Min 11-åriga dotter är överviktig :-(
Jag håller med om att det inte verkar vara någn större övervikt, den är knappast hälsofarlig. Däremot kan det bli psykiskt påfrestande om ni börjar lägga över er oro på henne!
Mitt tips är framförallt att inte prata vikt och kilon hemma, göm eller kasta vågen om ni har någon sån. Förändra kosten för alla, hon kommer nog känna sig utanför och kanske straffad om hon ska äta dom nyttigare alternativen jämt medan ni äter som vanligt.
Låt henne inte gå hungrig! Ställ fram torkad frukt/morotsstavar etc som snacks om hon vill ha något att tugga på. I den åldern har man tillräckligt att deala med och behöver inte runt hungrig/sugen ovanpå det.
Rör på er tillsammans! Istället för att skicka iväg henne på en separat aktivitet kan ni ta cykelutflykter eller lära er åka inlines. Det ger en mer positiv bild av rörelse, alla bör röra på sig. Inte bara dom "överviktiga" i familjen, risken är att hon kanske kopplar ihop det med ett tvång annars.
Det är bra med engagerade föräldrar men snälla tänk på att såna här grejer verkligen kan förstöra självkänslan och självbilden. Sköt det smidigt och jobba på att bygga upp henne, en ung tjej får redan så många budskap om hur hon bör vara och hemmet borde vara en fredad zon.
Jag har både sett hur fel det kan bli och varit med om det själv. Ätstörningar tuggar sig in i hjärnan och är bra mycket svårare att bli av med än några extrakilon.
Jag har själv varit i dotterns sits, dvs lite mulligare medan min bror var pinnsmal och kunde proppa i sig hur mycket som helst utan att gå upp.
Mina föräldrar ville väl egentligen väl, men för mig kändes det verkligen som ett straff att alla kommenterade vad och hur jag skulle äta. Kom ihåg hur vi var på ett födelsedagskalas hos en äldre släkting och jag bara fick ta en halv bit tårta medan min bror blev erbjuden en extra "eftersom han var så smal".
Detta gjorde att måltiderna blev en ångest för min del och jag utvecklade också ätstörningar som jag fortfarande inte riktigt har kommit ur.
Så snälla var försiktiga med hur ni hanterar att ert barn är lite mullig. Det är trots allt bättre att ha något kilo extra men i övrigt må bra och röra på sig, än att vara smal och ha livslång ångest kring mat.