Vi fick barn för cirka 2 månader sedan. Hennes återhämtning har gått bra och inga skador eller liknande har uppstått. Men vårat sexliv är DÖTT numera. Hon verkar ha noll intresse, trotts att jag tar initiativ och gör inviter. Får inte ens handen eller ett blåsjobb. Antar att de inte är helt ovanligt. Men vore intressant att höra andras erfarenheter. Både män och kvinnor. :)
Det har gått två månader! Herregud. Ge henne lite space!
Hormonerna gör en ofta helt asexuell i början och speciellt om man ammar. Sömnbrist och en bebis som vill ha kroppskontakt i princip dygnet runt gör inte att man längtar efter ÄNNU mer närhet heller direkt.
Ta det lugnt, det kommer.
För mig tog det sex månader efter första barnet innan jag började känna lust igen. Efter andra barnet gick det betydligt snabbare. Det var så mycket nytt i och med att det var första barnet, att jag ammade bidrog kanske också, tror det i alla fall. Sedan är det en massa hormoner som ska ställas om.
Ha tålamod, jobbigt för dig, fullt förståeligt. Om du kan, visa ömhet utan sexuella signaler. En puss på pannan när du går förbi, en arm om axeln och du säger "så fin du är".
Graviditeten och förlossningen är vår jobbiga period. Sedan kommer er jobbiga period. Det var så vi upplevde tiden efter förlossningen, men det är säkert olika för andra.
Grattis till ert barn förresten.
Nu får du lugna ned dig lite. Hon har nyss klämt ut ett barn. De tar ett tag innan fifi går tillbaka och slår vad om att hon tar nätterna med barnet. Vilket leder till sömnbrist. Avlasta henne med så mkt du kan och låt henne få sova de hon kan så kan de blir bättre.
Jag är tjej och sj fått barn men här är de tvärtom. Iofs är förhållandet inte alls bra. Men bättre blir det inte mellan oss.
Så ta de lungt. Har du tur blir de bättre men värsta fall kan de bli sämre. Tvinga inte. Låt henne vara.
Det har gått två månader! Herregud. Ge henne lite space!
Hormonerna gör en ofta helt asexuell i början och speciellt om man ammar. Sömnbrist och en bebis som vill ha kroppskontakt i princip dygnet runt gör inte att man längtar efter ÄNNU mer närhet heller direkt.
Ta det lugnt, det kommer.
Nu får du lugna ned dig lite. Hon har nyss klämt ut ett barn. De tar ett tag innan fifi går tillbaka och slår vad om att hon tar nätterna med barnet. Vilket leder till sömnbrist. Avlasta henne med så mkt du kan och låt henne få sova de hon kan så kan de blir bättre.
Jag är tjej och sj fått barn men här är de tvärtom. Iofs är förhållandet inte alls bra. Men bättre blir det inte mellan oss.
Så ta de lungt. Har du tur blir de bättre men värsta fall kan de bli sämre. Tvinga inte. Låt henne vara.
Faktum är att jag tar dom flesta nätterna, för att avlasta henne. Men ja jag förstår vad du säger. :) De är mest skönt att höra att man inte är ensam. :P
Ett halvår ungefär har det tagit för oss innan vi har börjat ha sex, båda gångerna. Samma ungefär för de jag känner som har diskuterat det. Och med flera småbarn är det sannerligen inte ofta. Man orkar inte tänka på sånt när man är trött och försöker få ihop tillvaron. Jag skulle fortfarande välja sömn alla gånger! (Och jag älskar min man!)
Har ni pratat om det? Det kan vara att hon är överväldigad, eller att hon inte känner sig bekväm riktigt än i sin kropp. Det kan också vara rädsla. Jag till exempel var livrädd för att ha sex efter förlossningen och vet att många är det. Man är inte riktigt sig själv direkt efteråt heller, det är så mycket man ska ta in och bearbeta även när allt gått bra. Det kan vara både fysiskt och psykiskt utmattande och då är sexlusten ofta frånvarande. Jag tycker inte du ska försöka "få henne på humör" eller nåt sånt, det har gått så kort tid. Men om ni inte redan har pratat om det gör det, men var tydlig med att du inte vill ge henne skuldkänslor eller att hon ska känna sig pressad utan att du bara vill förstå.
Som tidigare nämnt är det helt normalt.
Rent fysiskt så finns det massa orsaker förutom att underlivet kanske inte känns helt på topp.
Tex vid amning frigörs flera olika hormoner som samtliga sänker sexlusten. Troligen ett fenomen från grottåldern för att hindra att fler bebisar blir till när man redan har en liten.
Sen så fylls kvinnans närhetsbehov till bredden. Eftersom att man ofta har en bebis klängande, tuttande osv nästan hela dygnet så är man helt enkelt mätt på kroppskontakt.
Även tidigare nämnt verkar det ta längre ridcenter första barnet. Iaf stämmer det för mig. Efter andra och tredje gick det mycket fortare och det berodde troligen på att man var betydligt säkrare i sin roll samt att man visste att kroppen fungerade som den skulle (något man kanske var osäker på efter första)
Ta det lugnt, ts! Hon har just varit med om det mest omskakande en kvinnokropp kan vara. Först graviditeten, sen en förlossning (oavsett om den var vaginal eller kejsarsnitt) och nu finns det en liten bebis där som kräver närhet 24/7.
Man blir helt slut! Även när det är underbart.
Som man får man helt enkelt vänta ut sin kvinna. Ge henne tid och fortsätt att vara nära genom att uppskatta och uppmuntra utan att stå med kåtblicken.
Min man fick vänta först hela graviditeten och sen fem månader till. Han gnällde inte nån gång (och jag vet att han inte "fick det någonannanstans") utan la sin tid på sitt barn, jobb och vårt gemensamma liv med hus och skötsel. Och sov så fort tillfälle kom!