Inlägg från: Anonym (Skrämd) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Skrämd)

    Enormt otäck dejavu! Hjälp!

    Idag fick jag en så stark och påträngande dejavu att jag tror jag "försvann" en kort stund. Det hände på min arbetsplats, i ett klassrum. Jag har bara arbetat där denna termin, men redan första veckan kom första dejavun. Sen har jag stadigt haft dejavuer hela terminen, 1-2 st per vecka. Tidigare har det kanske varit en häftig upplevelse som jag haft 1-2 ggr per ÅR!

    Dessa täta dejavuer inträffar både när jag undervisar och på eftermiddagen när jag sitter ensam. Samma rum.

    Utsikten från fönstret. Ljuset. Luften. Ljuden. Alltihop är alldeles för bekant hela tiden, men sekundvis får jag alltså dessa enormt starka dejavuer. Jag har alltid varit nyfiken på fenomenet, velat hålla kvar den korta stunden och utforska den mer. Men inte idag.

    Tiden stannade på något sätt idag och det kändes som om jag "försvann". Så kom en oerhört stark förnimmelse om att SNART KOMMER NÅGOT GÅ RIKTIGT FEL. Hörseln dämpades, synen skärptes, som om ögon letade efter felet.

    Jag TROR att jag sa högt så att barnen hörde mig:

    Just nu har jag en sån otroligt stark dejavu.

    Men jag kanske bara sa det i tankarna, jag vet inte. Det är också otäckt att inte riktigt minnas...

    Jag tror även att jag riktade mig till en elev och sa helt lugnt: Nu ska du bara sätta dig ner. Bara sitta på din stol tills det här gått över.

    Jag sa det nog högt. Det känns så.

    Under den korta stunden blev jag som paralyserad. Jag ville bara att det skulle "gå över".

    Jag vill förstå vad detta är! Tidigare har det varit starkt men ändå känts ok. Idag var det mer som om något invaderade mig, gick rakt genom rummet utan tillstånd. Jag blev rädd. Jag ville hejda det.

    Jag vill tillägga att jag har hög intiution. Alltid haft.

    Det var lugnt i klassrummet när detta hände.

    Jag använder inga droger, inga mediciner. Röker och snusar och dricker kaffe. Nykterist. Har tre egna barn, två av dem med extremt hög intuition.

    Någon som råkat/råkar ut för liknande starka dejavuer, som kan ge mig råd!!!??? Snälla!

    Vad tusan är detta?

  • Svar på tråden Enormt otäck dejavu! Hjälp!
  • Anonym (Skrämd)

    Hej!

    Nej jag har inte migrän, men jag har haft huvudvärk i ca 6 månader. Den sitter i vänster bakhuvud. Till och från har jag den, lite mindre på sistone. Jag brukar vakna med den och frampå förmiddagen är den borta. Återkommer på kvällen. Någon enstaka gång har den hållit i sig hela dagen.

    Har ju läst allt möjligt nu... Kan inte riktigt släppa det här (som märks:). Teorier om att det har med stress och depression att göra. Och epilepsi... och tinninglober... Hippocampus.

    Nu är jag ju varken stressad eller deppig, men jag HAR ju haft episoder i liver med mycket påfrestning tidigare. Kan hjärnan ha "tagit stryk"? Typ?

    Jag borde kanske kolla upp det här?


    Anonym (J) skrev 2015-12-04 22:42:55 följande:

    Du har inte migrän, att det är aura du upplever? Kan ju vara något neurologiskt, kolla upp det.


  • Anonym (Skrämd)

    Det är ju INTE bra.

    Tack för ditt svar.


    Anonym (Kolan) skrev 2015-12-04 22:50:48 följande:

    Kanske dags för en MR. Hjärntumörer kan yttra sig på så vis.


  • Anonym (Skrämd)

    Tack för era svar allihop!

    Vaknade idag med min vanliga, ensidiga huvudvärk. Pulserande. Som jag "botar" med Treo vissa dagar (en dag i veckan) när den är som värst. Då kan jag inte röra på huvudet. Idag var en sån dag... Det hjälper väl lite grann, men det känns som om värken ligger latent hela tiden.

    Efter era svar har jag bestämt mig för att ta detta med en läkare.

    Saken är den att jag för 3 år sedan drabbades av domningar och känselbortfall på vänster sida. Ansikte, ben och hand. Ingen huvudvärk. Däremot hade jag känsla svindel, tappade balansen och hade ibland svårt med lokalsinnet och korttidsminnet.

