Inlägg från: Anonym (Galaxy) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Galaxy)

    Utanförskap i vuxenlivet.

    Kan känna igen mig lite. Tror de har att göra med att jag gärna har väldigt djupa och nära relationer. Ytligheter ger inte mig så mycket. Kan det vara så att du själv kanske inte finner någon annan särskilt intressant? På mitt jobb har jag kommit några nära men de är mer som mig och vi klickar.

    Min första tanke med julfesten eller förfesten var att det var taskigt. Men när du skrev att du varit sjukledig 2 månader kanske det kan bero på det. De har helt enkelt glömt det. Om du gärna vill gå skulle du kunna fråga vad det är för fest så kommer de säkert säga att du också får komma (om det inte är försent redan).

  • Anonym (Galaxy)
    Anonym (G) skrev 2015-12-07 16:03:48 följande:

    Jo, om man känner sig lite utanför och inte vill vara det får man faktiskt bjuda in sig själv på det ena eller det andra viset, anstränga sig. Varför tror du att vissa har ett rikare socialt liv än du? Det är inte för att de är mer älskvärda eller intressanta än du utan för att de kontinuerligt jobbar på relationerna omkring sig, tar egna initiativ och ser till att få vara delaktiga, bjuder till, följer upp och intresserar sig för andra. De sitter nog inte som princessan på ärten och väntar på särskilda inbjudningar eller förväntar sig att alla andra ska ha stenkoll på deras egna FB-uppdateringar. De har koll på andras istället och tar det troligen 10 ggr mer lättsamt än du. De har säkert inte heller någon aning om hur du känner.

    Om du aldrig annars är med vid sociala sammanhang är det inte så konstigt att de inte väntade sig att du var särskilt partysugen? På samma sätt blev jag inte inbjuden på drink av de festsugna barnfria (småbarnsförälder och gravid som jag ju är). Jag kanske låter hård, men jag tror att du är inne i en dålig spiral, delvis skapad av ditt eget förhållningssätt. Du medverkar själv delvis till att vara utanför?


    Även om det kanske går att säga det på ett schysstare sätt så måste jag ändå säga att jag håller med. Visar man inte intresse själv finns det många som tolkar det som att man inte vill (kanske inte så konstigt). Det är egentligen helt sant att det inte handlar om att du Ts skulle vara mer ointressant utan det är faktiskt så enkelt som att börjar du visa intresse ordentligt och är delaktig själv så kommer folk börja räkna med dig.

    Tyvärr är jag själv nog för ointresserad av andra ibland och orkar inte riktigt med att vara inställsam eller så. Så jag har mig själv att skylla. Men det är så otroligt många gånger som jag fått det bevisat för mig att det handlar just om det här. :)

    Det var lite det jag försökte komma fram till i mitt inlägg innan. Att hur mycket vill du egentligen umgås med dessa och hur intresserad är du? Såklart tråkigt känna sig utanför men ibland kan det ju bero på att mam helt enkelt inte verkar så intresserad själv.
Svar på tråden Utanförskap i vuxenlivet.