Utanförskap i vuxenlivet.

Jag vet hur det känns jag känner mig alltid som femte hjulet under vagnen. Vill inte tränga mig på och har svårt att ta plats. Det funkar bra med andra människor till vardags men det gör ont när jag inser att andra gör en massa saker utan mig. Jag träffar nästan aldrig nån annan än familjen på kvällstid eller helger.

Vet verkligen inte hur man gör för att ta kontakt med folk. De vänner jag har är sådana som är supersociala, det är det som krävs för att det ska kunna komma någonstans. Men å andra sidan har de ju hundra vänner eftersom de är så sociala, och jag har typ 3... Så även om vi är vänner och tycker om varandra blir det så skevt när jag är en av många för dem men de är mina bästa och enda vänner.

Jag är 30. De vänner jag har träffar jag kanske 2-3 gånger per år så det är väldigt ensamt ändå.

Ja, det är samma på jobbet. Det funkar att jobba ihop men har aldrig umgåtts med någon privat. På luncher och fredagsfika sitter jag vid bordet men har liksom inget att säga. De andra pratar om gemensamma saker de gjort eller ska göra, de pratar om sina familjer och sommarstugor och de känner varandra uppenbarligen väl även privat. Jag skulle förstå det om jag varit helt ny och de andra jobbat ihop länge, men även de som börjat långt efter mig är med i gemenskapen.

Det är samma med mig!

Det där med julfesten vet jag inte hur jag skulle göra. På mitt jobb har det varit organiserad förfest med lite vin och snacks för alla. Jag brukar gå på både det och julbordet, men stannar inte så sent.

I ditt fall låter det faktiskt utstuderat taskigt, som klassisk mobbning på högstadiet. Är det verkligen alla utom du som är bjudna? Hur många är det och vem ordnar? Jag tänker att man kan så klart inte kräva att folk ska bli bästa kompis med en eller bjuda hem en om de inte vill, men ordnar man förfest för alla innan julbordet, då bjuder man fan imig alla. Att utelämna en är inget annat än mobbning.

Fy fan för såna människor! Om jag vore du skulle jag trycka på gilla-knappen till det inlägget så de skäms lite. Eller ännu bättre, kommentera något, annars kanske de på riktigt tror att du like:ar det. Kan det vara en idé att leta efter nytt jobb? Kanske kan vara skönt med en nystart. Du verkar vara en himla gullig och snäll person så jag tvivlar inte alls på att du får en bättre kontakt på ett nytt jobb. Kollegorna du har nu verkar ju rätt rubbade. Jag var med i en liknande sits när jag var yngre och började på ett nytt jobb, blev utfryst och trodde länge att det var mig det var fel på. Efter ett tag bytte jag jobb och det gick jättebra! Insåg då att vissa personer på gamla jobbet triggade igång någon slags utfrysning. Det är säkert så på ditt jobb också om du kollar noga.

Men börjar de dricka redan nu menar du? Är ni lediga idag eller varför ser du det på Facebook?

Okej, nej jag tänkte att du kunde skriva något trevligt men ändå lite dräpligt. Men det är nog onödigt. Blir bara så arg på såna människor!

Grattis till nya jobbet! :) typiskt att någon försökte förstöra glädjen, men nu kan du iaf trösta dig med att du slipper dem snart.

Jag ser inte riktigt anledningen till att du ska gå på julbordet faktiskt... Det verkar ju bara generera ångest. Och du ska ju ändå sluta liksom... Låter mycket mysigare att gå på julbord med familjen istället :)

Kan känna igen mig lite. Tror de har att göra med att jag gärna har väldigt djupa och nära relationer. Ytligheter ger inte mig så mycket. Kan det vara så att du själv kanske inte finner någon annan särskilt intressant? På mitt jobb har jag kommit några nära men de är mer som mig och vi klickar.

Min första tanke med julfesten eller förfesten var att det var taskigt. Men när du skrev att du varit sjukledig 2 månader kanske det kan bero på det. De har helt enkelt glömt det. Om du gärna vill gå skulle du kunna fråga vad det är för fest så kommer de säkert säga att du också får komma (om det inte är försent redan).

Om det är något jag har lärt mig så är det att jag är på jobbet för att jobba, inte för att bli bästis eller nära vänner med kollegor. För det är det de flesta är för mig. Kollegor. Vi råkar jobba på samma ställe, och that's it. Jag är inte där för att knyta vänskapsband eller skaffa kompisar. Jag är där för att utföra mina arbetsuppgifter. Vissa har jag råkat lära känna närmare, men jag umgås inte direkt med dem utanför arbetstid, och jag förväntar mig inte att de skall vilja ha med mig att göra på sin fritid. Vad de gör när de är lediga, vilka de umgås med, osv, är inte min ensak, och jag kan inte på nåt sätt kräva att de vill ha mig i sin närhet på sin lediga tid.