En käftsmäll till undergångsprofeterna

Jag  upplevde det du skrev som allt annat än ett svar på min fråga.

Och jag kan inte för mitt liv förstå varför det för dig är ett så laddat  påstående att skjutna brottsoffers liv värderas olika beroende på vilka positioner, kontakter och livsbetingelser offret har eller inte har i samhället.

Är det lika laddat för dig att påstå att samhället värderar till exempel våldtäktsoffer olika beroende på vilken social bakgrund och status i samhället de har eller inte har?

Jag  kan föregå med gott exempel och svara på din fråga även om jag tycker den är löjlig och inte hör till trådämnet. Jag har inte slutat misshandla min sambo eftersom jag aldrig har börjat. Så är det med det.

'I din sista mening skriver du äntligen något jag kan svara på utan att det känns som att prata med en vägg. Självklart är välbeställda människors rekreationsknarkande ett jätteproblem eftersom det understöder de kriminella gängen. De välbeställda  rekreationsknarkar liksom inte i ett samhälleligt vakuum, de har ingen egen amfetaminfabrik i garaget eller källaren i Täby eller på Lidingö.

Men det jag syftar på just nu handlar inte om att våldtäktsoffer skuldbeläggs på grund av sin klädsel, sitt uppträdande och sin tidigare vandel. Det förekommer förstås  det med och det är för djävligt.

Det jag syftar på just nu är att offrens samhällsposition , klass, sociala status. också spelar roll dels för hur de bemöts av rättssamhället och allmänheten . Jag  är helt övertygad om att ifall offret i den uppmärksammade Fittjavåldtäkten varit en Djursholmstjej som åkt till Fittja för att köpa kokain hade polisen till att börja med aldrig klantat sig något så fuktansvärt när det gällde utredningen.och utfallet i rättssalen hade blivit helt annorlunda.

Att våldtäktsoffers klass och samhällsposition spelar in för hur de bemöts av rättsväsende och allmänhet om de blir våldtagna är absolut ingenting jag är ensam om att vara övertygad om . Författaren Katariana Wennstam som skrivit flera uppmärksammade böcker om våldtäkt och följt tusentals våldtäktsfall är lika övertygad som jag om att det är på det sättet.

Och observera: Att jag påstår att våldtäktsoffrets klass och samhällsposition spelar in betyder inte att jag påstår att det är den ENDA faktorn som spelar in för hur offren bedöms av polis, rättsväsende och allmänhet.

Men vi vet ju ofta  väldigt lite om enskilda vuxna eller nästan vuxna människor som drunknar i Medelhavet.
Först ett viktigt påpekande: Jag personligen  är helt övertygad om att de som flyr från tex Syrien flyr  för  sina liv eller för att slippa bli misshandlade eller torterade. Jag har många gånger både här och i andra sammanhang bråkat med personer som har någon slags fantasibild av Syrien som ett stenålderssamhälle befolkat av analfabetiska getaherdar som lämnar sitt land enbart av ekonomiska skäl.

Men med det sagt så finns det ju absolut ingen motsättning mellan att behöva fly för sitt liv och att tillhöra eller nyligen ha tillhört en vapenfixerad gängkultur. Människor som flyr för sina liv och drunknar när de gör det kan mycket väl ha tillhört en vapenfixerad gängkultur i Syrien. Syrien är proppfullt av olika beväpnade grupperingar och har varit det i många år nu. Jag säger inte att alla som flyr från Syrien ingått i sådana sammanhang, jag vill bara påpeka att det finns ingen motsättning mellan att fly från vidriga förhållanden och att vara eller ha varit en del av en vapenfixerad gängkultur.

Hur känner du inför gängmedlemmar i Sverige som skjuts för att de lämnat eller försökt lämna ett kriminellt gäng? Har du mer medkänsla med offren i de fallen? De kanske skulle kunna jämföras  med personer som ingått i en vapenfixerad gängkultur i Syrien och drunknar på Medelhavet  när de försöker lämna den gängkulturen?

Varför måste jag VÄLJA mellan de två alternativen du räknar upp?