    Innan detta "bröt ut" hade jag fått en allvarlig infektion i örat, väldigt nära innerörat/hjärnan, på grund av en sprucken trumhinna. Jag satte problemen i samband med detta. Besvären blev väldigt svåra en dag, det kändes som om jag "föll" i fritt fall. Jag gick till vårdcentralen och läkaren där tog det mycket allvarligt och skickade mig akut till regionssjukhuset! Jag låg en natt för observation. Prover togs, men ingenting "var fel".

    Så gick det lite tid. Domningarna släppte inte, men jag tänkte att det nog är psykiskt. Det var de signaler jag fick av läkarna. "Åk hem och vila. Återkom om det blir värre."

    En dag kunde jag inte lyfta armarna! Blev totalt livrädd och åkte in till akuten. Ingen av läkarna pratade ens om migrän eller aura. Jag fick mest svara på frågor om stress, psykiskt mående mm. De såg väl också i min journal att jag lidit av depressioner tidigare. Men nu mådde jag ju bra!

    Det gjordes i samband med detta lumbalpunktion, MR och en massa blodprover togs. För att utesluta sjukdomar. Man kom aldrig fram till vad det var, utan jag fick känslan av att de ansåg psyket vara boven.

    Jag var patient på neurologmottagningen. De gjorde uppföljning en gång om året. Två gånger var jag där när de kallade mig, men nu senast tackade jag nej. Jag tyckte inte det gav något och det kändes liksom "pinsamt" att uppta deras värdefulla tid.

    Därför har jag varit ytterst tveksam till att ta kontakt med vården. Jag är fortfarande tveksam, och rädd att de inte kommer "hitta något fel". Då skulle jag skämmas, tänker jag. Vården är ansträngd som den är, utan "psykon" som jag, som hittar på (!) att de är sjuka.

    Fan, vad jobbigt detta är.

  • Anonym (Skrämd)

    Till sist blev det så rörigt, kände jag. Svårt att hålla isär symptomen, när de uppstått, i vilken ordning. Det var för mycket under samma period. Samt den där allvarliga infektionen i innerörat. När den upptäcktes gav de ju intravenös antibiotika och jag fick inte åka hem. Dagen därpå "tiggde" jag till mig hemgång...

    Jag undrar om besvären, alltihop, kan vara orsakade av denna infektion. Innan dess hade jag inga domningar, ingen huvudvärk.

    Det känns som om jag bara får acceptera att det är så här, för vad skulle vården kunna erbjuda? Bättre smärtlindring mot huvudvärken? Jag skäms för att "dra upp" min hälsa. Och tänk om läkarna ännu en gång inte hittar något... Pinsamt för mig. Inbillningssjuk.


    Rafael90 skrev 2015-12-05 11:43:45 följande:

    Dina första besvär låter som symptom på en stroke, konstigt att de bara skickade hem dig efter det utan att utreda ordentligt.


  • Anonym (Skrämd)

    Infektionen i örat på våren 2012 (rubbade balanssinnet).

    Efter detta svindel och känsla av att falla. Samt konstant avdomnad i vänster kind ner mot hakan, hand och fot. Samt problem med korttidsminnet och lokalsinnet. Vårdcentralen, skickad till akuten.

    Senare under vår/försommar förlamningstillstånd i armarna (bara inträffat den enda gången). Akuten.

    Genomgått lumbalpuntion. 2 st MR. Blodprover.

    Ingenting.

    Våren 2014. En episod av synrubbning. Gick över på en halvtimme. Zick-zack-mönster och "blindhet". Besökte ögonmottagningen efter det. Allt såg normalt ut.

    Sommaren 2015 börjar huvudvärken. Vänster bakhuvud, ner mot nacken. Vissa dagar gör det ont i nacken när jag sväljer. Vissa dagar lindrigare värk.

    ??????????????

    Mest minnesanteckningar för min egen skull.

  • Anonym (Skrämd)

    Tack för ditt svar!

    Jag har verkligen mått dåligt tidigare, stressrelaterat, med djupa depressioner som följd. Senaste dippen var 2010. Sedan dess har mitt mående gått stadigt uppåt! Jag jämför ju med hur jag mått och tycker att jag mår SUPERBRA psykiskt idag. Sedan 2012.

