Att leva med barn

jag har underbara bonusbarn och har även egna barn. Kan säga att sista året har jag nog tycker mer om bonusbarnen än mina egna som är i värsta tonårsfasen just nu :) Jag skojar lite men det är ibland jobbigt oavsett vems barn det är rent biologiskt. 

Däremot står jag inte bakom styvföräldrar som beklagar sig över att det nya familjelivet inte blev som de hade tänkt sig. Det ÄR svårt att smälta samman den nya familjen, herregud, det är ju väldigt svårt att bara hålla ihop kärnfamiljen, se bara så många skilsmässor det är!  Det kan vara exakt lika jobbiga barn i en biofamilj där tex bara en förälder tar hela ansvaret och den andre "smiter undan" men då pratar man inte så ofta om just barnbiten utan mer om att man får dra ett väldig stort lass. Gäller det då bonusbarn i exakt samma läge handlar inläggen mkt mer om just det faktum att det är jobbigt med bonusbarn, inte om hur partnern är eller hur mycket/lite den ställer upp på den nya familjen.

Jag lever efter devisen att det spelar ingen roll om det är hans eller mina barn och jag är lyckligt lottad att ha hittat en man som tänker exakt likadant. Våra barn är inte pyttesmå så jag blir aldrig riktig "mamma" och han inte riktigt "pappa" men vi ställer upp och alla barnen vet att vi är båda en schysst extra vuxen. 

Kan man tänka så och inte så väldigt mycket på om det är bio eller bonusbarn så tror jag livet blir lättare. Det kräver förstås att du och din parter är överens om hur den här nya familjens vardagsliv ska fungera. Går man in i det nya förhållandet med ganska olika bild av hur saker ska funka så blir det troligen fler problem än annars.