• Kuben

    Flickor: svårare få hjälp? Är det helt kört? BUP inte intresserade.

    Hej!


    Finns det någon här som kan ge mig lite tips och råd?


    BUP tänkte inte ta an oss, trots att vi känner att vi har en ohållbar situation.

    Så här är läget:


    Jag har en 7-åring som inte mår bra. Hon är begåvad och fungerar mycket väl båda finmotoriskt och grovmotoriskt. Däremot har hon otroligt jobbigt med sig själv.

    -Hon har makalöst dålig självkänsla (vilket får mig som förälder att känna mig värdo, rent ut sagt), hon har alltid som liten varit otroligt skrikig. Hon projicerar sin dåliga självkänsla på omgivningen. Ångest?

    -Hon har svårt för förändringar, och motgångar. Hon får utbrott i timmar nästan dagligen. Hon blir tokig om det inte blir som hon tänkt sig.

    -Periodvis är hon totaldeppig - allt är svart och hon vill inte leva.

    -Hon har svårt att somna och svårt att vakna. Somnar aldrig på resa. (tungt täcke eller små ytor gillar hon).

    -Hon är ointresserad av mat och går inte upp i vikt och tycker att allt luktar. Sitter inte stilla vid matbordet, men kan ta en matbit i rörelsen.

    -Svårt att tona ned och pratar högt. Kan leka rollekar, men ska vara i centrum.

    -Hon är superduktig på att fokusera på det hon tycker är roligt. Timmar går då.

    -Hon fastnar även i tv/dataspel. Konflikterna är stora när vi ska avbryta.
    Gillar inte att byta aktiviteter eller att få besök som hon inte är förberedd på.

    -Hon skärper sig så till den milda grad i skolan att när jag hämtar (tidigt för att hon ska orka med) så kraschar hon. I skolan märker de INGENTING. Hon är en mönsterelev som läser bra och är sååå DUKTIG. Så kreativ, och så pysslig... Hon är omtyckt av de andra barnen och av lärarna.

    -Blyg och tillbakadragen i vissa miljöer - orolig att göra fel.

    -Medans hemma är hon arg, arg, arg, arg långa stunder dagligen (inte alltid dock) och då destruktiv. Det är en emotionell berg- och dalbana. 

    XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

    Det är helt ohållbart. Jag pallar inte med situationen hemma med henne. Som det ser ut nu så är man helt oförstående i skolan. Hon är en mönsterelev där.

    Vad gör jag nu som mamma? Jag är orolig för min dotter. Hur blir det när hon kommer högre upp i åldrar med allt som är i pubertet mm. Om hon mår så här nu, vad har vi då framför oss?!

    Jo, jag bör nämna att vi träffade en barnpsykolog innan sommaren ett par gånger (hon gör inga utredningar) som tyckte att det låter som om dottern har adhd, men BUP är inte villiga att ta sig an oss, då det inte finns problem i skolan (Tja, förutom att jag måste hämta tidigt så att hon ska orka med...). '

    Snälla, har ni några tips eller reflektioner?

  • Svar på tråden Flickor: svårare få hjälp? Är det helt kört? BUP inte intresserade.
  • Dirhael

    Prova att kontakta soc. Deras ansvar är att hjälpa familjer som har problem, även om skolrelaterade problem saknas, så de kanske kan hjälpa er vidare. Vet inte hur det ser ut i din kommun, men på vissa håll har de egen personal med psykologisk kompetens, på familjecentral eller föräldrastödsmottagning. Värt att kolla!

  • Stickflickan

    Om du kan ska du söka en annan BUP-mottagning.

    Har egen erfarenhet av att söka hjälp på BUP och där blir man tyvärr inte alltid korrekt bemött.

    Lycka till !

