Utanförskap i vuxenlivet.

Har du varit utanför i andra sammanhang än på det jobb? Ibland skapar vi mönster och tolkar in "signaler" som inte finns eller är menade. Du har precis kommit tillbaka från en 2 mån sjukskrivning? De kanske inte ens visste att du skulle gå på julfesten?

Jag har upplevt liknande hjärnspöken i olika situationer. En var nyligen ett gäng tjejer på jobbet som gick ut och åt på restaurang och tog en drink after work. Jag blev inte tillfrågad trots att vi sitter i samma kontorsdel. Den tjej som tog initiativet är nyanställd och vill nog bonda, komma in i/bygga gemenskap. De tänkte säkert att jag ändå inte var intresserad - jag är till skillnad från dem småbarnsförälder och väntar barn på nytt.. Självklart funderade jag över att jag inte blev medbjuden, men jag valde själv att inte tolka in ett utanförskap som kanske inte ens finns där. Förstår du vart jag vill komma?

Sedan tillhör det det sociala spelet att om du inte är "med" då får du ta aktiva kontakter för att bli det. Var lite framåt? Se till att bli medbjuden? "Får jag haka på er? Har ingen lunchlåda idag!" osv. Det kanske inte finns något äkta utanförskap? Du kanske inte ska lägga allt i händerna på andra och vara passiv själv, vänta på att andra ska välja dig? Välj du dem istället?

Sedan är det förstås trist på riktigt om du inte fick äkta gratulationer till din nya post.

Hoppas att du gick på julfesten. Om du inte gick har du ju på sätt och vis själv valt att ställa dig utanför gemenskapen?

Oj, ser att vissa meningar blev lite underliga i mitt inlägg. Skyller på telefonen

Jo, om man känner sig lite utanför och inte vill vara det får man faktiskt bjuda in sig själv på det ena eller det andra viset, anstränga sig. Varför tror du att vissa har ett rikare socialt liv än du? Det är inte för att de är mer älskvärda eller intressanta än du utan för att de kontinuerligt jobbar på relationerna omkring sig, tar egna initiativ och ser till att få vara delaktiga, bjuder till, följer upp och intresserar sig för andra. De sitter nog inte som princessan på ärten och väntar på särskilda inbjudningar eller förväntar sig att alla andra ska ha stenkoll på deras egna FB-uppdateringar. De har koll på andras istället och tar det troligen 10 ggr mer lättsamt än du. De har säkert inte heller någon aning om hur du känner.

Om du aldrig annars är med vid sociala sammanhang är det inte så konstigt att de inte väntade sig att du var särskilt partysugen? På samma sätt blev jag inte inbjuden på drink av de festsugna barnfria (småbarnsförälder och gravid som jag ju är). Jag kanske låter hård, men jag tror att du är inne i en dålig spiral, delvis skapad av ditt eget förhållningssätt. Du medverkar själv delvis till att vara utanför?