    Jag är nedvarvad. Känner lugn, tillförsikt och glädje. Tycker inte jag "borde" ha stressrelaterade symptom.

    Men vad vet jag!?

    Jag tar till mig av dina råd. Börjar där och om huvudvärken ändrar karaktär eller inte vill ge med sig, då kanske det blir läge för ett läkarbesök.


    KCL skrev 2015-12-05 12:35:36 följande:

    Jag har själv problem med huvudvärk i bakhuvudet och det är spänningshuvudvärk som uppkommer pga spänningarna i min nacke och mina axlar. I perioder när jag är som mest påverkad av spänningarna så kan jag ha så ont att jag är nära att tuppa av. Jag har också problem med yrsel, känselbortfall och krypningar. För några år sedan när jag pluggade och hade väldigt mkt så var jag nära att bli utmattad. Jag kunde vakna på nätterna av kramper långt upp i benen och fick andra symtom. Jag gick till läkare men fick ingen vidare hjälp. Jag har i efterhand själv insett att det hänger på min egen psykiska hälsa. Jag är helt enkelt känslig för stress. Jag jobbar hårt på det. Kör med avslappning och andra övningar för att få spänningarna att släppa. Egentligen kanske jag borde kontakta sjukgymanstiken alt. kolla upp mig hos en massör/kiropraktor men jag är lite sådan där som skjuter upp allt lite för länge  

    Så, jag skulle gissa på att dina symtom beror på något psykiskt. Men mitt råd är att du tar kontakt med vårdcentralen och tar upp dina problem. 


  • Anonym (Skrämd)

    Tack, det ska jag göra!


    karet skrev 2015-12-05 15:52:30 följande:

    Googla temporallobsepilepsi. Det har jag och ditt låter likt.


  • Anonym (Skrämd)

    Nej. Jag har bara legat i en sån där dunkande maskin. Visst är det MR? Vid EEG fäster man elektroder på huvudet va? Det har aldrig gjorts på mig.

    Från och med nu ska jag anteckna när jag får mina dejavuer.


    Anonym (.) skrev 2015-12-05 18:41:47 följande:

    Har man gjort EEG på dig? Det visar på epilepsi. MR behöver inte visa någonting.


  • Anonym (Skrämd)

    Karet!

    Jag har läst på. Det stämmer oroväckande väl.

    Hur gammal var du och hur gick det till när du fick din diagnos?

    Jag är 44.

    Finns det hjälp att få?

    Om du vill skicka ett PM skulle jag bli väldigt glad!


    karet skrev 2015-12-05 15:52:30 följande:

    Googla temporallobsepilepsi. Det har jag och ditt låter likt.


  • Anonym (Skrämd)
    karet skrev 2015-12-06 23:28:53 följande:

    Jag skriver via appen (den gamla dåliga appen) så kan inte skriva pm.

    Men jag är iaf 34 och jag fick diagnosen för 1 år sen ganska exakt.

    Denna form av epilepsi är väl en av de bästa att få då den dels går att medicinera väldigt lätt och den yttrar sig inte i farliga Grand mal-anfall.

    Jag fick diagnosen efter utredning då jag körde av vägen (under ett anfall). Jag blev utredd för att jag under hösten hade väldigt stora minnesproblem (kom bla inte ihåg att jag lämnat barnen på dagis och sånt). Jag trodde det var stressrelaterat.

    Sedan har jag haft många deja vu-upplevelse och ganska stora (som jag nu i efterhand förstår varit anfall) auror.
    Jag trodde mina auror var ångest då de ter sig ungefär lika i känslan i kroppen. Det blir som en frånvarandekänsla i kroppen.
    Iaf för mig.

    Undersökningarna var de vanliga, röntgen, MR och EEG och så nån mer där jag sov med elektroder på skallen och två långa jävla nålar instuckna i käken.

    Jag fick börja äta lamotrigin. Trappade upp väldigt sakta. Enda dåliga där var biverkningen trötthet. Den var helt lamslående för mig.


    Jag skrev ett långt inlägg och blev utkastad från appen. Orkar inte skriva alltihop igen, men jag vill säga stort tack till alla som skrivit och gett mig råd i tråden! Särskilt tack till dig Karet, som berättade din historia.

    Jag tar till mig av flera råd, och kommer uppsöka läkare om jag inte ser en förbättring.

    Jag kanske återkommer och uppdaterar.
Svar på tråden Enormt otäck dejavu! Hjälp!