Om ni hade ett litet barn, skulle ni smitta honom/henne med vattkoppor om ni fick dom? Jag vet att vattkoppor är värre när man är äldre, men jag fick de när jag var 12, bara några prickar och hemma nån vecka från skolan, så var dom problemen ur världen. Dom kliade inte ens.Om man är liten så kanske man råkar ha sönder nån blåsa då å då, och de är då dom kliar... Små barn förstår kanske inte på samma sätt att de är bäst å inte röra dom...
Jag tycker att det är helt vidrigt att medvetet utsätta sitt barn för något som kan vara fruktansvärt plågsamt med ursäkten att "det är bättre att de får det när de är små". Varför liksom? För att det på något sätt skulle vara okej att småbarn lider för att de ändå inte kommer att komma ihåg det senare i livet? Jag förstår verkligen inte varför man skulle vilja att sitt barn ska behöva genomlida något så hemskt när det finns ett så enkelt sätt att undvika det, bara för att man "ska" ha haft vattkoppor. Visst finns det risk att få bältros senare i livet, men den risken finns ju oavsett om man har fått vattkoppor naturligt eller om viruset finns i kroppen pga vaccinationen och då har man åtminstone sluppit lida sig igenom vattkopporna först. Det är ju helt u-land-aktigt att Sveriges befolkning anser att man ska genomlida vattkoppor bara "för att" när man inte måste och att folk tycker att småbarn ska lida för att de "inte kommer ihåg" senare.
När mina barn haft vattkoppor har de inte lidit särskilt mycket, de har varit lite hängiga av febern, men inte överdrivet mycket, de har lekt och varit rätt nöjda överlag ändå.
Som jag skrev tidigare hade jag själv vattkoppor när jag var 8-10 år och det minns jag än idag hur jobbigt det var, men innan jag ens hade hunnit fundera på hur det skulle vara med mina barn och vattkoppor (dessutom hade jag aldrig hört talas om något vaccin då, jag är osäker på om det ens fanns? 10 år sedan) hade de blivit smittade och det var inte särskilt jobbigt för någon av dem. Trean blev också smittad utan att vi visste om det (av femåringen som hade bältros, något vi inte fattade förrän bebisen fick vattkoppor och oavsett om vi hade fattat eller inte hade ju bebisen ändå fått vattkoppor, svårt att undvika när man bor under samma tak). Henne gick det också bra för.
Och nu så dök då tillfället upp att se till att fyran klarade av vattkoppor medans hon fortfarande var liten och innan vi ska iväg på resan, så då kände jag att det var inte så mycket att fundera över. Nu är vi inne på dag fyra av vattkoppor och jag vågar säga att inte hon heller har tyckt det varit särskilt jobbigt, så min åsikt att det är lika bra att de har det när de är små står fast.
Och visst, det kan vara fruktansvärt plågsamt och det kan ge allvarliga komplikationer, men det är ändå en helt vanlig barnsjukdom som du dessutom bara får en gång i livet, till skillnad från förkylningar, influensa, magsjukor etc som du kan få om och om igen som iaf jag tycker kan vara betydligt jobbigare än vattkoppor och som också potentiellt kan leda till svåra följder. Ska man flytta ut i en stuga i skogen och linda in sitt barn i bubbelplast eller vad?
Sjukdomar är en del av livet, vattkoppor är i de allra flesta fall betydligt lättare att ha när man är liten och jag ser ingen anledning att vaccinera, då tycker inte jag att det är hela världen att man planerar in att smitta sitt barn ifall det är så att det passar ihop med det övriga livspusslet...
Alltså, min tvåa fick vattkoppor när hon var sex veckor. När hon var fem år fick hon ett underligt utslag på ryggen som vi trodde var svinkoppor. Hon hade inga andra problem än utslaget. Exakt två veckor senare fick bebisen vattkoppor. Vi hade INTE träffat någon smittbärare under den tiden, knappt varit ut alls. Alltså hade femåringen bältros. Som jag skrev så hade hon inga som helst problem, så det där med vidriga komplikationer av bältros existerar säkert, men det behöver inte bli så, lika lite som vattkoppor med säkerhet leder till hudinfektioner, encefalit etc.
Visst, det kan hända, men sannolikheten att bli drabbad av allvarliga biverkningar av vattkoppor är ändå låg.
Precis! Sitta och gnälla om att det är förkastligt att medvetet smitta sitt barn men ändå inte vaccinera sitt. Nä, det är dubbelmoral..
Om man inte förstår skillnaden på att aktivt smitta sitt barn med sjukdom och att inte göra det så vet jag inte hur jag ska förklara det faktiskt....det är stor skillnad för mig om mitt barn råkar ut för något och om jag gör något för att medvetet skada det. Inte svårt att begripa alls.
Appropå vaccin. Det är klart man kan vaccinera sitt barn för varje enskild sjukdom; tbe, influensa, vattkoppor etc. Men man kan oxå vidta åtgärder som skyddar dem från dessa och alla andra sjukdomar. Att intr utsätta dem för smitta, aatt välja en barnomsorgsform där lite smitta flrekommer osv. Det sättet väljer jag. Funkar och mot förkylning, kräksjuka och allt annat. Klart vattkoppor förekommer två ggr per år om folk aktivt går in för att smitta ner sina barn. Om de inte gjorde det skulle färre barn vara sjuka, enkel logik.
Det nationella vaccinationsprogrammet ska man självklart delta i för folkhälsans skull.
Jo i det hör fallet blir det faktiskt det förutsatt att man inte väljer att vaccinera.
Eftersom sjukdomen är mycket värre att få som tonåring eller vuxen så väljer du ju det alternativet åt ditt barn
Dessutom verkar det ju ännu knepigare att smitta sitt barn i förebyggande syfte om vaccin finns. Vaccinera istället då så slipper ni både sjukdom och kan åka på resa.