BF Augusti 2016

Vad är segerhuva? Förstår att det känns lite jobbigt när de är så osäkra på hur barnet ligger. Du kan inte be om ett ultraljud?

Bm menade på att mjölkdoften från mamman kunde bli för mkt för dom i början och göra dem "förvirrade". Det funkar inte alltid men ofta hos oss iaf.. Om inte annat så är det skönt att alla lösningar inte är att ge bebisen till mamman. Jag känner ofta så gällande mina barn. Ingen kan läsa dom eller kan ta hand om dem lika bra som jag (vilket blir ett kontrollbehov).. :)

Min mamma tycker för övrigt inte att jag ska amma mina barn. Hon kunde inte amma mig och mina syskon fast hon försökte, och hon tycker att nu med tre barn att ta hand om, borde jag tänka på de andra två och inte bli så låst. Men vet ni vad, jag älskar att amma! Lika väl som det är fritt val att inte amma så är det mitt val att göra det... Man får göra det som känns bäst för en själv och sin egen familj.

Men va jobbigt! Hur gör man nör man går över tiden? Kontaktar man nån själv om inget hänt på 2 v eller fortsätter man gå på kontroller flera ggr i veckan? Hur mår du då?

Ni som fött redan eller fött tidigare; kan ni inte försöka beskriva värkarna för oss som aldrig varit med om det tidigare? :)

Ååh grattis! Fick ni plats på SöS? :)Lugnade sig lite men blöder fortfarande så tänkte att jag avvaktar. Men kanske bäst att ringa ändå och fråga om det kan vara något sånt.

Hallonpajen och Mulan, tack jag ska tänka positivt nu så jag IT e tappar all energi, jag ringde till

Förlossningen för ett tag sen och berättade om min oro ich hon sa att de mycket väl kan ha

Mätt fel eftersom det va inte TUL jag egentligen skulle göra igår utan vi skulle

Kolla om bebis mådde bra. Men att om det kändes bättre så skulle jag tänka att hab kunde väga 4,5 vid bf. Hon sa att de ska Göra en riktig TUL med en överläkare 2 dagar innan bf, (om han inte

Är född redan) och ta ställning till en eventuell igpngsättning då om han verkar bli stor. Känns ju skönt att slippa gå över tiden i alla fall. Hon sa att sen

Är det ett stort plus att jag har fött ett barn redan och att om de märker vid förlossningen att höbebisen inte verkar sjunka ner i kanalen så

Blir det snitt.

Jag vägde 3,6kg och min man typ 3,3kg. Jag

Är nu 165cm och normalviktig, min man Är 195 lång och väger normalt han tränar osv så han ör inte alls överviktig.

Tack för pepp!

Har varit sjukt pepp fram tills nu men idag bara dog det :/

Hoppas på att vakna på andra sidan i morgon ;)

Hej på er! Hoppas det går bra för er alla med era små! Hörde mig för i julitråden, men tänkte kolla med er också. Efter förlossningen så förlorade jag nästan all kraft i mitt högra ben,så illa att jag nästan tappade min lilla son för att det bara gled iväg då jag inte hade känsel i det riktigt. Så frågade läkaren, som sa att det antagligen är några nerver som blev tilltufsade när lillen tog sig fram genom "kanalen", i bäckenet. Har för mig hon sa det skulle gå över ganska fort, men två veckor senare kan jag fortfarande inte lyfta det ordentligt och kan bara gå i en hastighet = långsamt. Springa skulle jag aldrig kunna göra. Måste ha hjälp av armarna för att ta mig upp från sittande på knä på golv. Är det någon annan som varit med om detta? Är så jäkla rädd att det är permanent :(

har mardrömstankar om att aldrig kunna springa omkring med mina barn eller jogga som är bland det bästa jag vet. Någon som vet något om detta? Ska fråga på BVC såklart, ska dit på torsdag, men hade varit skönt med ett någorlunda lugnande besked innan..

Okej tjejer jag är helt förvirrad och behöver råd igen!

Var inne och kollade tappen igår som var helt sluten. Efteråt så sa bm att jag inte skulle vara orolig om jag blödde lite efteråt och mycket riktigt så kom det lite blod i trosskyddet under kvällen sen.

I natt vaknade jag av smärtsamma sammandragningar vilket jag kopplade till att bm varit där o rotat igår så det var väl inte så konstigt egentligen.

Har haft ont i samband med sammandragningar hela dagen idag och det fortsätter komma typ bruna flytningar. I morse kom en som var lite rosa färgad men sen tillbaka till brunt igen.

