Stress som leder till barnlöshet
Anonym (Anonym) skrev 2016-01-14 15:39:10 följande:
Läkare
Inlägg från: Cyanea
|
-
Jaha. Så... läkarna vi ofrivilligt barnlösa går till är inkompetenta då som säger att stress inte har med saken att göra? Eller ljuger de oss rätt upp i ansiktet? Eller ännu värre - är det inte läkare vi går till? Har nämligen aldrig hört det på fertilitetskliniken. Ingen annan av de jag känner som behöver behandling heller.
-
Wow, vilken häftig historia! Jag är så himla imponerad över att ni orkade fortsätta. Respekt. Det ger mig hopp inför framtiden, så stort tack för att du delade med dig :)Snowgirl skrev 2016-01-14 15:56:25 följande:
Ok TS! Du ska få en person till till din sk vetenskapliga studie, men jag tror du kommer att ignorera mitt inlägg. Räknar man bara det man vill så får man ju det resultat man vill ha. Hur som helst, vi skippade skyddet (avbrutet samlag) när jag var 32. De första nio månaderna var vi faktiskt helt obrydda. Vi hade ingen brådska och det fick komma när det kommer. Nu kom det inget positivt gravtest och efter nio månader började vi med ägglossningstest och tempning, men inget hände då heller. Efter 14 månader anmälde vi oss för utredning. En del säger att man plussar då eftersom man vet att man ska få hjälp. Det hände inte oss. Utredningen gjordes klar och inga fel hittades. Det var en lättnad att höra, men inget plus visade sig på stickan. Under den här tiden sen vi började försöka hade vi hunnit ha semester ett flertal gånger och pippat i fjällstugor, hotell och sommarstugor. Vissa säger att plusset kommer om man har semester. Efter två år fick vi remiss till IVF, vissa säger att vetskapen om att man ska få hjälp ger ett plus. Det hände inte oss. Det var kö till IVF, men efter ganska precis två och ett halvt år fick vi starta. Allt gick finemang förutom att jag inte blev gravid. Vi var frustrerade och förbannade. Vi hade inget mer landstingsfinansierat försök. Mitt i ilskan hade vi sex i ett enda syfte. Det enda sexet vi hade den månaden var när ägglossningsstickan visade positivt. Jag blev gravid. Lyckan var total. Tyvärr förlorade vi barnet när jag var i vecka 23. Så ledsen och stressad har jag aldrig varit tidigare. Vi satsade allt på att jag skulle bli gravid igen och det blev jag. Den här gången blev det en välskapt flicka
När hon var tre årbestämde vi oss för att skaffa syskon. Jag blev gravid på första försöket. Sen fick jag missfall. Sen blev jag gravid mest hela tiden, men fick missfall på missfall. För två år sedan gav vi upp. Vi var nöjda som det var. Inget mer hände på två år. Inget plus, inget missfall. Nu är jag gravid i v 24 och är snart 42 år. Det tog alltså två år innan min kropp fattade att jag hade gett upp om jag ska följa din teori. Min teori är att man är mer eller mindre fertil och plötsligt händer det. Sen kan det säkert kopplas ihop med att man har skaffat hund, varit på drömsemester eller gett upp. Det är ganska många som trots allt lever ett ganska vanligt liv i väntan på plusset. Slumpen sammanfaller med olika livshändelser sats. Under våra tio år som oskyddade har vi gett upp ett antal gånger, men graviditerna har kommit när vi verkligen har försökt.
-
Sant. Himla synd att det finns människor som tycker att det är roligt att strö salt i så djupa, infekterade sår. Och synd att de inte fattar att okunniga läser igenom dessa trådar och tar med sig myten ut i livet för att sprida den vidare så ofrivilligt barnlösa får ett större helvete att hålla näsan över vattenytan.Anonym (vetenskap) skrev 2016-01-14 19:24:05 följande:
Äh, det är väl ganska uppenbart att den här tråden enbart är till för att provocera. Varför skulle man annars gå in på ett föräldraforum där det finns ofrivilligt barnlösa och folk som är mycket pålästa och påstå såna dumma saker?
-
Jag läste dem men tyckte inte att de var något att direkt hänga i granen. Plus i kanten för att du ansträngt dig. Men:Anonym (M) skrev 2016-01-15 09:15:56 följande:
Reaktioner på länkarna?
