Vad sjutton hände egentligen?

Säg till din sambo att ta hand om sitt barn?

Bli särbo ett tag?

Vill han ha barnet hos sig? Hur ofta är barnet hos honom?

Skolan är ditt jobb och utan studenten har du ingen ordentlig framtid. Du behöver prioritera skolarbetet! (Sagt med omtanke om dig)

Självklart är det enklare för pappan att bara blunda och låta dig ta de jobbiga bitarna, men hur mycket kärlek visar han dig då? Om han verkligen älskade dig så skulle han inte lämpa över skiten på dig.

Han klarar uppenbarligen inte att ha sitt barn så mycket. Sluta ställ upp. Varannan helg kanske?

låter som en kille som blev pappa alldeles för tidigt och inte klarar av att vara så mogen som man "bör" vara för att vara förälder. Så dök du upp i bilden och oavsett han gör det medvetet eller ej, så verkar han slappna av lite för mycket i sin föräldraroll och hoppas på att du ska ta hand om barnet. 

Ni är båda unga, det är inte ditt barn, det här kommer leda till att er relation tar slut, om inte han inser sin del av ansvaret. Givetvis ska han inte bli förbannad  på morgonen och "tvinga" dig att göra sådant han själv har ansvar för. Är han en så bra pappa egentligen? Vad säger mamman?

Hur kan du älska en man som är så usel mot sitt egna barn? Dessutom vet du att du aldrig kommer kunna skaffa barn med den mannen. Till råga på allt så vet du med största möjliga säkerhet att han skiter i ditt välmående, inte ens respekterar dig och ser dig som sin personliga slav.

Så du lever med:

En urusel pappa

En man som inte har någon framtid med

En man som inte älskar dig.

Varför stannar du?

Jag tycker du ska göra slut med killen och flytta snarast möjligt, har du möjlighet att flytta hem till dina föräldrar så gör det.
Jag tycker du ska berätta för mamman att det är du som tagit hand om barnet efter bästa förmåga och även beskriva killens beteende. Sen ligger bollen hos henne vad hon väljer att göra med informationen. 
Han verkar inte mogen att va förälder, det är möjligt att det blir bättre när det inte finns någon att häva över ansvaret på. Annars får man hoppas att mamman agerar och försöker korta ner umgängena.

Mamman är inte bättre hon. Hon har inte barnet öht utan lämpar över barnet till sin sjuka mamma för att få festa gärnet och träffa varenda kille i stan.

Så hur jag än gör i den här situationen så blir det inte bättre av att jag talar med någon på mammans sida. Bättre jag säger till hans släkt istället så han kan få sig en redig avhyvling och kanske stöd.

Jag tror inte heller att han medvetet lägger ansvaret på mig, men nog f** är det jobbigt ändå. Senast idag fick jag väcka honom, men då gick det relativt fort(5 min) iom att han gick och la sig mer i tid än annars.

Men jag håller med er alla på de flesta punkter. Kanske bäst att bara snacka med hans sida av släkten och sen gå ifrån. Är så himla less på detta. Funderat i flera månader på att lämna, men är ju trots allt kär i honom. Ska se hur denna vecka går och är det en enda dag som han inte vaknar ringer jag hans släkt på en gång och drar. Är det rimligt eller är jag för snäll? :/ sjukt jobbig situation... :(