  • Elin 834

    Det är som om du beskriver min dotter...
    Hon är 7år och utåt sett är hon en väldigt duktig tjej, kan mycket i skolan (började skolan ett år tidigare), snäll, samarbetsvillig duktig på idrott. En positiv och trevlig tjej. 
    Hemma däremot har hon svårt för när saker inte blir som hon har tänkt, får utbrott och anklagar sig själv. Då skriker hon och slåss. Hon har svårt att sitta still och titta på tv, men klarar av att äta mat och göra sånt som intresserar henne. Hon har sovit väldigt dåligt och har fått ett kedjetäcke utskrivet av en arbetsterapeut som gör att hon sover bättre. Hon har i perioder önskat livet ur sig själv på ett sätt som gör att jag är glad att hon bara är sju och inte äldre för då hade hon nog tagit livet av sig. 
    Hon har också en hemsk huvudvärk som hon plågas av flera gånger i veckan.

    Vår räddning är att hon tränar gymnastik 10timmar i veckan. Det gör att konflikterna blir färre hon sover bättre äter mer och verkar må allmänt bättre. Det är också här hon har sina kompisar. Hon har nämligen svårt att leka med jämnåriga barn utan gympakompisarna som är två år äldre passar henne bättre. På sommaren då det är lov från  träningen så blir konflikterna fler, hon får fler utbrott och mår psykiskt mycket sämre. 
    Vi har gått till en sjukgymnast för hennes huvudvärk och där har vi kommit fram till att hon har ett katastroftänkande och att hon har svårt att sålla bland ljuden i klassrummet, hon hör allt. Jag och sjukgymnasten har pratat om att låta göra en basutredning på dottern för att se om hon har ADHD. Skolan är informerad via sjukgymnasten och jag och hennes lärare har bra kontakt. 

    Har du pratat med skolan kan de tänka sig att göra en basutredning på din dotter?

  • Kuben

    Hej och tack för era svar!


    Jag fick bara en telefontid med BUP och hann inte ens berätta en bråkdel av det som vi upplever innan jag blev avbruten med orden "jag förstår var du försöker komma, men allt hon behöver är mer stöd från skolan"... Suck!

    Det är jätteintressant det du skriver Elin! Min lilla fick sitt första migränanfall med kräkningar för någon vecka sedan. I övrigt sitter det inte så mycket i kroppen på henne... än!

    Jag grävde ett stort hål i min plånbok och köpte ett eget kedjetäcke till henne - det hjälper men det är ändå väldigt påfrestande för familjen att få henne att varva ned på kvällarna.

    Intressant även det du skriver att hon funkar bättre med äldre barn. Så är det nästan uteslutande för oss också! Yngre är helt kört! Hon klarar det bara inte. Äldre brukar funka bra.

    Även vår lilla tränar gymnastik 6-8 timmar i veckan och rider 1 timme i veckan. Hon gör dock minsta möjliga på gymnastiken och ligger mest och ålar. Men hon gillar strukturen. Det kan i och för sig ha med att göra att hon inte orkar träna fysiskt då hon äter som en mygga och inte får i sig tillräckligt med näring... vi gör allt för att hon ska få i sig, men det är svårt!

    Även jag har funderat kring vad som hade hänt med alla dessa svarta tankar om hon hade varit äldre. I går ville hon cykla rakt ut i trafiken i vredesmod "för att skada mig". Fy fasiken vad rädd man blir!!!

    Läraren hos oss förstår inte alls och tycker att vi oroar oss i onödan... suck!

  • Elin 834

    Fy så jobbigt!
    Dottern bytte skola efter sportlovet i ettan. I den förra skolan hade hon en lärare som inte hjälpte till alls.
    Kan du söka hjälp via några privata alternativ?
    För oss så var det sjukgymnasten som satte bollen i rullning, har ni någon sån person som ni kan vända er till. Det kanske biter bättre på skolan?

  • Kuben

    Aha, Elin!


    Finns det privata alternativ? Kan man vända sig till dem utan skolans inblandning?

    Idag är jag helt urlakad, matt och knäckt. Orkar inte situationen. Det är som att balansera runt på äggskal för att allt är så skört! Pallar inte hennes utbrott och humör. Det tär på oss så det inte är klokt just nu!

    Soc, hur vänder man sig dit? Ringer man bara och berättar hur läget är? Har ingen erfarenhet allt gällande den instansen...

