Dagens "måsten"! Resa, karriär, fina materiella saker.

För en del verkar det gå ut på det. Sen måste allt naturligtvis läggas upp på Facebook och Instagram :p

Ja, men jag får lätt panik av det. Jag kan aldrig ge mina barn allt det och skulle vilja ha fler barn. Visst, de skulle alltid ha mat på bordet och kläder, men jag har inte möjlighet att ge dom "allt annat". Kommer de må skit isf?! De har inte senaste mobilen, de har varit utomlands två gånger i sitt liv. Jag kan inte ha ett större sparande till dom. Bor i hyreslägenhet och kommer inte få något arv som jag senare kan överlämna till dom. Köper så gott som aldrig kläder till mig själv eller saker till hemmet. Men jag kräver inte det till mig själv, jag är nöjd, bara mina barn mår bra. Men det känns som att man inte duger om jag inte kan ge barnen de bästa förutsättningarna och ge dom allt som andra verkar kunna göra. Klart jag också vill visa dom världen, men kan man inte få ett lyckligt liv, även utan det? Förr var man sällan utomlands, det är ett nytt påfund men nu krävs det nästan och man ses som konstig om man inte är på skid- och charterresor eller utvecklar sig själv och sina drömmar.

Mvh,

"Livskrisar"

De flesta lever inte ens som det ser ut. De bygger bara upp en fasad utåt. Sen finns det de som jobbar otroligt mycket för att till exempel kunna resa några gånger om året. De umgås de veckorna med sina barn, aldrig annars. Tid är den bästa gåvan du kan ge dina barn. Det är det de värdesätter och kommer ihåg som vuxna :).

Förresten finns det många barn som aldrig varit utomlands över huvudtaget :). Du verkar ha vettiga värderingar så jag tror att dina barn mår hur bra som helst <3

Känns som jag inte ger dom tid heller. Jobbar heltid och är ensamstående. Resten av tiden går till läxläsning, matlagning, städ och tvätt. Sen ska man hinna med att stötta föräldrar, vänner och annat. Men tid i soffan på kvällen framför tv:n kanske duger det med. Ibland spelar vi iaf spel tillsammans. Förstår inte hur andra får ihop allt, utan att rasa ihop. Känns som livet bara försvinner och sen vaknar jag upp en dag som gammal och ser alla felval jag har gjort. Vad ska man prioritera, vill kunna klona mig.

Ska nog lägga mig, skyller på förkylningen. Brukar vara en positiv människa.

Själv är jag i princip inte det minsta intresserad av varken resor, karriär, pengar eller materiella prylar. Vill mest ha ett relativt lugnt, harmoniskt och enkelt liv utan massa måsten och problem.

Saker som bara är till för att skryta om eller visa upp för andra är helt poänglöst som jag ser det och en fin titel eller att andra människor som inte står mig nära ser upp till mig ger mig inget heller då det viktiga är att jag är en bra person utifrån min egen moral och mina egna värderingar.

Resor kan ju vara trevligt om man får möjligheten att lära känna landets kultur och lokalbefolkningen, men jag anser inte att det är värt att lägga de summorna som det kostar och tycker det är obehagligt att ha massa andra människor omkring mig både under resans gång och även på plats om det inte är ett väldigt folktomt resmål. Alltså tycker jag generellt att det är bättre att lägga pengarna på att förbättra standarden hemma eller att jobba mindre.

Man utvecklas inte som människa för att man åkt på resort-resor i femtioelva turisthålor och har en massa prylar.

Materiella ting är bra om de fungerar som ett verktyg och fyller en vettig funktion. Om inte, så är det skräp.

Personligen anser jag att det här utstuderade samlar- och bocka av listan-mentaliteten är samhällsförstörande.

Krig och förstörelse är förfärligt, men det ger en perspektiv: 

Håller med dig, Hadraniel. Ett lugnt och harmoniskt liv hade varit så skönt.

Men för att ha råd att jobba mindre, kräver att man har ett välbetalt yrke. Jag har universitetsutbildning men blev lågavlönad ändå.

Kan inte ge barnen en resa inom landet heller för den delen. Svindyrt det med.

Men de fick iaf uppleva Liseberg i somras och det var helt ljuvligt att se lyckan i deras ögon.

Zombie: Ja, perspektiv får jag genom mitt yrke dagligen, men ändå har jag svårt att omvandla det i mitt liv, när jag tänker på mina barn som jag vill ge allt.

Fortsätter vi leva som vi gör idag, med all miljöförstöring och krig, så finns vi ändå inte kvar sedan och då är ju problemet löst.

Jag blir faktiskt lyckligare när jag får resa då och då. Däremot bryr jag mig inte om saker. Vi bor billigt, har ingen bil m.m. utan prioriterar resor när det blir pengar över. Det är inget vi känner att vi måste, utan något vi vill.