Att bli familjehem

Du som skrev under signaturen NEJ. Jag tänker inte ta åt mig av vad du skriver. Såklart jobbar man för att barnets kontakt med sina föräldrar ska fungera. Jag undrar om det inte är du som brukar skriva liknande svar i de här trådara?

Till signaturen Hemma, jag tar till mig det du skriver men jag tänker att det finns ju faktiskt barn som blir placerade hela uppväxten. En del behöver kortare andra längre. Så länge man är beredd på att hjälpa föräldrarna med kontakt och släppa barnet om det skulle ändras tycker inte jag det är konstigt att tänka i ett längre perspektiv. Det finns faktiskt behov av det också.

Jag arbetar både som klasslärare och speciallärare och omger mig med olika typer av barn och föräldrar hela dagarna. Jag har mött många familjehemsbarn så jag tycker ändå jag har insikt i vilken problematik barnen kan ha. Jag vill inte adoptera, det överlåter jag till de stackare som inga barn kan få. Vår familj har plats och hjärta att hjälpa, det är det jag vill. Om man inte skulle gå in med tanken att barnet skulle bli en älskad familjemedlem under vistelsetiden tycker jag att man är fel ute. Att fundera på hur ens egna barn tar en flytt tycker inte jag är konstigt utan naturligt eftersom de inte tänker som vi. Jag tror att vi kan hkälpa en vilsen själ men då vill jag också att det ska bli rätt förutsättningar från början, därav min fråga hurvida man kan önska ålder, längd på placering osv.

Du har alldeles rätt ts. Signaturen Nej dyker upp i varje tråd som handlar om familjehem och har sin uppfattning klar : alla föräldrar är lämpliga föräldrar och alla familjehem är giriga oempatiska personer som gräver guld på varje placerat barn. Spelar ingen roll att argumentera mot henne då hon inte tar till sig något som helst motargument. Att det finns och alltid kommer att finnas föräldrar som inte klarar att se till barnets behov och många gånger har egna problem som t.e.x. droger, alkohol eller våldsamhet är inget som biter på " Nej" .

För övrigt tycker jag att ni tänker förnuftigt genom att tänka igenom dels hur det blir för den nya familjemedlemmen och även hur det blir för biobarnen. Meningen är ju att alla ska må bra i familjen. Den svåraste delen är just att veta längden på placeringen då den kan förändras mycket snabbt ibland. Och självklart ska ni inte ta emot ett barn och låta de egna barnen samt det nya barnet höra att hen ska bo hos er ett tag om inte placeringen bara är menad att vara begränsad. Som t.e.x jourplaceringar som ofta är tidsbestämda. Det skulle skapa otrygghet både hos bio men framförallt för den nya lilla. Däremot kan man säga att hen kommer att bo hos er så länge hen behöver och alltid vara öppen med att hen har en annan mamma och pappa som inte kan ta hand om hen just nu och att ni är så glada över att få ha hen i familjen.

Och att upprepa det ofta om hen är ett litet barn.

Och när det gäller att önska ålder så är det så att ni alltid bestämmer om ni ska säga ja till en placering. Ni kan ha önskemål och kommer säkert få förslag på placering och i slutändan så är det ni som tackar ja eller nej. Följ magkänslan om förslaget inte känns bra och försök att få så mycket information ni kan innan så ni slipper så många onödiga överraskningar som möjligt. Ganska ofta så upplever jag att soc undviker att berätta viktig information om jag inte frågat. Så våga fråga!

Tack familjehemsmamma! Ovärderligt att få råd från någon som redan är i detta. Jag tror som du att vara öppen med att det kanske inte är för alltid men att det är så länge barnet och föräldrarna behöver. Och vi pratade lite igår om att man kan ta ett äldre barn så blir det inte lika känsligt när de ska flytta kanske. För det placerade barnet är ju både flytten till oss och kanske flytten hem jobbig oavsett ålder. Mycket att tänka på! Jag vill att allt ska bli så bra som möjligt.