    Kram!

  • Elin 834

    Jag googlade lite snabbt och hittade flera företag som gör privata utredningar. Jag vet inte hur de är men här är iallafall en länk: www.cereb.se/privat/
    Beroende på vart ni bor i Sverige så finns det olika många företag som gör utredningar. 
    Fy för en jobbig dag! 

    När dottern mådde som värst i sig själv och önskade livet ur sig så försökte vi prata med henne och hjälpa henne att sätta ord på sina känslor, vilket ledde till att efter mycket arbete så sa hon att det var så jobbigt att vara hon,och vi kunde hjälpas åt att bearbeta hennes känslor tillsammans.

  • Kuben

    Tack Elin 834!


    Jo, vi jobbar även vi med att hjälpa henne sätta ord på känslorna. Vi försöker att vara stötdämpare och hennes ventil i tillvaron.
    Vi försöker måla känslorna, spela dockteater, prata... men inte blir det bättre, utan det är en nedåtgående spiral.

    Tack för att du delar med dig! Det är guld värt!!

  • Elin 834

    Kuben jag ser att vi har mer gemensamt. Mitt äldsta barn är också född den 20 mars 2006. Tjejerna har haft mjölkproteinalergi och 08-an har det fortfarande...

    Hör gärna av dig om du vill bolla idéer.

  • Anonym (tips)

    Har förstått att det ofta är svårare att få hjälp för flickor.

    Kolla gärna på:

    http://www.osynligaflickan.se/tag/neurobloggarna/

    Vet inte var du bor, men har för mig att när det gäller eventuell diagnos för flickor så är Svenny Kopp en auktoritet på området.

    Säger inte att det behöver vara en diagnos, men tyvärr är det ju så att utan diagnos är det svårt att få stöd och hjälp i skolan.

  • Anonym (Elisabeth)

    Man måste ju kunna få hjälp från BUP även om man inte behöver hjälp i skolan. Det låter väldigt konstigt att ni nekas hjälp och jag tycker inte att du ska ge dig.

    Sen låter det ju som klockren Asperger såsom det ofta yttrat sig hos flickor (även om en utredning av professionella förstås måste göras och inte tyckande av en anonym person på nätet). Läs på allt du hittar om Asperger (hos flockor) och ändra ditt förhållningssätt efter det samt stötta barnet i de saker hon behöver öva på, är mitt tips förutom att ligga på BUP.

    Jag har en flicka med Aspergerdiagnos och när jag tog kontakt med BUP var det genom egenremiss (alltså jag själv) och inte genom skolan. Sen var skolan förstås involverad i själva utredningen när vi kom så långt.

    Ofta upptäcks inte Asperger hos flickor förän ganska sent. Vi tog kontakt med BUP på mellanstadiet och fick diagnos på högstadiet. Känns som att desto tidigare man får kunskap desto bättre kan man stötta och desto bättre rustat blir banrnet i för vuxenlivet. Så jag tycker absolut att du ska ligga på.

  • Ankla

    Som stöd för att argumentera med BUP och få skolan att öppna ögonen kan du ladda ner SNAP-IV och be skolan fylla i, och fylla i själv för hemsituationen. Eftersom barnet tränar gymnastik så pass mycket kanske även tränarna skulle fylla i den. Blir det många 2:or och 3:or på de 19 första frågorna är det en indikation på att det kan finnas ADHD-problematik

    SNAP-IV finnas att ladda ner här www.sjalvhjalppavagen.se/template01.asp&sorting=4&sitekey={D8DB1884-C14B-4057-8721-D45BD3DAFD23}&pagekey={7CF18689-A50E-4F52-90D9-E5770DF5B2E7}

  • Kuben

    Tack alla för hjälp!


    Vi har slutligen fått hjälp på BUP och nu går det helt plötsligt undan. Undrar vart detta ska bära, men allt är bättre än hur vi hade det tidigare!

Svar på tråden Flickor: svårare få hjälp? Är det helt kört? BUP inte intresserade.