SCÄ

Jag kände precis likadant när jag fick min första tid! När jag var inne i perioder då jag mådde som sämst kände jag att "jag måste ha hjälp NU!" men när det där värsta la sig tänkte jag direkt att jag är inte tillräckligt dålig för att få hjälp. Var så rädd för att psykologen skulle säga typ "men kom igen, det är ju bara att börja äta" men så var det verkligen inte! Visserligen trycker de på att det viktigaste är att sluta svälta och att äta regelbundet men samtidigt utgår allt från ens känslor och hur man måste utmana sina rädslor för att komma vidare även om det känns skit just där och då.

Jag var på ett avslutande samtal i onsdags då både jag och psykologen tycker att jag har kommit så pass långt att jag klarar mig själv. Hon tryckte dock på att jag kan höra av mig när som helst om jag känner att jag börjar tappa kontrollen vilket känns skönt. Har dessutom en inbokad tid i augusti men det är ju långt kvar. Jag är gravid nu och det har påverkat mitt ätande positivt även om de osunda tankarna finns där och lurar. Men jag kan hantera det nu, speciellt eftersom vad jag gör mot mig själv även påverkar bebisen till viss del. Däremot är jag väldigt rädd för hur det kommer bli när barnet är fött och jag har ansvaret för två små barn (har en 2-åring också) och samtidigt måste ta hand om mig själv. Det är så lätt att lägga allt fokus på någon annan och låta det bli en godkänd anledning till att inte ta hand om sig själv. Jag vill inte att de onda tankarna ska ta över och att jag ska gå och tänka på gravidkilon som ska bort osv utan vill ju njuta av mina två barn och den lediga tiden jag har med dem. Då känns det bra att veta att jag har en tid inbokad redan för jag är rädd att jag annars skulle strunta i att ringa även om jag behövde det.

Lycka till på tisdag och se verkligen till att gå dit hur jobbigt det än känns! Och även om du mår "bra" just den dagen. Var ärlig mot både psykologen och dig själv. Du är värd att få må bra varje dag! Kram