Sambo jobbar inte :(

Nej TS, nu får du nog faktiskt nyansisera dig lite.. Nr 1, har du gjort en ADHD utredning själv? Har du inte gjort det - gör det, jag är ganska övertygad om att det skulle hjälpa dig i ditt liv ganska markant. Inte minst eftersom ADHD dessutom i hög grad är ärftligt. 

Att leva med någon som har ett neuropsykologiskt handikapp ÄR slitsamt, oavsett hur relationen till den personen ser ut, som partner, förälder, syskon etc. Det FINNS en orsak till varför det heter vårdbidrag - det är inget som bara delas ut per automatik, Har man aldrig fysiskt sett hur en förälder till ett ADHD barn verkligen får slita - utöver att sköta ett vanligt hushåll - då förstår man heller inte hur det är. Lägg därtill att det sannolikt finns en till person i samma hushåll som har någon diagnos åt det hållet också. Det finns gränser för hur mycket energi en människa har.

Jag kan gott förstå problemet med pengar, men utifrån hur era förutsättningar ser ut, är kanske inte just ett arbete det primära för att eran vardag ska fungera. Alla har inte förutsättningar att fungera som familjen Svensson, men då måste någon hålla i trådarna. Är det i vart fall en hyggligt funktionell lösning, får man försöka anpassa situationen efter det, göra budget - spara där man kan, äta billigt, dra ned på nöjen osv. Och nej, det är givetvis inte roligt, men livet kan inte alltid vara roligt. Däremot måste det vara funktionellt för alla som ingår i en familj. Du har ett handikappat barn, hur tror du att livet skulle sett ut om handikappet hade vart annorlunda? Hade du/ni inte anpassat både ert liv och leverne efter det? ADHD kan vara precis lika svårt och hämmande som att sakna en fysisk kroppsdel - sannolikt värre, för det syns inte på någon.

Vem ska göra allt din sambo gör, om hon inte är hemma? Och varför söker inte du själv ett arbete som är mer stimulerande och bättre betalt? Ni är TVÅ vuxna i er relation, inte bara en. Ena utesluter inte det andra, du har också en del i situationen.

Du tror inte att han hellre hade haft ett sexliv med sin sambo alltså?

Han är ju så less så han vill byta med henne om hon bara kunde få tummen ur och jobba!

Håller verkligen med.

Ts! Jag får precis som en annan skribent obehagliga vibbar utav dig! Din fru är fantastisk på alla sätt och sköter allt hemma INKLUSIVE ett funktionshindrat barn. Nej hon drar kanske inte in några pengar men visst fasen jobbar hon! Förmodligen mer än dig och förmodligen underlättar hon din vardag en hel del. Pengabristen förstår jag är tuff och jag hoppas hon skaffar ett jobb så att du någon gång får se att det inte betyder "lata sig" att ta hand om barn och familj så allt flyter på. Tänk om hon egentligen vill jobba men inte vill lägga allt ansvar därhemma på dig?

Medan du kallar DIN FRU diverse saker och klagar kanske du själv skulle ta och gå upp heltid samt börja uppskatta din fru för allt hårt JOBB hon faktiskt gör. Att ta hand om ett barn med adhd t ex är INTE en dans på rosor, sen kommer ytterligare barn och ett hem på det. Det är inte direkt att det bara ska dammsugas så är det klart. Men den biten tar ändå din fru utan att klaga? Visa lite mer tacksamhet för det hon faktiskt gör åtminstone.

Vad grundar du det på? Med tanke på att mamman knappt jobbat vid 35 års ålder tror jag snarare att det är hon som har neuropsykologisk problematik än TS.

Fast TS är ju tydlig med att han hemskt gärna bytt, att det för honom vore underbart om han fick sköta hem och barn och hon jobbade?

Kan man inte ändå förstå att han känner en ilska över att han fått den sämre och av bägge oönskade uppgiften i förhållandet medan hon tagit den som bägge vill ha, och att hon inte är villig att kompromissa om det?

