Ansvar för bonus?

Grundtanken är att behandla dom lika men i praktiken blir det inte så då barnen är uppfostrade på så olika sätt...

Jag har tex slutat plocka undan efter bonusbarnen för dom stökar ner så in i h-e så jag lämnar det så sambon märker hur det är och får ta tag i det problemet

I början lagade jag mat tidigare så barnet som skulle träna hann äta men det var så många gånger hon inte kom hem och åt i alla fall, eller kom hem i sista rund och valde att ta en macka istället så det har jag slutat med... Är hon hemma frågar jag om hon vill ha säger hon ja så lagar jag så hon hinner äta annars inte..

Ena barnet tränar vintersport så där skjutsar jag inte för jag vägrar stå och frysa det andra en annan aktivitet och där har jag skjutsat även under min tid som särbo för att mannen skulle slippa ta ledigt från jobbet så mkt.

Sambons barn vände sig i första hand till honom och mina till mig men är den andra vuxna inte hemma så funkar herrar man som en förälder.... Jag har följt med på läkarbesök när maskin inte kunde komma för han var bortrest i jobbet men annars tar han det för det säger sig själv att man helst har sin förälder med...

Jag har valt bort alla diskussioner som kan bli konflikter för det blev för jobbigt och lämnat det åt sambon... Annars ställer jag upp och gör det mesta oavsett vilket barn det är som behöver nåt...

Det där känner jag igen... För mig är det en självklarhet att man säger hej när man kommer in genom dörren eller godmorgon på morgonen men napp.... Här får man ropa hej när någon kommer så svaras det halvhjärtat ibland... Så jag har slutat..... Så jag pratar i princip aldrig med 19 åringen för när hon kommer hem är typ enda gången man ser henne utom när hon kommer upp för att sätta sig vid dukat bord..... Hon är störta störningsmoment... Så jäkla lat så det finns inte...