Flickor: svårare få hjälp? Är det helt kört? BUP inte intresserade.
Hej!
Finns det någon här som kan ge mig lite tips och råd?
BUP tänkte inte ta an oss, trots att vi känner att vi har en ohållbar situation.
Så här är läget:
Jag har en 7-åring som inte mår bra. Hon är begåvad och fungerar mycket väl båda finmotoriskt och grovmotoriskt. Däremot har hon otroligt jobbigt med sig själv.
-Hon har makalöst dålig självkänsla (vilket får mig som förälder att känna mig värdo, rent ut sagt), hon har alltid som liten varit otroligt skrikig. Hon projicerar sin dåliga självkänsla på omgivningen. Ångest?
-Hon har svårt för förändringar, och motgångar. Hon får utbrott i timmar nästan dagligen. Hon blir tokig om det inte blir som hon tänkt sig.
-Periodvis är hon totaldeppig - allt är svart och hon vill inte leva.
-Hon har svårt att somna och svårt att vakna. Somnar aldrig på resa. (tungt täcke eller små ytor gillar hon).
-Hon är ointresserad av mat och går inte upp i vikt och tycker att allt luktar. Sitter inte stilla vid matbordet, men kan ta en matbit i rörelsen.
-Svårt att tona ned och pratar högt. Kan leka rollekar, men ska vara i centrum.
-Hon är superduktig på att fokusera på det hon tycker är roligt. Timmar går då.
-Hon fastnar även i tv/dataspel. Konflikterna är stora när vi ska avbryta.
Gillar inte att byta aktiviteter eller att få besök som hon inte är förberedd på.
-Hon skärper sig så till den milda grad i skolan att när jag hämtar (tidigt för att hon ska orka med) så kraschar hon. I skolan märker de INGENTING. Hon är en mönsterelev som läser bra och är sååå DUKTIG. Så kreativ, och så pysslig... Hon är omtyckt av de andra barnen och av lärarna. 
-Blyg och tillbakadragen i vissa miljöer - orolig att göra fel.
-Medans hemma är hon arg, arg, arg, arg långa stunder dagligen (inte alltid dock) och då destruktiv. Det är en emotionell berg- och dalbana.
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX
Det är helt ohållbart. Jag pallar inte med situationen hemma med henne. Som det ser ut nu så är man helt oförstående i skolan. Hon är en mönsterelev där.
Vad gör jag nu som mamma? Jag är orolig för min dotter. Hur blir det när hon kommer högre upp i åldrar med allt som är i pubertet mm. Om hon mår så här nu, vad har vi då framför oss?!
Jo, jag bör nämna att vi träffade en barnpsykolog innan sommaren ett par gånger (hon gör inga utredningar) som tyckte att det låter som om dottern har adhd, men BUP är inte villiga att ta sig an oss, då det inte finns problem i skolan (Tja, förutom att jag måste hämta tidigt så att hon ska orka med...). '
Snälla, har ni några tips eller reflektioner?