Ja vadfan? Många har måttligt till väldigt skitit hemma, disk i drivor, grusiga mattor, damm, möglig mat i kylen. De med katter är värst, katthår överallt, ostädade luktande äckliga lådor. Fyfan. Hur kan folk trivas att leva i sin egen och sina djurs skit? Nä man måste inte ha sterilt hemma men man kan väl hålla det viktigaste någorlunda rent, dvs kök och badrum.
Damm och katthår kan visst vara farligt, man kan få problem med luftvägarna. Vet bara en kattägare som inte låter förkyld när hon är hemma, hon har en nakenkatt och vet hur man städar. Alla andra går ständigt och snorar och kliar i ögonen, men såfort de lämnar hemmet blir det bra...
Av kattbajs kan man få toxoplasma, hur sexigt är det på en skala
Jag är nog en av de som städar "för lite" enligt er.
Hur jag tänker:
Vi bor i ett gammalt hus, typ 150 år. På många ställen är det så genomskinit att städning inte räcker, utan det är renovering som är enda "boten". Och vi håller också på att renovera i princip halva huset vilket gör att i tillägg till den vanliga skit som blir bara av att bo i ett hus har vi också sand och damm och träflis överallt. Plus att vi bor på en bondgård och springer mycket ut och in vilket gör att vi gärna går i hallen nere med skor.
Dvs skitigt. Vi sopar en del för att få bort det värsta, men dammsugning är så jävla usels för ungefär 1-2 gånger av 3 går säkringen och så måste man jävlas med det innan man kan fortsätta.
Så ja, vi har nog inte det renaste huset i världen, men jag ser fram emot den dag då renoveringen är klar och jag dessutom fått ett helt nytt elsystem. Ljuva, rosenskimrande framtid...
Men nej, får man sådana besvär är man ju överkänslig/allergisk mot katter eller kvalster. Vanliga kattägare utan allergier blir inte dåliga av sina katter.
Fast nej, det kan man bara få av utekatters bajs och inte ens då är det särskilt vanligt. Varför hatar du katter?
Värsta med att vara hos kattägare är den ständiga brist på vädring samt att de flesta är helt gränslösa. Bristen på vädring gör att det ständigt luktar instängt och gränslösheten är att katterna är överallt. Katter på diskbänken när man tillagas, katter på köksbordet när mat äts, katter på tallriken, katter på fisken . Seriöst, katter slickar sig i rumpan och står i bajslådor med jämna mellanrum, jag vill inte ha det i min mat.
Mitt liv i ett nötskal.
Min man har adhd och kan få ett ryck att städa typ 2 ggr/år. Själv städar jag konstant men det hinner i stort sett bli lika stökigt eller värre under tiden. Vi har 3 barn och uttrycket "att städa med barn är som att skotta snö i en snöstorm" stämmer väldigt bra.
Vi bor trångt och har för mycket grejer för ytan.
Att jag själv dessutom hatar att städa och troligen har add (har väldigt svårt att komma mig för att börja saker samt avsluta saker) gör inte saken bättre.
Hade en väninna hos mig. Hon sa att nu förstår hon vad jag menar, efter att ha varit hemma hos mig när det var städat och under tiden hon var där såg hon hur det blev stökigare och stökigare.
Somliga hundägare är inte långt efter kattägarna. Jag dör inte av lite hår, men hos somliga djurägare känns det som man inte kan röra sig utan att röra upp moln av hår. Sockarna ser ut som ulltofflor efter att man gått några steg. Man sitter på helst på trästolar istället för stoppade möbler. Om man ska äta eller dricka något kollar man alltid på porslinet och besticken att det inte finns något hår.
Kattlådorna stinker alltid. Jag tror inte kattägarna känner lukten, för de har blivit så vana vid den. Det kan vara mer eller mindre, men hos somliga tåras ögonen av lukten.
Men jag kan ju välja att inte gå dit (och det väljer jag ofta) och istället träffas på neutral plats eller hemma hos mig (vilket betyder att jag får städa lite hår hemma hos mig en stund oavsett om pälsdjuret varit med eller inte). Jag förstår att man älskar sina djur, i sitt eget hem får man göra som man vill. Besökare får ta skeden i vacker hand, det är ju inte så att man inte vet att dom har djur.
Värst är när man kommer hem till en ny bekantskap (som inte har djur) och som ytligt sett framstår som vem som helst. Och så kliver man in i en mardröm av flottiga bord, toaletter som inte rengjorts på månader och kök som borde utdömts som sanitära olägenheter. Sängkläder som gulnat av svett och kroppsfett och stinker på flera meters håll.
Lite damm på listen, grus på golvet i hallen eller leksaker under rumsbordet är inget att prata om, men ingrodd smuts är nåt heeeelt annat.
Men hjälp, jag får väl tycka vad jag vill? Jag har ett jobb där jag är i.folks hem, det är inte bara mina kompisar som har det äckligt. "Varför måste folk göra som dig" nej klart de inte måste och det har jag ingenstans skrivit heller, känns som ni tar åt er och det av en anledning kanske?
Jag har all rätt i världen att störa mig på vad jag vill. Ni verkar glömma att jag är anonym på Internet, irl är jag väldigt trevlig och snäll.
Okej andas nu alla städmotståndare och läs ts igen. Jag skrev att man inte behöver ta det sterilt. Man får ha grusiga mattor, man får ha damm på hyllorna, man får ha disk i drivor, man får ha det rörigt och stökigt. Jag pratar om de som har ett genomgående skitit hem, allt det jag radade upp in absurdum. De som ovanpå detta dessutom har katter har det extra illa. Har sett så många lägenheter med pissfläckar på tapeterna, golv man knappt ser osv. Och jag jobbar inte med utsatta människor, de är som vilka som helst bara att de totalt ignorerar sin skit. Jag är fastighetsskötare i ett vanligt svenssonområde, de flesta har det normalstädat hemma men det är oroväckande många som inte har det.
För att svara på ts:
Därför att det är otroligt tråkigt och jag kan tänka mig minst tusen andra sysselsättningar som jag hellre gör.
Dessutom så verkar folk med kliniskt rena hem lida av antingen bakteriefobi värdera sig själv efter vad andra tycker om dem. Husdjur och lite skit under mattan stärker immunförsvaret. Man härdas att tåla bakterier bättre. Själv har jag inte haft så mycket som en liten influensa de senaste femton åren medan maniska städalkoholister ligger hemma och snörvlar flera gånger i året.