Fördomar mot de som pratar svenska med brytning?

I nutida Sverige verkar det vara vanligt att det pratas ?olika sorters? svenska. Många har brytning eftersom svenska är deras andra språk. Trots detta är det inga problem att få ett jobb och leva i Sverige som resten av svenskarna, eller? Har de som bryter verkligen samma möjligheter på arbetsmarknaden som infödda svensktalande?

Det finns forskning som visar attityder gentemot lärare med utländsk brytning. Det visade sig att uttalet spelar en stor roll och att en brytning påverkar bedömningen av språkfärdigheter och ger som följd även en fel bedömning av yrkeskompetensen. Trots att brytning och språkbruk verkar fungera på olika sätt enligt forskarna, bedömer många språkkompetensen just utifrån de uttalsdrag som avviker från talspråksnormen. Just på grund av en brytning har många utländska lärare svårt att utöva sitt yrke inom den svenska skolan. Självklart finns sådana attityder till brytning även inom andra yrkesgrupper där språkbehärskningen spelar en stor roll.

Frågan är hur bra man måste tala egentligen? Räcker det att man blir förstådd eller måste man låta som infödd talare?