• Anonym (Jk.)

    Utanförskap i vuxenlivet.

    Är tjej på 34 år som känner mig så utanför på jobbet och runtomkring. Inga vänner kvar, inga direkta bekantskaper. Inget sånt heller. Och på jobbet är det verkligen grupperingar och jag blir ofta utelämnad, kanske för att jag själv inte är framåt och social? Oxå ofta för att jag ibland kan säga fel saker etc. Jag är inte alltid helt trygg i sociala nätverk och sammanhang, beroende på människorna. Ibland har jag betett mig på nåt vis som gör att folk dömer ut mig. Jag kan vara lite pratig kanske, eller ha fel åsikter? Eller säga saker på fel sätt? Jag vet inte, men nåt är det. Stort utanförskap upplever jag. Särskilt på jobbet! Nu ska dom ha julfest inför julbordet ikväll där jag inte ens är inbjuden. Så jag åker själv till julbordet.. Nu blir jag osäker på om jag ska gå, hur hade ni gjort? Gå själv eller stanna hemma? Fler som upplever utanförskap i vuxenlivet.

    Jag har familj som verkligen slukar upp 90% av min tid, och visst det bidrar väl till att inte ha så mycket nätverk utanför det?

  • Svar på tråden Utanförskap i vuxenlivet.
  • Anonym (Jag med)

    Jag vet hur det känns jag känner mig alltid som femte hjulet under vagnen. Vill inte tränga mig på och har svårt att ta plats. Det funkar bra med andra människor till vardags men det gör ont när jag inser att andra gör en massa saker utan mig. Jag träffar nästan aldrig nån annan än familjen på kvällstid eller helger.

    Vet verkligen inte hur man gör för att ta kontakt med folk. De vänner jag har är sådana som är supersociala, det är det som krävs för att det ska kunna komma någonstans. Men å andra sidan har de ju hundra vänner eftersom de är så sociala, och jag har typ 3... Så även om vi är vänner och tycker om varandra blir det så skevt när jag är en av många för dem men de är mina bästa och enda vänner.

  • Anonym (Jk.)
    Anonym (Jag med) skrev 2015-12-03 10:03:27 följande:

    Jag vet hur det känns jag känner mig alltid som femte hjulet under vagnen. Vill inte tränga mig på och har svårt att ta plats. Det funkar bra med andra människor till vardags men det gör ont när jag inser att andra gör en massa saker utan mig. Jag träffar nästan aldrig nån annan än familjen på kvällstid eller helger.

    Vet verkligen inte hur man gör för att ta kontakt med folk. De vänner jag har är sådana som är supersociala, det är det som krävs för att det ska kunna komma någonstans. Men å andra sidan har de ju hundra vänner eftersom de är så sociala, och jag har typ 3... Så även om vi är vänner och tycker om varandra blir det så skevt när jag är en av många för dem men de är mina bästa och enda vänner.


    Skönt o inte va ensam, men jag umgås inte ens med EN.. Hur gammal är du? Känner du samma på jobbet?
  • Anonym (Jag med)
    Anonym (Jk.) skrev 2015-12-03 10:06:29 följande:

    Skönt o inte va ensam, men jag umgås inte ens med EN.. Hur gammal är du? Känner du samma på jobbet?


    Jag är 30. De vänner jag har träffar jag kanske 2-3 gånger per år så det är väldigt ensamt ändå.

    Ja, det är samma på jobbet. Det funkar att jobba ihop men har aldrig umgåtts med någon privat. På luncher och fredagsfika sitter jag vid bordet men har liksom inget att säga. De andra pratar om gemensamma saker de gjort eller ska göra, de pratar om sina familjer och sommarstugor och de känner varandra uppenbarligen väl även privat. Jag skulle förstå det om jag varit helt ny och de andra jobbat ihop länge, men även de som börjat långt efter mig är med i gemenskapen.
  • Anonym (Jk.)
    Anonym (Jag med) skrev 2015-12-03 10:18:43 följande:

    Jag är 30. De vänner jag har träffar jag kanske 2-3 gånger per år så det är väldigt ensamt ändå.

    Ja, det är samma på jobbet. Det funkar att jobba ihop men har aldrig umgåtts med någon privat. På luncher och fredagsfika sitter jag vid bordet men har liksom inget att säga. De andra pratar om gemensamma saker de gjort eller ska göra, de pratar om sina familjer och sommarstugor och de känner varandra uppenbarligen väl även privat. Jag skulle förstå det om jag varit helt ny och de andra jobbat ihop länge, men även de som börjat långt efter mig är med i gemenskapen.


    Ja exakt så är det för mig med! Flera stk som kommer in efter mig blir privata mer än jag nånsin varit med nån av arbetskamraterna! Undra vad det beror på.. Hade du gått på jobbfest ensam? Kan ju hända att jag inte är den enda som gör, men iom de ska ha förfest och allt inför.. Jobbigt. Man undrar konstant vad som är fel
  • Anonym (Tjip)

    Det är samma med mig!