Själv tror jag att ni underlättar både för er och biobarnen med ett äldre barn. Även den nya familjemedlemmen förstår mer av vad som händer runt denne. Finns så många barn i t.e.x 9-12 års åldern som behöver trygghet, stabilitet och värme. Som lärare så vet ni ju också att tålamod är viktigt att ha och att det sällan finns snabba lösningar för att förändra. Att det måste få ta tid för en liten person att acklimatisera sig och orientera sig i en ny främmande miljö innan hen har funnit sin plats och trygghet i den nya familjen. Tilliten kan ta lång tid att bygga upp, speciellt om man blivit sviken otaliga gånger under sitt korta liv. Så räkna med att bli testade många gånger innan ni visat er värdiga förtroendet.

Jag vill ge dig rådet att ringa din kommun eller grannkommunen o boka ett möte. Där får du massor av info. Känner du fortfarande att "detta vill vi göra", så tycker jag absolut att ni ska öppna ert hem.

Jag håller inte med "Nej". Kommuner har stora problem med att hitta familjehem o barn hamnar i mellanhem/jourhem, vilket inte är optimalt för små barn. De behöver trygghet o kärlek.

Du skrev att du har vana av att jobba med barn med problematik o även föräldrar, vilket är superbra! För bio-föräldrar kan verkligen försöka göra ert liv till ett helvete. Vi har bl.a fått mordhot.

Våra barn va 7 o 11 när första barnet kom. Vi har både fått gå igenom utredning o utbildning. Vilket va jättebra så man kunde landa innan barnet kom.

Lycka till!

Tack för ditt svar! Ni som jobbar som familjehem hur har det fungerat med de biologiska barnen? Hur stor har åldersskillnaden varit? Vi har haft en första kontakt via telefon med familjehemsenheten och de ska komma ut och träffa oss så fort vi känner oss redo.

Du verkar inte förstå att ett stort antal av de barn som omhändertas pga. bristande föräldraförmåga med stor sannolikhet inte kommer att komma tillbaka till sin biologiska familj eftersom föräldrarna kan ha begåvningshandikapp, svår psykisk ohälsa, funktionshinder som gör att de inte klarar sin egen vardag eller är missbrukare som inte vill ha behandling för detta. Som tur är kommer lagen ändras till de placerade barnens fördel och som i dagsläget när det är föräldrarna det det tas för stor hänsyn till dessutom kommer vårdnadsöverflyttning för barn som bott länge i familjehem ske i större omfattning eftersom det är bättre för barn att veta var de kommer att bo om ett halvår, om ett år...

Första barnet va jag o min sambo tjänstlediga i 9 mån (halvtid). Barnet va 1 år o nästintill apatisk. Det tog inte lång tid tills barnen fann varandra. Det va 6 o 10 år mellan barnen. Vilket va superbra då "lånebarnet" behövde en vuxen dygnet runt

Jag har ingen erfarenhet av att själv vara familjehem, men jobbar som socialsekreterare med bland annat placerade barn.
Jag tycker att du har väldigt sunda funderingar kring att bli familjehem, det är viktigt att familjerna som gör detta har tänkt igenom det noga, så inte ett placerat barn måste omplacerad. Som någon skriver, ta kontakt med er kommun och prata med de som utreder och handleder familjehem om era tankat och funderingar.
En sak jag tycker är viktig att ta med sig är att ni inte bara tar emot ett barn, ni får även föräldrarna på köpet med allt vad det innebär. Allt från föräldrar som sitter på "bänken" då man går på stan, till föräldrar som bråkar eller kanske inte alls är närvarande i barnets liv, vilket även det leder till besvikelser hos barnet.

Kul att ni vill bli familjehem. Det behövs fler som kan tänka sig att öppna upp sina hem för barn!

Vi hade " storasyskon" nar vi var yngre.

Det var Kanon. De var med Oss till godiskiosken och fattade tidigt att alkohol skulle man Akta sig for.