Jag tycker inte det är ett dugg otacksamt att vara sur för det faktiskt. 

Fast om kvinnan vägrar kompromissa eller diskutera andra lösningar än att TS yrkesarbetar medan hon sköter barn och hem, ett upplägg som gör TS direkt olycklig, så kan ju TS bara välja mellan att lämna eller acceptera ett miserabelt status quo.

Att han tvekar att lämna när de har barn, däribland ett med särskilda behov, av hänsyn till barnen, är också begripligt.

TS ser sig således tvungen att välja mellan att själv må dåligt eller riskera sina barns mående, för att kvinnan vägrar kompromissa eller anpassa sig. Att det är en situation som är tung och föder hat har jag full förståelse för. 

Kan inte låta bli att undra hur svaren hade sett ut om det var annorlunda i TS hem. Att det var mannen som gick hemma med barnen, skötte hushållet, var arbetsskygg och hade en sån dyr lyxvana som snusning faktiskt är, medan kvinnan jobbar 80% och försöker försörja en hel familj? Hade det gapats lika mycket då över att hon är otacksam mot sin man som faktiskt visst "jobbar" med att hemmet sköts och barnen alltid har en vuxen hemma? Bara en fundering...

Om hon inte jobbat på sju år och inte mycket dessförinnan heller handlar det förmodligen inte /bara/ om barnet. Förutsätter vi att hon ägnar sig 100% åt barnet efter skolan (mindre troligt kanske, skulle varit stressande för barnet om inte annat) så har hon ändå en sextioprocentig "tjänst" när hon är ensam hemma att sköta hemarbete på som andra gör efter jobbet. 

Även om det inte skulle passa att jobba heltid just nu så hade möjligheten funnits att hon jobbade när barnen var i skolan. Här skriker vård och hemtjänst efter vikarier och det är alltid brist på personliga assistenter. Så vet jag inte om det är där TS och sambon bor, men hon har tydligen inte ens försökt. Inte heller är hon vad jag förstår beredd att jobba deltid och att TS jobbar deltid och att man turas om att vara hemma med barnet med extrabehov.

Jag kan visst förstå henne. Tjejen trivs med att gå hemma och pyssla, har ingen utbildning utom gymnasial vårdutbildning, och i vården vill hon inte jobba. Har därtill aldrig egentligen jobbat och tröskeln för att göra det blir högre för varje år, både för att hon normaliserat att vara hemma och för att det kan föda osäkerhet om hon klarar att jobba och rädsla för att bli avvisad om hon söker.
Grejen är att detta inte är en överenskommelse i paret. TS är inte heller (efter vad han skriver) road av sitt jobb och skulle hellre göra hemarbetsdelen och vara mer med barnen. Denna del håller dock sambon hårt i för egen del. Därtill lever de under socialbidragsnivå ekonomiskt för att sambon inte vill arbeta, utan att sambon (eller TS, som tar lån från anhöriga) klarar att anpassa sina utgifter efter en sådan begränsad budget.

Ställ ett ultimatum inge jobb flytta! vad ska hon leva på efter 65

Hade en sambo förut som din hemma inte jobba skulle ta hand om barnet och hemmet mm

Köpte den idén ett par år sen åkte hon ut lever på soss i dag och är lika jävla lat än 22år senare

Men fan man vill ju leva också

Resa äta köpa någe roligt till huset mm

Vi lever ju på 2000talet samhället går ju ut på att jobba och betala skar samt ta ansvar för sitt eget levene och inte bara leva på andra som en parasit

Kommentera vad ni vill men men jobba är en självklarhet i dagens samhälle

Nuförtiden lär båda jobba. Det är ingen ursäkt att vara hemma år ut och år in bara för att man har barn. Iaf inte om man inte kommit överens om det. Dessutom verkar de ju behöva en inkomst till.