En käftsmäll till undergångsprofeterna

Inte heller här tror jag vi är helt oeniga.

Allt från det faktum att människor utanför de kriminella gängen , människor som ofta tillhör en ganska välbeställd medelklass  köper och använder narkotikan och därmed understödjer gängkriminaliteten till att arbetsmarknadsutbildningar som i princip garanterar arbete om man fixar utbildningen i fråga i princip har försvunnit från arbetsförmedlingen de senaste 20 åren spelar in i att nuvarande situation har uppkommit enligt min åsikt.

Men helt oavsett vad de bakomliggande orsakerna är det ju ett jätteproblem att människor , oavsett om de tillhör kriminella gäng eller inte- inte är trygga i vissa stadsdelar och bostadsområden, att rättssystemet inte lyckas klara upp en stor del av skjutningarna , att ett parallellt rättssystem börjar växa fram och att dödsskjutningar av unga män, pojkar, eller pojkar på gränsen till män i vissa områden i Sverige blivit så normaliserat att folk knappt reagerar när de hör om ännu ett fall .

Visst kan och bör man sätta in förebyggande åtgärder av olika slag men precis som med skogsbränderna så måste först och främst den akuta situationen här och nu lösas.

Länkar som ger belägg för vadå? Att majoriteten av alla som bor i Sverige  (åtminstone än så länge) inte behöver vara oroliga för att påverkas personligen av dödsskjutningarna? Det har jag aldrig sagt emot så det behöver jag inga länkar som ger belägg för. Om du inte har förstått det vid det här laget så är det JUST PRECIS den i mina ögon cyniska inställningen att dödsskjutningarna inte är något jätteproblem eftersom majoriteten av de som bor i Sverige inte påverkas personligen av dem som gör mig rasande och upprörd. Det är ett otäckt exempel på "Vi och dom"-tänkande och ofta ses det som mer eller mindre underförstått att varken en själv eller de man diskuterar med tillhör gruppen "dom" som faktiskt behöver vara oroliga.

Jag är inte dummare än att jag mycket väl förstår att rasistiska krafter , krafter som ofta egentligen   inte alls bryr sig särskilt mycket om offren för dödsskjutningarna utnyttjar dessa skjutningar i sin propaganda. På samma sätt är det med hedersrelaterat förtryck och hedersrelaterat våld. De rasistiska krafterna bryr sig ofta inte särskilt mycket om de offren heller. Ytterligare ett exempel är fundamentalistiska islamisters hotfullhet  mot människor från Mellnöstern som är antingen sekulära muslimer, ateister, agnostiker  eller tillhör någon annan religion än islam.

Men trots att jag är helt medveten om detta tycker jag fortfarande inte att det är någon bra ide att relativisera dödsskjutningarna. Man behöver inte "köpa" något överdrivet scenario om att vem som helst riskerar att skjutas när som helst så fort man sticker näsan utanför dörren. Det är för mig tillräckligt allvarligt att människor som bor i vissa stadsdelar och förorter är rädda och har all anledning att vara rädda för att något ska hända dem eller deras närstående.

Men åter igen,  vilka ÄR egentligen "vanliga människor" och "vanligt folk" enligt dig? Jag har frågat dig tidigare, till och med lagt ned tid på att skriva ett extremt långt och utförligt inlägg  till dig där jag också har försökt förklara varför det är problematiskt och provocerande att använda termer som "vanliga människor" och "vanligt folk". Så länge du fortsätter att använda dessa termer utan att ens ge ett svar på vilka du räknar till "vanliga människor" och "vanligt folk" så får du faktiskt finna dig i att mina svarsinlägg till dig innehåller ett visst mått av upprördhet.

Det är inte alls något nytt jag blir upprörd över. Jag tog upp just ditt sätt att prata om "vanliga människor" i ett långt inlägg jag skrev till dig tidigare. Du svarade på det inlägget, men uppenbarligen utan att läsa det eftersom du påstår att det är något nytt jag är upprörd över.

Det är inte konstigt och det stör eller provocerar inte mig att människor som bor långt bort från de drabbade områdena , som kanske inte heller har några närstående i de drabbade områdena inte är oroliga för dödsskjutningarna på ett personligt plan.

Men man kan ju betrakta något som ett allvarligt samhällsproblem även om man inte är rädd att drabbas av det  på ett personligt plan. Det gör ju människor hela tiden när det gäller massor av andra saker.  Jag är till exempel  ärligt talat  inte särskilt rädd alls för att Sverigedemoktraternas abortpolitik skulle påverka just mig personligen om de genomförde den begränsning av aborträtten som finns inskriven i deras partiprogram. Av olika orsaker är risken att just  jag skulle bli ofrivilligt gravid  och inte upptäcka det förrän efter vecka 12 ganska liten och för övrigt vore ett barn till ingen katastrof i just min familj. Däremot är jag väldigt  rädd för hur deras abortpolitik (och en stor del av deras övriga politik) skulle påverka andra människor och samhället i stort. För att bara ta ett exempel på hur man kan oroas över något man löper ganska liten risk att själv drabbas av.

