Ansvar för bonus?

Barnet här är så stort att hen i stor utsträckning är självgående. Så det rör sig väl inte om att ta så mycket ansvar här. Mat kan hen fixa själv, ta sig till och från skolan, klarar sig ensam tills vi kommer hem. Min sambo tycker att "man ska hjälpas åt", men vi har aldrig riktigt satt upp några konkreta ramar. Så jag agerar helt enkelt som jag tycker är rätt. När vi är ensamma hemma tar jag egna beslut om när och vart det får lekas, vilka tider som gäller, när läxorna ska göras. Ibland går jag även in när sambon är hemma och bestämmer eller sätter stopp när han är otydlig. Han är en jättejättebra pappa, men ibland lite för benägen att sätta nytta före nöje. När barnet vill veta vilken tid hen ska vara hemma kan pappa säga "jag ringer", men vi vet båda två att telefonen allt som oftast glöms hemma (eller borta för den delen) eller laddar ur, så då kliver jag in och bestämmer en tid. Finns det läxor att göra säger jag ifrån om att dom ska göras (kanske inte hela, men påbörjas i alla fall) innan det leks.
Barnet trivs hos oss, hen och jag har en väldigt bra relation. Jag tror hen uppskattar att det blivit lite struktur, är aldrig bråk och tjafs varken om läxor eller annat. Hen vet att jag finns och tvekar inte om att ringa mig, be om hjälp eller anförtro sig åt mig. 
Så funkar det hos. Sen har jag nog haft tur, sambons barn upplever jag som väldigt lätt att ha att göra med. Men vi får väl se hur det blir när tonåren kommer.:0P