Nu när jag får sammandragningar så trycker det neråt och jag får rejält ont i fiffi, sådär så att jag inte riktigt kan prata normalt under tiden. Men dom är inte så långa och inte så täta.

Ska till bm igen i morgon fm så tänkte prata med henne men kan det vara så att det faktiskt kan vara förlossning på g?

Tidigare så har min smärta mest suttit i ryggen och denna sitter liksom långt ner i magen och inuti :/

Varning Lång text

Natten till onsdag började jag få ont i bröstkorgen och mådde ganska illa men kunde inte spy. Smärtorna eskalerade så pass att sambon fick ringa en ambulans som kom och hämtade mig. Hade skyhögt blodtryck och jättesvårt att andas när jag kom in och värre blev det hela tiden. De satte in massa dropp och mediciner och konstaterade att det var en allvarlig havandeskapsförgiftning. Dom sa att vi skulle bli kvar ett par dagar för att sätta igång förlossningen, men mina värden fortsatte att kaosa och plötsligt pratar dom om hellps syndrom och akut kejsarsnitt. Jag får förklarat för mig att det är bråttom och vi måste få ut bebisen NU. På operation sprang 10 pers och presenterade sig och jag blir nersövd.

När jag vaknar så är jag groggy och vet knappt om jag drömmer. Får världens finaste lilla pojke på bröstet, 48cm lång och 2600 gram. Jag minns inte så mycket därifrån men man har tagit ytterligare tester på mig, satt en kateter och på ett ekg har dom sett avvikande hjärtaktivit som ska undersökas. Jag kan inte stå, gå eller göra någonting själv. Spyr upp allt jag äter och dricker. Blir förda allihop till hjärtintensiven där jag fortfarande ligger. Får massa dropp och mediciner så jag får inte amma. Snittad och orolig som fan för vad som händer. Sambon och pojken har fått gå till specialförlossningen för att undersöka lillens syreupptagning som tydligen inte är helt bra.

Jag är helt jävla förstörd här. Allt är så förvirrat och allt händer på en gång. Jag vill bara ha min bebis! Nu ligger jag ensam i en säng på hjärtintensiven och längtar bort. Jag har kateter, de svullnaste ben jag sett i hela mitt liv, är snittad och helt blå från naveln och ner. Jag önskar bara jag kunde hämta sambon och bebis och åka hem. Men tidigast måndag enligt en av alla läkare. Fy fan va allt suger. Stackars min bebis, vad har jag gjort med dig.....

Inte :o jag fick knappt ont av att krysta, trodde det var pga EDAn !

Hmm, samma här? Kände knappt att krysbörjadna kom, de fick nästan berätta för mig att jag hade en! Hade inte ont alls, även fast jag kände att huvudet var på väg ut, sjuk känsla. Innan det var dags att krysta däremot, så kände jag av trycket neråt rätt rejält. Kanske är delvis adrenalin som gör att man inte känner lika mycket?

Bf +19?? Fy vad hemskt :(..

Inga bra besked idag.. Inget mer har hänt sedan i Fredags trots att jag haft mycket värk.. Har fått tid på förlossningen på Tisdag då jag gått över 14 dagar och vad som väntar vet jag inte riktigt.. Om kroppen fortfarande inte gjort något mer själv så lutar det tyvärr mot snitt eftersom man redan försökt sätta igång mig med olika metoder men inget har funkat. Om jag öppnat mig lite mer så tar dom hinnorna, i vilket fall som helst sa dom att det blir bebis senast Tisdag. Hade +3 på urinstickan idag, vita blodkroppar. Vad innebär det? Dom pratade om uvi men har aldrig haft det så vet inte hur det känns..

Har ingen koll på de där med hinnorna men mitt vatten gick på förlossningen. Dom stack hål på andra hinnan för att få ingång mig mer efter jag fick epiduralen (så de finns tydligen två?!) sen fick jag dropp med oxytocin :) fick även oxytocin när moderkakan skulle ut. Trodde de va de dom använde när man blir igångsatt?

Uppdatering, ingen bebis, ca 12 min mellan värkarna som gör sjukt ont, de varar i 60-90 sekunder. Vaknat 20 ggr inatt hittills (räknade tidslagen som jag antecknat i tel) är helt slut, hållt på ett dygn nu, även fast det lugnade sig lite på FM igår. Är det ens nån idé att ringa fl för att kolla om det hänt nåt sen igår? Det ör ju långt mellan värkarna men gör så grymt ont. Vet inte om jag ska behålla maken hemma från jobbet idag oxå som sällskap. Får andas mig genom värkarna, de är längre nu än igår.

Haha nr två e en fasa efter förlossning!!

Fortfarande ingen mer som haft ont i svanskotan ?