  • Anonym (Jk.)
    Anonym (Tjip) skrev 2015-12-03 10:27:18 följande:

    Det är samma med mig!


    Hur? Berätta dina erfarenheter
  • Anonym (Jag med)
    Anonym (Jk.) skrev 2015-12-03 10:27:00 följande:

    Ja exakt så är det för mig med! Flera stk som kommer in efter mig blir privata mer än jag nånsin varit med nån av arbetskamraterna! Undra vad det beror på.. Hade du gått på jobbfest ensam? Kan ju hända att jag inte är den enda som gör, men iom de ska ha förfest och allt inför.. Jobbigt. Man undrar konstant vad som är fel


    Det där med julfesten vet jag inte hur jag skulle göra. På mitt jobb har det varit organiserad förfest med lite vin och snacks för alla. Jag brukar gå på både det och julbordet, men stannar inte så sent.

    I ditt fall låter det faktiskt utstuderat taskigt, som klassisk mobbning på högstadiet. Är det verkligen alla utom du som är bjudna? Hur många är det och vem ordnar? Jag tänker att man kan så klart inte kräva att folk ska bli bästa kompis med en eller bjuda hem en om de inte vill, men ordnar man förfest för alla innan julbordet, då bjuder man fan imig alla. Att utelämna en är inget annat än mobbning.
  • Anonym (Jk.)
    Anonym (Jag med) skrev 2015-12-03 10:42:32 följande:

    Det där med julfesten vet jag inte hur jag skulle göra. På mitt jobb har det varit organiserad förfest med lite vin och snacks för alla. Jag brukar gå på både det och julbordet, men stannar inte så sent.

    I ditt fall låter det faktiskt utstuderat taskigt, som klassisk mobbning på högstadiet. Är det verkligen alla utom du som är bjudna? Hur många är det och vem ordnar? Jag tänker att man kan så klart inte kräva att folk ska bli bästa kompis med en eller bjuda hem en om de inte vill, men ordnar man förfest för alla innan julbordet, då bjuder man fan imig alla. Att utelämna en är inget annat än mobbning.


    Ja lite så känns det faktiskt och det förstör hela glädjen med att gå på julfesten, för det är ett riktigt bra band som spelar :/. Det är inte organiserat, det är privat anordnat av en annan på jobbet som tydligen bara bjudit in dom viktigaste! Vet ej om jag är den enda oinbjudna, för jag kom precis tillbaka efter två månaders sjukskrivning.. Men jag är definitivt inte meddelad under veckan jag hunnit vara på jobbet och sett arbetskamraterna i fråga. Min man tycker jag ska gå ändå och inte haka upp mig på det, och en del av mig tänker; varför så besatt av att vara en del av deras gemenskap när jag har sån underbar familj att umgås med. Jag vet inte.. Det känns taskigt det här, det gör det. Och vet du vad det värsta är? Att jag ALLTID är snäll mot mina arbetskamrater och ställer upp, ger dom gott bemötande och lyssnar när de vill prata och bryr mig om dom. Så varför blir jag så ogillad? Att jag håller visst avstånd ibland handlar ju inte om dom, utan min dag, vad jag har på axlarna. Jag gör mitt bästa alltid, men allt blir bara så jävla fel. Bläh!
  • Anonym (Jk.)

    Så lägger dom ut bilder på Facebook med drinkar att dom laddar inför julfesten, att det ska bli trevligt med alla goa arbetskamrater... "Alla"?

  • Anonym (H)
    Anonym (Jk.) skrev 2015-12-03 12:12:45 följande:

    Så lägger dom ut bilder på Facebook med drinkar att dom laddar inför julfesten, att det ska bli trevligt med alla goa arbetskamrater... "Alla"?


    Fy fan för såna människor! Om jag vore du skulle jag trycka på gilla-knappen till det inlägget så de skäms lite. Eller ännu bättre, kommentera något, annars kanske de på riktigt tror att du like:ar det. Kan det vara en idé att leta efter nytt jobb? Kanske kan vara skönt med en nystart. Du verkar vara en himla gullig och snäll person så jag tvivlar inte alls på att du får en bättre kontakt på ett nytt jobb. Kollegorna du har nu verkar ju rätt rubbade. Jag var med i en liknande sits när jag var yngre och började på ett nytt jobb, blev utfryst och trodde länge att det var mig det var fel på. Efter ett tag bytte jag jobb och det gick jättebra! Insåg då att vissa personer på gamla jobbet triggade igång någon slags utfrysning. Det är säkert så på ditt jobb också om du kollar noga.

    Men börjar de dricka redan nu menar du? Är ni lediga idag eller varför ser du det på Facebook?
Svar på tråden Utanförskap i vuxenlivet.