Ansvar för bonus?

Nu är jag inte i dagisåldern och jag är inget barn utan en ungdom/ung vuxen. Det var fel utav mig att säga att du har för mycket luft. Jag blev bara provocerad och ja ber så mkt om ursäkt. Men det är klart att det är min mamma o bonuspappa som bestämmer. Vi har världens finaste familj. Men efter som ja nu är 16 (17 snart) så är det annorlunda för mig. Men jag o min bonuspappa har en väldigt nära relation, likaså min mamma. Dom är mina bästa vänner, som ja älskar högt över något annat. Men dom skulle aldrig få för sig att säga åt mig "när jag får vara hemma eller inte) bara ett rent exempel. Vi är med varandra dag in dag ut. Sen så funkar ju detta inte hos alla

Jag ser inte mamman som en del av min familj och min sambo hävdar bestämt att hon inte är en del av familjen och att hon inte har något med OSS att göra, en utomstående alltså. En familjemedlem för barnet, absolut, men det struntar jag verkligen i. Barnet får ha vilka relationer den vill. Barnet har andra släktingar och sånt som jag SJÄLVKLART räknar som utomstående. De är ju de, utomstående i mitt liv. De tillhör inte mitt liv på något sätt. Jag lever inte för min sambos barn och definierar inte mina relationer utefter barnets relationer. Barnets mamma är en utomstående för mig, och alla som har med barnets mamma att göra. Hade jag brytt mig om dem, känt dem eller velat känna dem hade jag kanske definierat det annorlunda men i och med att jag är fruktansvärt obrydd i det så kan jag inte förstå hur JAG ska definiera min sambos barns mamma som en närstående. Menar ingenting otrevligt med det jag säger här ovan, utan det är bara så jag resonerar kring detta. Så jag håller inte med dig. Jag skulle nog också valt en man utan barn om jag fick "välja om". 

Såna bonusar som du får mig att uppskatt mina föräldrar och bonusar några extra ggr. Jag visade dina svar för min bonuspappa och mamma. Dom tkr du är en väldigt konstig människa som kan leva med en man, som har barn som du inte ens vill ha att göra med egentligen. Det är ett sjukt beteende. Barnet kom inte på köpet, barnet fanns där innan du. Dennes mamma o pappa ville ha det. Så kommer du från ingenstans o vill helst inte ha med barnet o göra. Jag är världens gladaste som har världens bästa bonusföräldrar o syskon. Att man kan sitta som en FAMILJ och älska varandra genom vått o torrt. För att vara en vuxen så är du ute på villovägar. O ja kan säga det från hjärtat, för att jag har varit med om vissa grejer som gjort riktigt ont i hjärtat. Genom hur du skriver kan jag se vilken konstig människa du är

Det är inte som på en natt att man växer in i rollen som styvmamma och förväntas ta mycket ansvar,som säkert mannen önskar sig.Han tänker bara på sig själv och sina barn ändå.

NäR jag dejtade en man med barn fick jag vara ensam varannan vecka,alla helger man som par firar ihop.Fick inte resa med honom,han skulle ju resa med sina barn.Kul för honom och tråkigt för mig.Tröttnade på det och gick vidare.Han var efter mig mer än ett år.

Nej han lät inte som ett kap direkt.