Enormt otäck dejavu! Hjälp!

Du har inte migrän, att det är aura du upplever? Kan ju vara något neurologiskt, kolla upp det.

Kanske dags för en MR. Hjärntumörer kan yttra sig på så vis.

Hej!

Nej jag har inte migrän, men jag har haft huvudvärk i ca 6 månader. Den sitter i vänster bakhuvud. Till och från har jag den, lite mindre på sistone. Jag brukar vakna med den och frampå förmiddagen är den borta. Återkommer på kvällen. Någon enstaka gång har den hållit i sig hela dagen.

Har ju läst allt möjligt nu... Kan inte riktigt släppa det här (som märks:). Teorier om att det har med stress och depression att göra. Och epilepsi... och tinninglober... Hippocampus.

Nu är jag ju varken stressad eller deppig, men jag HAR ju haft episoder i liver med mycket påfrestning tidigare. Kan hjärnan ha "tagit stryk"? Typ?

Jag borde kanske kolla upp det här?

Det är ju INTE bra.

Tack för ditt svar.

Just tinningslobsepilepsi/temporallobsepilepsi kan yttra sig som känslor av deja vu (eller andliga känslor, eufori etc. men alltså inte det "klassiska" att man skakar och krampar). Eftersom du märker att den här känslan av deja vu har kommit oftare tycker jag du ska kolla upp det.

Förstår inte riktigt vad du menar med deja vu. Jag trodde det betydde att man upplever något som det känns som man upplevt tidigare. Därav deja - redan och vu - sett från franskan, redan upplevt/redan sett. Var det detta du upplevde eller något annat?

Låter inte som något farligt, men du kan alltid boka en tid hos en läkare ifall det oroar dig. Det kan finnas många anledningar till varför man plötsligt kan "stanna av" tex stressad, sömnbrist, utbrändhet, syrebrist, lågt blodsocker (dock väldigt kraftigt), eller så finns det ingen medicinsk förklaring till varför det hände, det kanske var något som gick fel fast inte riktigt där du var? 

Kan bara tipsa om att ta en kopp te på kvällen, undvik skärmar (telefoner, dator och tv) innan du går och lägger dig, läs en bok eller tidning innan du ska sova, motionerna dagligen och underhåll dina sociala relationer. 

Ta hand om dig! :)

Tack för era svar allihop!

Vaknade idag med min vanliga, ensidiga huvudvärk. Pulserande. Som jag "botar" med Treo vissa dagar (en dag i veckan) när den är som värst. Då kan jag inte röra på huvudet. Idag var en sån dag... Det hjälper väl lite grann, men det känns som om värken ligger latent hela tiden.

Efter era svar har jag bestämt mig för att ta detta med en läkare.

Saken är den att jag för 3 år sedan drabbades av domningar och känselbortfall på vänster sida. Ansikte, ben och hand. Ingen huvudvärk. Däremot hade jag känsla svindel, tappade balansen och hade ibland svårt med lokalsinnet och korttidsminnet.

Innan detta "bröt ut" hade jag fått en allvarlig infektion i örat, väldigt nära innerörat/hjärnan, på grund av en sprucken trumhinna. Jag satte problemen i samband med detta. Besvären blev väldigt svåra en dag, det kändes som om jag "föll" i fritt fall. Jag gick till vårdcentralen och läkaren där tog det mycket allvarligt och skickade mig akut till regionssjukhuset! Jag låg en natt för observation. Prover togs, men ingenting "var fel".

Så gick det lite tid. Domningarna släppte inte, men jag tänkte att det nog är psykiskt. Det var de signaler jag fick av läkarna. "Åk hem och vila. Återkom om det blir värre."

En dag kunde jag inte lyfta armarna! Blev totalt livrädd och åkte in till akuten. Ingen av läkarna pratade ens om migrän eller aura. Jag fick mest svara på frågor om stress, psykiskt mående mm. De såg väl också i min journal att jag lidit av depressioner tidigare. Men nu mådde jag ju bra!

Det gjordes i samband med detta lumbalpunktion, MR och en massa blodprover togs. För att utesluta sjukdomar. Man kom aldrig fram till vad det var, utan jag fick känslan av att de ansåg psyket vara boven.

Jag var patient på neurologmottagningen. De gjorde uppföljning en gång om året. Två gånger var jag där när de kallade mig, men nu senast tackade jag nej. Jag tyckte inte det gav något och det kändes liksom "pinsamt" att uppta deras värdefulla tid.

Därför har jag varit ytterst tveksam till att ta kontakt med vården. Jag är fortfarande tveksam, och rädd att de inte kommer "hitta något fel". Då skulle jag skämmas, tänker jag. Vården är ansträngd som den är, utan "psykon" som jag, som hittar på (!) att de är sjuka.

Fan, vad jobbigt detta är.

Dina första besvär låter som symptom på en stroke, konstigt att de bara skickade hem dig efter det utan att utreda ordentligt.

Till sist blev det så rörigt, kände jag. Svårt att hålla isär symptomen, när de uppstått, i vilken ordning. Det var för mycket under samma period. Samt den där allvarliga infektionen i innerörat. När den upptäcktes gav de ju intravenös antibiotika och jag fick inte åka hem. Dagen därpå "tiggde" jag till mig hemgång...

Jag undrar om besvären, alltihop, kan vara orsakade av denna infektion. Innan dess hade jag inga domningar, ingen huvudvärk.

Det känns som om jag bara får acceptera att det är så här, för vad skulle vården kunna erbjuda? Bättre smärtlindring mot huvudvärken? Jag skäms för att "dra upp" min hälsa. Och tänk om läkarna ännu en gång inte hittar något... Pinsamt för mig. Inbillningssjuk.