Det jag vill när det gäller dödsskjutningarna är inte att folk som bor långt bort från de drabbade områdena ska börja känna sig livrädda för att de själva ska bli beskjutna. Det skulle ingenting bli bättre av.

Det jag vill är att folk , även de som inte är personligt drabbade ska börja engagera sig mer i frågan. Jag tycker det är så oerhört märkligt att döddsskjutningar av unga män på så kort tid blivit så normaliserat att folk i allmänhet knappt reagerar längre när ännu en tonåring eller ung man  mördats. Jag hör betydligt oftare folk reagera på människors likgiltighet över att flyktingar drunknar i medelhavet flera hundra mil härifrån än på människors likgiltighet över att tonåringar och unga män som i en del av fallen inte ens är gängkriminella brutalt avrättats av människor som tagit lagen i egna händer och för att göra det ännu värre, att många av dessa avrättningar inte ens blir uppklarade inom det officiella rättssystemet, det enda rättssystem vi ska ha i Sverige. Att jag tar upp en liknelse med just drunkningar i Medelhavet handlar om att dödsskjutningarna här hemma är det bara Sverige som kan och ska göra något åt, situationen på Medelhavet måste många länder lösa gemensamt och då helst inte genom att fjäska för en galen halvdiktator  vars familj köpt olja av IS och låtit deras soldater passera på väg mot fronten.

Och ur ett antirasistiskt perspektiv tycker jag det är väldigt, väldigt konstigt att fler antirasister inte ryter ifrån angående den allmäna likgiltigheten över att så många pojkar och män med invandrarbakgrund från arbetarklassområden dött på ett så fullständigt meningslöst sätt de senaste åren. Dödsskjutningarna hade aldig passerat med samma likgiltighet om det var unga helsvenska män från Nacka eller Danderyd som dött, helt oavsett hur mycket narkotika som var inblandad i gängkonflikter som föregått morden. Det är en sak som är säker.

 Om en nära släkting till en person i / från en utsatt förort  som har en viss maktposition i samhället , tillexempel Nalin Pekgul skulle skjutas skulle samhället inte längre likgiltigt  kunna rycka på axlarna på samma sätt.

Att Fadimefallet fick en sådan enorm uppmärksamhet och tvingade folk att sluta blunda för hedersproblematiken hade säkert till stor del med att göra att Fadime var god vän med just Nalin Pekgul och en del andra inflytelserika kurder.

Ingen skugga över vare sig Fadime eller Nalin Pekgul med detta enkla konstaterande, Fadime var en hjälte som kämpade in i det sista för sina självklara rättigheter och Nalin Pekgul har gjort otroligt mycket bra både för människor i utsatta förorter och för människor utsatta för hedersförtryck.

Jag gör bara ett konstaterande över vilka mekanismer som styr vilka liv samhället värderar.

Självklart går jag inte omkring och hoppas att någon närstående till en i samhället inflytelserik person ska skjutas för att samhället ska vakna, jag vill inte att en enda ung man i förorten ska skjutas. Det är redan alldeles för många unga män i förorten som dött helt i onödan.

Jag gör som sagt bara ett konstaterande över vilka liv som värderas och vilka som inte gör det.

Är du  verkligen så fruktansvärt naiv att du tror att samhället skulle rycka på axlarna på samma sätt som åt dödsskjutningarna i förorten om det var lika många 16-25-åringar  från Danderyd, möjligtvis inblandade i kokainaffärer som dött på samma sätt?

Åter igen avstår du från att svara på en rak och enkel fråga jag ställt i ett svarsinlägg till dig och skriver istället något helt annat.

Du kanske insåg själv när du tryckt på "skicka svar"-knappen att det inte alls bara är någon paranoid dåligt underbyggd fix idé från min sida att olika brottsoffer för samma slags brott värderas olika av allmänheten och samhället beroende på saker som bostadsort, social bakgrund, etnisk bakgrund och huruvida de har eller inte har nära relationer till personer med inflytande i samhället?

Att det skulle vara  enkelt att lösa har jag aldrig någonsin påstått.

Men sedan NÄR fick man bara prata om problem som har en enkel lösning?

Får man inte prata om problemet med att människor drunknar på Medelhavet heller eftersom det inte finns någon enkel lösning på det problemet?

Får man inte prata om Israel - Palestina-konflikten heller eftersom det inte finns någon enkel lösning på det problemet?

Får man inte prata om vilka energikällor vi ska använda istället för fossila bränslen heller eftersom det inte finns någon enkel lösning på det problemet?