Inlägg från: anderssonen |Visa alla inlägg
  • anderssonen

    känslostorm.. hjälp??

    Jag är vanligtvis en väldigt lugn, rak, öppen och positiv person. Jag litar på dom jag älskar, är aldrig misstänksam, kanske lite för naiv.

    Men den senaste tiden har mina känslor varit hemska och jag förstår mig inte på mig själv. Jag gråter för ingenting, gör en höna av en fjäder och är en riktigt pain in the ass mot min partner och jag förstår inte ens varför. Jag misstror honom, vad han än säger och jag har ingenting som ens antyder på att han ljuger. Jag får för mig att han inte älskar mig och är otrogen så jag blir helt kall och arg och när han inte förstår varför och jag inte kan förklara för att jag egentligen inte heller vet så blir han irriterad och håller sig undan. Och när han håller sig undan så blir jag superledsen och mår skit och försöker hålla mig undan honom. Tillslut så löser det sig och allt blir bra och han får mig att känna att jag är den enda tjejen i hela vida världen tills jag flippar ut och allt börjar om igen.

    Jag är inte van vid att vara så här, jag brukar vara så bekymmerfri och whatever. Nu är jag så otroligt rädd att bli lämnad ensam att jag är så klängig och konstig och säkert den jobbigaste partnern någonsin att ha å göra med. Är det någon mer som går igenom något liknande? Är det pågrund av graviditeten som dessa känslostormar kommer? Kommer jag bli normal igen efter graviditeten??

    Ibland sitter jag och storbölar bara för att jag blir så otroligt medveten om hur jag är och beter mig just nu.. det är så otroligt jobbigt och frustrerande..

  • Svar på tråden känslostorm.. hjälp??
  • anderssonen

    Det här tar kål på mig, jag är så otroligt förvirrad av mig sjäov och jag vet inte vad jag ska göra åt saken.. jag hoppas verkligen att det bara är graviditeten

  • anderssonen

    Jag är i vecka 24, håller på att bli galen...

    Jag skriker, stressar, gråter och känner mig helt insane. Det är så otroligt hemskt, finns det inget man kan göra åt saken??

  • anderssonen

    Gud vad skönt det känns att höra att jag inte är det enda nervvraket...

    Kan inte gå så mycket eftersom mitt blodtryck är otroligt lågt men jag försöker röra på mig så mycket som möjligt. Tog det där badet dock, tända ljus och lugn musik i ett varmt bubbelbad. Bästa jag gjort på jag vet inte hur länge som helst, kände mig så otroligt avslappnad efter det. Tack!

    Jag är inte orolig för att bebisen ska vara död eller liknande faktiskt(hur skönt som helst). Är däremot livrädd för förlossningen, att bli lämnad ensam... både på fl och nu...

  • anderssonen

    jag har inte så mycket till plan mer än att ta lustgas, bäckenbottenbedövning och sen bara se till att få ut mitt barn. Jag har pratat massor med min partner, speciellt om min rädsla över att han ska lämna mig. Han försäkrar mig varje gång om att det aldrig kommer hända oavsettvad. Jag vet att han menar det men samtidigt har jag något litet långt bak i bakhuvudet som viskar att ord bara är ord. Stackarn kan ju inte direkt bevisa att han kommer vara med mig hela vägen genom förlossningen innan den händer. Usch jag vet inte, han får stå ut med mitt tjat antar jag...

    Å tack så jättemycket, det betyder väldigt mycket!!

  • anderssonen

    Hm, ja. Jag tror också att jag har fått en släng av förlossningsfobi, är livrädd för att åka in dit och klämma ut en hel människa... känns så omännskligt. (Ödets ironi)

Svar på tråden känslostorm.. hjälp??