De är ju rätt kort info eg om vad ni söker då jag personligen tycker att de är stor skillnad på de raser du uppgivit. Men som jag tolkar din text så kanske schäfer & rottis kanske skulle kunna passa. Men man får väl se till helheten av hur mkt tid man vill lägga på en hund i form av träning =)
Jag har erfarenhet av både rottis och schäfer och även betydligt "värre" raser som tibetansk mastiff.är man en aktiv familj är i regel inte en arbetande hund ngt problem. Man kan hitta andra aktiviteter än o lägga många timmar på bruks varje dag. Vi är 3 syskon och alla är uppväxta med varsin schäfer och alla har varit lätt hanterade. Rottis är ju lite mer som en TM. Den älskar ju barn o sin familj men de krävs mer att man får dom på sin sida än att man kräver de av dom som me en schäfer typ. Svårt att förklara hur ja menar i en text.
Tänker du aktivitetsmässigt el storleksmässigt med barnen? För tänker du storleksmässigt så är min grabb uppvuxen med 6 st 60 kg hundar och min uppfattning är att stora hundar tar hänsyn till de små individerna. =)
Jag har en ras av mkt vaktande typ. Han är speciell på många plan men super lätt för familjen att ha hand om men ingen ras jag rek till folk som inte vet vad dom har i kopplet.
Många raser här som blivit rekommenderade så tänker ja lite..TS; läs om hur sunda och friska dom är så man inte blir ledsen efter bara ett par år i sitt hundägande.
=)
Jag har en ras av mkt vaktande typ. Han är speciell på många plan men super lätt för familjen att ha hand om men ingen ras jag rek till folk som inte vet vad dom har i kopplet.
Många raser här som blivit rekommenderade så tänker ja lite..TS; läs om hur sunda och friska dom är så man inte blir ledsen efter bara ett par år i sitt hundägande.
=)
Jag skulle nog rekommendera Shetlands Sheepdog (älskar den rasen). Det är en hundras som är väldigt anpassningsbar. Den är vänlig till sinnet, lättlärd, är en vallhund (dvs ingen större jaktinstinkt). Den kan vara en riktig fegis, som mammas hund (men jag tror nog att hon förstärkte den biten) eller en tuffing som en kollegas hund (hon beskriver sin sheltie som en rottis med fel utseende).
Lite skällig, men glad och pigg och vad jag förstått, en frisk ras (de sheltie jag mött har t.ex alla nått en hög ålder).
Dessutom är de en behändig storlek.
Jag tänker föreslå två helt olika raser:
Engelsk bullterrier, hundar som kanske inte passar jättebra för den med höga ambitioner på tävlingsbanan, men för den som vill ha en cool, tålig kompis i vardagen är den perfekt. Kärvänliga, lagom krävande och framför allt jävligt roliga!
Berner sennen, härlig gårdvar som inte bangar långturer, fast kan få det jobbigt med värmen på sommaren. Kräver en del pälsvåd också.
Sen är det ju så att när det kommer till barn handlar det ju om hur man lär barnen och hunden att umågs. Alla måste visa respekt för varandra. Lycka till!:0)
Var ett antal år sedan min sista Berner, har inte följt med i rasutvecklingen. Är det så illa är det ju definitivt inget att satsa på. Trist.:0(
Åhhh ja bara älskar staffar! !! (Mer än amstaff) dom är alltid glada oavsett hur sjuka dom är när dom kommer till oss på kliniken. Alltid de lilla svansviftet o pussandet