fel sätt helt enkelt och får lära mig av mitt misstag.

Det är svårt att få det att inte låta som att jag klankar ner på mamman. Något jag får träna på helt enkelt.

Ja absolut :)

Men i varje tråd bo usmamman säger ngt minsta negativt om barnen, sin relation till barnen eller barnens mamma blir det väldigt snabbt häxjakt.

Jag är en av dem som brukar iallafall försöka uppväga det då jag inte förstår hur man kan döma ngn pga ett prefix och inte se förbi sina egna förutfattade meningar.

Bonusmammor har naturligtvis lika stor "rätt" att beklaga sig som en biologisk mamma som är trött på tillvaron ibland ;)

Mycket bra skrivet. Känns lite som att man blir utmålad som häxa när man undrar hur mamman beter sig mot sitt barn. Vissa saker var onödigt att undra över det förstår jag. Men vågar inte fråga eller undra något som är negativt kring bio mamman längre.

När jag hade bonusar som jag offrade väldigt mycket för och tog väldigt mycket ansvar för, men på FL var jag dålig bonusmorsa som trodde hon hade rätt att hjälpa till och fostra och sno föräldrarnas roller, vem fan trodde jag att jag var.

Att sen att deras pappa helt plötsligt stängde in sig i sin egna värld och lät oss vara ensamma utan honom och mamman låg för utredning av soc för att hon slagit ena barnet upprepande gånger och hen vägrade åka dit endast 7 år då, då skulle jag sluta lägga mig i så mycket.

Jag stannade länge bara för barns skull för jag var den de kom till om natten när de drömt något läskigt eller hade funderingar som gnagde, jag var den trygga vuxna som alltid fanns där.. tack och lov så tog pappan ansvar och vaknade när jag avslutade relationen men mamman är nästan helt ute ur leken idag.

Jag tänker på dem varje dag (barnen alltså, mannen kan jag vara utan) och hör om deras utveckling på håll men jag finns inte alls i deras liv idag och de har en ny bonusmamma med bonussyskon, slutet gott allting gott..

Men tro inte att du som bonus vuxen inte kommer bli ifrågasatt på ett eller annat vis, för det blir man direkt eller indirekt eller bakom ens rygg.

Det är nog bara här på FL som jag känner att jag som bonusmamma aldrig kan göra rätt. I verkliga livet så flyter det på och vår familj fungerar som vilken annan familj som helst. Det är våra ungar.

Visst finns det delar av vårt liv (som TR-domar på boende tex) som vi inte hade haft om vi hade varit en kärnfamilj, men det definierar inte oss som individer. Konflikterna med den andra föräldern affekterar mig förstås, även om jag står utanför den. Men vi löser dem tillsammans och livet lunkar vidare.

Problemet ligger fortfarande hos mannen som inte sätter ner foten mot den kvinna alt barnen som betett sig dåligt.

Fast det där tycker jag inte är helt sant.

Mannen kan sätta ner foten hyr mycket han vill men om mamman skiter i det och fortsätter smutskasta, prata skit inför barnen, lägga sig i varenda konflikt och underblåsa barnen i att de inte behöver bry sig om vad bonusmamman säger, att de inte behöver respektera henne osv, så spelar det ingen roll.

Ingen kommer förändras för det.

Man kan inte lägga ansvaret för mammans agerande på pappan. Det ansvaret bär hon och ingen annan.