Hur ska jag "dumpa" henne?

Tack. Ska fundera på hur jag ska lägga fram det för henne.

Herregud, självklart behöver man inte ha ett socialt handikapp bara för att man inte vill vara vän och umgås med alla. Man får faktiskt välja sitt umgänge och vänner utifrån vilka man trivs med och har något gemensamt med men bara för att man gör det behöver man inte vara otrevlig mot någon (det vore däremot att brista i social kompetens).

Jag var själv i TS situation för ett tag sedan, en tjej som är lika gammal som mig och bor i samma område som jag började på mitt jobb. Det verkade ju då logiskt att vi skulle umgås även på fritiden eftersom vi bor så nära varandra men det funkade bara inte, vi är totalt olika som personer, har olika värderingar och olika intressen. Hon var dessutom en väldigt ensam person (sa hon själv) som verkligen desperat sökte vänner, hon hade bara sin man att umgås med och jag tyckte verkligen synd om henne så jag försökte hitta gemensamma nämnare för att ha något att utgå ifrån men det gick bara inte. Hennes största intresse var typ att hålla koll på grannarna och försökte till och med få grannarna att gå med på att fälla träd på den gemensamma gården så att hon skulle få bättre koll på grannhusen från sitt köksfönster. Rätt så speciell alltså...

För att komma till sak så sa jag faktiskt till henne att jag inte riktigt hade möjlighet ge henne henne den tid hon förtjänar vilket såklart var en besvikelse för henne men alternativet var att varje gång hitta på en lögn för att slippa umgås med henne...

Men geesus, om hon inte vill hänga med tjejen så måste hon väl inte eller??? Och om barnen blir kompisar måste hon väl fortfarande inte hänga med henne. Det betyder fortfarande inte att man har ett socialt handikapp. Och även om hon hade det så måste hon fortfarande inte försöka hänga med någon som hon inte vill.

Urgh! Social kompetens är nog de fulaste ord jag vet. Och alla går väl inte ihop med alla?

Men varför i hela friden skulle jag göra det när min sociala tid är högst begränsad och en människa tråkar ut mig?

Nädu, det finns ingen skyldighet att vara vän med någon, men man bör försöka släppa dem lite fint bara.

Säg att du har en liten snopp, det får dom flesta kvinnorna att tappa intresset.

Frågan är väl knappast om ts måste eller borde umgås med en person som hon knappast känner att det klickar med utan hur man avböjer umgänge utan att den andra tar illa upp? Varför ska man spendera tid på någon man inte har något gemensamt med? Ordet vänskap innebär väl just två som har något gemensamt och där båda känner att de vill umgås, eller? Jag tycker att du faktiskt kan säga just det lite fint. Att du har vänner som du umgås med och som du känner att du har mer gemensamt med och att din tid inte riktigt räcker till mer för övrigt. Kanske tar hon illa upp men det ligger i så fall hos henne. Tror att det är bättre att vara så ärlig som möjligt även om det sårar just då. Att känna sig tvungen att umgås med någon tjänar ingen på i längden minst av allt hon.

Ts är inte alls socialat handikappad bara för att hon inte vill umgås med en person hon inte känner sig bekväm med!

Umgås du själv med personer du inte känner dig bekväm med?

Fint med fler svar, tack!

Jag har funderat på det här och ni som säger att jag borde säga nåt istället för att försöka få det att rinna ut i sanden har säkert rätt. Jag vill inte såra henne, men det gör nog mer ont om jag bara låtsas vara upptagen varje gång hon ringer än om jag förklarar läget.

Har lite ångest för vad jag ska säga, men ska försöka lägga fram det så varligt som möjligt.

Det största problemet verkar vara att den här tjejen är väldigt "på", inte att du inte vill umgås med henne. Hon känns lite gränslös TS. Det är inget fel att aktivt försöka lära känna nya människor, ta initiativ till träffar mm. Men får man ingen respons så backar man.

Du måste nog börja sätta gränser TS. För nej, man är inte "socialt handikappad" för att man inte vill umgås med alla på sin fritid. Du ska absolut inte umgås med henne om du inte vill, det blir jättefel även om hon är ok som person. Hade era barn lekt hade det kanske blivit naturligt att umgås till viss del. Självklart får man bjuda till lite om barnen är jättekompisar. Men så är det ju inte ens? Om de bara leker ifall ni aktivt arrangerar / uppmuntrar det.

Hur vet du förresten att denna tjejen är väldigt ensam? Har hon sagt det? Vad tror du att det kan bero på? Kan det vara så att hon stöter bort folk för att hon är för "på", eller beror det på något annat?

Jag får också intrycket att du aldrig har varit annat än ytligt trevlig mot henne. Då är det ännu värre att hon "tränger sig på" som hon gör.