Anonym (styvförälder) skrev 2015-12-21 13:26:56 följande:
Det kan till och med jag som barnlös förstå, att det måste vara lättare om båda har barn. Nu är ju situationen som den är, och min partner valde mig i vetskap om att jag INTE har barn, liksom. Jag tänker mig att man kanske har olika förväntningar på sin partner beroende på om hen har barn eller inte? Ni har ju valt bort en partner utan barn av en anledning liksom. Personligen har jag inga problem att förstå att ens barn kommer högt i prioritetsordningen, är det någon som inte accepterar det?Det jag har svårt för handlar om prioriteringar kring saker som rör mamman, typ att det verkar viktigare att komma i tid till lämning av barnet till mamman, än att prioritera att komma i tid i en angelägenhet som rör mig/oss. Den känslan är svår att bli av med. Men det kanske man ska ta, att man är tredje hjulet, mamman och pappan är en enhet och sen kommer lilla partern där på hörnet?
Det där med att pappan verkar prioritera mamman före dig . Att mamman o pappan är en enhet och att du är utanför - det har ju mer med din partners attityd och åsikter att göra än det faktum att han har barn. Egentligen. .
Jag hade aldrig levt med ngn med barn sedan tidigare om min partner sett ngn annan än mig som en "enhet". Aldrig att det är han och mamman - det valde de bort vid separationen. Det är min partner och jag som är en enhet. Det är VI som valt att leva ihop och det är vi, gemensamt som tar alla beslut gällande vår familj. Inklusive saker som rör bonusen..
Skulle aldrig ta att vara tredje hjulet. Varför går du med på det?
