Lämna barn med farmor. Ålder?

Tycker det är viktigt för mormor/farmor/farfar/morfar får egen tid med sitt barnbarn. Så absolut. Ni förlorar ingen tid på det, utan får lite egentid som behövs

Vi har absolut tänkt oss att kunna lämna barnet längre stunder med farmor i den åldern, naturligtvis efter en inskolningsperiod där de träffas mycket så att farmor lär sig barnets rutiner och signaler och att barnet känner igen farmor. Det beror ju helt på hur ofta barnet träffar farmor nu.

Självklart kan du lämna barnet med farmor en timme. Det tror jag att ni alla tre kan må fint av :D 

Jag tror inte det är några problem :)

Jag har ett barn på sex månader som är väldigt mån om att vara nära nära oss (mamma och pappa). Vi kommer ha mor/farföräldrar som barnvakt om ett par veckor för första gången, för en speciell händelse. Annars tycker vi inte barnet direkt är redo.

En 7-månaders har inget behov av barnvakt utan vill helst vara med sina anknytningspersoner. Om det behövs funkar det såklart, men det är inte för barnets skull utan för de vuxnas skull. Att träffa släktingar kan barnet lika gärna när föräldrarna är där, mamman kan tex gå ut i köket och pyssla om farmor vill vara ensam med barnet. Barnet behöver inte vänja sig vid att vara borta från sina föräldrar i den här åldern, snarare så behöver barnet tanka grundtrygghet hos sina anknytningspersoner.

Om du tycker att din sambo behöver egentid, då kan väl barnet vara med dig och farmor under tiden? Jag tycker inte du ska pusha henne att lämna barnet om hon inte vill.

Personligen skulle jag väl känna någonstans kring året att det skulle kännas bättre. Men självklart är det beroende på barnet, släktingen mm.

Det handlar väl om hur barnet är. Vår son har alltid varit otroligt trygg. Han har aldrig haft problem med att vara ifrån mamma och pappa. Han har varit ensam med farmor någon timme på promenad när han var 3-4 månader och en halv dag när han var 6 månader. Idag är han 9 månader och vi har kunnat lämna honom en heldag utan att han vait gnällig eller annorlunda.

Det är svårt att sabba anknytningen om barnet har en normal uppväxt och en normal relation med mamma och pappa :)

Har ni däremot ett ängsligt och osäkert barn så bör ni arbeta på barnets trygghet innan ni lämnar bort hen.

Vår tanke är absolut att kunna lämna barnet vid den åldern med farmor/farfar eller mormor. De kommer vara närvarande från första början och träffa barnet flera gånger i veckan, min mamma är den första som kommer träffa barnet enligt min önskan (förutom halvsyskonen då, beroende på var de är den veckan, hos oss eller mamman)
Min sambos tidigare barn har en jättetajt relation med farmor och farfar och har rest bort med dem varje sommar i många år, sover hos dem minst en natt per vecka, osv.

Vara ifrån barnet räknar jag med att ha varit redan vid den tiden då det är då jag kommer börja jobba igen, det är mest fördelaktigt för oss ekonomiskt och min vikarie är klar tom dess. Men då är det ju till barnets pappa så det räknar man ju inte som att lämna på samma sätt.

Vi hade barnvakt av mormor o morfar till vår lilla när hon var sex veckor, två hela eftermiddagar då jag gick en kurs på jobbet och min man också jobbade. Gick hur bra som helst! Vår lilla är nu äldre och har haft barnvakt av mormor/morfar/farmor flera gånger på kvällar, men ännu inte över natten (då behovet inte har funnits än). Hon är väldigt trygg och det har aldrig varit några problem. Har inte varit "mammig" och det känns bra för mig att hon är trygg med flera andra vuxna. Hon har heller aldrig varit ledsen eller osäker när hon träffat nya människor, om än lite avvaktande i början när hon träffat någon för första gången vilket ju är helt sunt och normalt. Tror det är nyttigt för alla inblandade att ta hjälp med barnvakt om man känner att man vill!

Beror nog på vem du frågar. Mina barn har lämnats ett par timmar till mormor från de varit 2-7 veckor om jag skulle rida någon timme eller så. Inga problem. Man får ju tajma med mat och sov så går det bra.

Sova över ensam hos mormor och farmor har de fått göra från ca halvåret. En natt med kanske 2-3 månaders mellanrum. Inga problem någonsin. Men de har tagit flaska och jag behövde komma ifrån amning och sova eftersom jag var helt förbi av sömnbrist. Oftast sov de bättre borta än hemma t.om....

Har väldigt svårt att förstå att folk är så ängsliga att vara ifrån sina 7-8 månaders ens för att gå till affären. Barn mår bra av att lära känna sin pappa och sina mor/farföräldrar. Har flera kompisar som gnäller och gnäller och gnäller över att deras bebisar är klängiga och jobbiga, men samtidigt vägrar de lämna huset utan barnet. Jaha, men skyll dig själv då tänker jag.

Beror väl på hur relationen ser ut. Vi har setts dagligen sedan Lilla föddes så det har blivit ganska många timmar här och där, men inte över natten ännu (20 mån).