Jag har inga som helst problem med att BÅDE se att de dödsskjutnas sociala status och samhällsposition (unga män med invandrarbakgrund från arbetarklassen eller från socialgrupper lägre än klassisk arbetarklass boende i utsatta förorter eller stadsdelar) spelar roll för de bristande reaktionerna och insatserna mot deras interna våld (som jag tidigare upprepat också  flera gånger drabbat unga män som inte ens är aktiva i ett kriminellt gäng) OCH att inse att det inte finns någon enkel lösning som omedelbart skulle lösa problemet.

Stärkt vittnesskydd, att underlätta för avhoppare från de kriminella gängen, att de människor som köper droger av de kriminella gängen i betydligt högre utsträckning än idag lagförs för det, att sätta in mer polisiära resurser, att överhuvudtaget locka fler till polisyrket eftersom det behövs fler poliser överlag är några exempel på saker som skulle kunna förbättra sutuationen.

Att förhindra och förebygga rekrytering till de kriminella gängen är förstås också en viktig bit.

Men nej, någon enkel Quick Fix har jag inte och att jag inte har det kommer inte att få mig att sluta prata om dödsskjutningarna .

Den "regeln" gäller nämligen inget annat samhällsproblem som det inte heller fick någon enkel Quick Fix för.

Alltså, jag ser ju inte gängkriminaliteten och dödsskjutningarna  som enbart eller främst ett invandringsproblem och därmed inte heller som enbart eller kanske ens främst ett integrationsproblem. Visserligen har i princip alla som skjutits någon form av invandrarbakgrund, men märk väl :Invandrarbakgrund är ju inte detsamma som att vara invandrare.

Många av kvinnorna i grupperna Mammorna och Fuck Våldet , kvinnor vars söner har blivit skjutna är svenska eller sverigefinska kvinnor vars söner fötts och  levt hela sina liv i Sverige och haft svenskt (och ibland enbart svenskt) medborgarskap sedan födseln. Däremot har sönernas pappor, som i vissa fall levt med familjen och i vissa fall inte varit första eller andra generationens invandrare.

Klassiska integrationsåtgärder, som bättre SFI-undervisning blir ju helt absurda i de fall de skjutna faktiskt haft svenska som modersmål och huvudspråk och därför ser jag kanske  inte en "bättre integration" som du uttrycker det som den mest nödvändiga åtgärden. Även om jag förstås vet att många  i de kriminella gängen, kanske framför allt i Malmö absolut hade haft behov av mer klassiska integrationsåtgärder tidigare i livet , som bättre svenska undervisning.

Jag har räknar upp en del åtgärder som skulle behövas i inlägg 3381 men som sagt inbillar jag mig inte att det finns någon Quick Fix på problemet.

Vittnesskydd och stöd till avhoppare är viktiga bitar, mer polisiära resurser och att locka fler till polisyrket är viktiga bitar, att de människor som köper droger av gängen (ofta medelklassmänniskor från finare områden) i betydligt högre utsträckning än idag  lagförs är en viktig bit, att förebygga och störa nyrekryteringen till gängen är en oerhört viktig bit och där kan polis, socialtjänst, skola och det lokala föreningslivet agera tillsammans. Fler positiva manliga förebilder i de drabbade områdena är en viktig bit.

Fler fritidsgårdar som vissa delar av vänstern ständigt föreslår, ofta som enda konkret förslag de har att komma med  har jag ingenting emot i sig men då gäller det att ha en övre åldersgräns som man inte kompromissar med på dessa fritidsgårdar. Sorgligt nog har ju en del av rekryteringen till gängen ägt rum på just fritidsgårdar.

Där håller jag inte riktigt med dig. Att vara Expressenjournalist är vare sig så inflytelserikt eller glamouröst som det låter i ditt inlägg.  Många Expressenjournalister är bemanningsanställda eller frilansare  som lever typ ur hand i mun och inte alls har råd att köpa en bostad i Aspudden. Många av dem pendlar in till Stockholm från mindre orter som Eskilstuna, Norrtälje eller Enköping.