Då har du inte förstått någonting alls, läst slarvigt eller att du har en enorm brist på läsförståelse, vad vet jag?! Ingenstans har jag någonsin skrivit att alla föräldrar är lämpliga! Självklart är inte alla föräldrar bra föräldrar!

Men det som stör mig i det arbete jag la ner på detta är att alltför många familjehem kämpar med näbbar och klor för att behålla de placerade barnen. Detta genom att motverkar umgänge med föräldrarna samt att direkt ljuga för soc.

Detta kan jag inte se beror på något annat än att de oroar sig för att förlora inkomsten och därav vill behålla barnen minst 3 år tills vårdnadsöverflytt sker. Detta får mig att se rött och ts ger sken av att bli ett sånt "vidrigt/girigt" familjehem. Om du visste hur illa barnen far i dessa "hem" så skulle även du förstå min ståndpunkt.

Nej, alla föräldrar klarar inte av omsorgen om sina barn, men alltför många barn är placerade i undermåliga "hem" där det skulle vara MYCKET bättre för barnen om de fått komma HEM!

Jag har inte minsta svårt med läsförståelsen och man behöver inte vara Einstein för att begripa hur generaliserande , dömande och obegripligt logik du har. Du drar omedelbart slutsatsen att om ett familjehem kämpar emot en hemflytt så måste det bero på girighet?! Det kan ju inte i din lilla begränsade värld bero på att familjehemmet SER och FÖRSTÅR att barnet inte skulle gagnas av en hemflytt?! Mina föräldrar är precis ett sådant exempel med två bröder i 6-7 års åldern som det precis börjat gå framåt för både i skola och hemma men som soc av någon anledning valde att flytta tillbaka till föräldrarna. Mina föräldrar, barnpsykologer samt barnens läkare motsatte sig det men tillbaka skulle dom. Den ena av dem åket ut och in i fängelser och den andre har svåra missbruksproblem. Gick ju väldigt bra........ Eller inte. Men så klart att det handlar om pengarna de gick miste .....för det vet ju alla att det kryllar av familjehem så det är jättesvårt att få en ny familjeplacering ? ! Eller? Du gör sken av att ha arbetat inom detta men det tror jag inte en sekund på . Människor som du som ser föräldrarnas rätt till barnen och knappast barnets rätt till en vettig uppväxt brukar vara väldigt korttänkta precis som jag upplever dig.

Du är alldeles för färgad av vad dina föräldrar tutat i dig. Jag däremot SER hur illa dessa barn far i familjehemmens och soc "vård".  Senast idag berättade en klient (Inte till mig dock) om hur dåligt hans syskonbarn mår sedan dom tvångsplacerades. Som tur är kommer dom få flytta hem om 3 månader.

Du verkar se de barn som eventuellt behöver bo någon annastans en period, jag ser de barn som far illa av att förlora sin familj och sin trygghet - jag ser ENBART till BARNENS bästa, DU ser enbart vad som är bäst för dina föräldrar. Det är skillnaden!

Jag arbetar inte med detta sedan ett par år tillbaka, men fortfarande arbetar jag inom socialtjänsten!

Hahaha. Du är verkligen för rolig.. Jag är knappast färgad av vad mina föräldrar "tutat i mig" då jag var så gott som vuxen och MED under hela skedet. Däremot så är du otroligt korttänkt och jag hoppas , vilket jag tror, att du knappast arbetat inom socialtjänsten vilket jag däremot gjort och gör sedan många år tillbaka. Jag tror att du är en av dessa " kränkta" föräldrar utan självinsikt som inte får tillbaka dina barn och som absolut inte begriper varför. Och just de föräldrarna har så mycket synpunkter på hur dåliga de flesta familjehemmen är.

Men du det vore mycket intressant om du någon gång kunde vara lite konstruktiv och berätta hur ett bra familjehem är enligt dina normer? Att de ska göra arbetet utan att ta betalt har jag redan förstått men för övrigt? Ser fram emot att äntligen få veta hur jag ska göra enligt dig?