Visst kan de komma med egna initiativ på saker de vill skriva om men det är inte de som bestämmer i slutändan vad som är relevant att ta upp i tidningen eller inte utan det gör deras chefer och DE bor däremot ofta i områden som Aspudden.

Att "vanliga" journalister på tidningar som expressen skulle vara någon slags priviligerad, förmögen  elit med en enorm makt är en ganska vanlig missuppfattning har jag märkt. Chefer i olika grader samt en liten  handfull "guldkalvar" på kvällstidningarna har reell makt och inflytande men nä, knappast majoriteten av de"vanliga" journalisterna på Expressen.

Det skulle knappast bli någon storm i Mariebergsskraporna om en bemanninglavs barn blir rånad i Eskilstuna eller Enköping.

När det gäller "vanliga" journalister på Public Service är det däremot lite annorlunda. Där bor de vanliga anställda oftare i områden som Aspudden.

Och jo, jag tror visst att samhället skulle reagera på ett helt annat sätt om en släkting till t.e.x Nalin Pekgul skulle bli skjuten i Botkyrka. Mycket troligt är att det då skulle bli en hearing om ämnet i riksdagen.

Du har så rätt, så rätt  i det du skriver i sista stycket.

Det är lätt att bilda sig en uppfattning om de skjutna unga männens mammor, att fråga sig vad de egentligen är för slags människor . Jag har själv tidigare haft fördomsfulla och ganska iskna  tankar om dem. Kanske lite tillspetsat föreställt mig dem som superreligiösa socialbidragstagare som inte ens gjort några allvarliga försök vare sig att skaffa sig arbete eller utbildning eller att ta reda på vad deras söner egentligen gör när de är ute på kvällar och nätter.

Och visst finns det säkert en och annan sådan, och hennes sorg över sin döda son är ju inte mindre än de andra mammornas. Men på väldigt många av mammorna stämmer inte den där bilden alls. Många har arbetat vitt och betalat skatt under hela sina barns uppväxt, ibland samtidigt som de varit ensamstående med barnen på heltid. Många har verkligen ansträngt sig för att deras barn ska hitta ett annat umgänge, andra fritidsintressen. Många har bett samhället om hjälp för sina söner på olika sätt.men inte fått det. Många hade för länge sedan flyttat till en tryggare förort eller stadsdel om de haft ekonomisk möjlighet att göra det. När det gäller de mammor som relativt nyligen invandrat till Sverige går flera av dem yrkesutbildningar för att få ett arbeta de kan försörja sig på.

Ju mer jag fått veta om dessa mammor, ju mer har jag insett att skillnaderna mellan dem och mig och mina vänner är betydligt mindre än vad jag tidigare trodde.

Jag kontrar med att säga att om fler människor som inte är högerpopulister och inte delar högerpopulisternas världsbild  tidigare hade engagerat sig mer mot dödsskjutningarna och gängvåldet , så hade aldrig den otroligt märkliga situationen där antirasistiska, krafter som någon slags strategi mot högerpopulismen paradoxalt nog bagatelliserar en våldskultur vars offer till absolut största delen är  människor med invandrarbakgrund från arbetarklassen eller socialgrupper lägre än klassisk arbetarklass .

Det var en väldigt glädjande nyhet som jag blev glad av att läsa.

Och du tror inte att många som känner på det här sättet hade flyttat för länge sedan om de haft den möjligheten? Har du helt missat bostadsmarknadens utveckling under de senaste tio -femton åren? Bostadspriserna har stigit med flera hundra procent på många håll och det är inte enbart Stockholms innerstad eller ens enbart Stockholms län jag talar om nu. När det gäller hyresrätter är ett förstahandskontrakt en ouppnåelig dröm för massor av människor där ute. Att få ett förstahandskontrakt i ett område som upplevs som  relativt tryggt är en ännu mer ouppnåelig dröm. Återstår andrahandsmarknaden. Men att bo i andra hand med den ovisshet och osäkerhet det medför - även om lägenheten man hyr i andra hand ligger i ett bättre och tryggare område än det där man nu bor- är inte självklart ett bättre alternativ för en barnfamilj som vill skapa en trygg uppväxt och framtid för sina barn.