* De första två länkarna är sammanfattningar av studier som inte helt och hållet överensstämmer med originalartiklarna. Det har gjorts tolkningar som är lite väl överdrivna, och jag förstår varför. Länk nummer två's abstract är ett av de informationsfuttigaste jag läst, så det är svårt att dra korrekta slutsatser om man inte haft tillgång till hela artikeln. Generellt sett ska man inte lita på populärvetenskapliga sidors tolkningar av vetenskap, de som skriver har sällan vetenskaplig bakgrund och vet inte hur man avgör om en studie är tillförlitlig eller inte.
*Länk nummer tre har baserat sin slutsats på alldeles för få personer för att jag ska tycka att den känns tillförlitlig. Av 401 kvinnor i testet var det bara 54 som passade in i studien, alltså 401 blev snabbt gravida medan det tog längre tid för 54. Då sållades gruppen på 54 kvinnor ytterligare för att ta bort faktorer som ålder, rökning, alkohol- och drogvanor etc. Kvar blev 29% = 15,66 kvinnor, alltså förmodligen 16, som enda förklaringen var "stress". Jag tänker inte ändra åsikt för att man i en studie hittat att 16 kvinnor inte hade någon annan förklaring till att de inte blev gravida än stress, det känns inte som en seriös studie.
* Har du ens läst länk nummer 4? Den säger ju ingenting alls. Inte ett smack. Den säger bara att oförklarlig barnlöshet har ökat och att man behöver göra fler studier på denna grupp för att kunna skräddarsy behandlingar som passar dem. De hänvisar till något resultat från en studie som är gjord 1976 men säger aldrig vad det var de kom fram till i den. -
Reaktioner på mina svar?
-
Tack så mycket, vad glad jag blir över dina ord :)Anonym (sekundärt) skrev 2016-03-26 09:36:33 följande:
Cyanea: TACK!! Jag har läst dina inlägg i massa trådar, och du uttrycker dig alltid så kontstruktivt. Jag blev tårögd av ditt inlägg ovan när du berättade om hur välmenande tips blir fel, och att små kostjusteringar inte gör skillnad.
Vi har barn spontant, men nr 2 har dröjt. Vårt barn är 4, och varje dag får jag käcka tillrop om att "jag borde skaffa syskon", "vill ni inte ha fler barn??", "oj, 4 år!" Vi har försökt i snart ngt år och jag har fått 2 MF. Gyn säger att vi inte behöver utredas än eftersom jag fått barn förut. Jag äter allsidigt, bla bla, och jag tar mitt glas vin mellan ÄL och mens, FÖR JAG ORKAR INTE leva som gravid fastän jag inte är det. Alla "råd" om att sluta med kaffe/alkohol påminner mig bara om min sorg, att jag borde sköta mig bättre, motionera mer, skippa onyttigheter (trots normalt BMI!). Och alla dessa frågor gör mig så ledsen och nedstämd, precis som alla andra som får barn lätt.
TACK för att du informerar så sakligt!
Jag beklagar din sits. Jag förstår att det måste vara en enorm press när man redan har ett barn eftersom folk gärna tar för givet att det kommer fler när man lyckats en gång, i princip på beställning. Och jättetråkigt att vården inte finns där för er :( Det är väl kanske "fördelen" med att ha svårt att få barn från första början, att alla resurser finns där.
Tror att du gör HELT RÄTT i att inte leva som gravid. Man måste få leva normalt, man kan bli tokig för mindre liksom. Förändringarna skulle inte hjälpa ändå, och som du säger - det påminner alldeles för mycket om ens enorma sorg.
Hoppas att det snart löser sig för dig. Och bara så du vet - det är inget som helst fel med att tala om för folk att det inte är något man frågar. Du blir sårad och ledsen, och även om du inte vill vara ärlig med hur läget är kan du säga ifrån. De har inte med dina skäl att göra, och de får inte göra dig illa.
Stort lycka till, jag håller tummarna för att det snart är er tur igen <3 -
Detta är redan avhandlat tusen miljarder gånger i diverse trådar... JA, extrem stress påverkar fertiliteten. Då uteblir ägglossning = det blir inga barn. I dessa fall påverkar stress fertilitet. Men det är alltså vid extrem stress, inte mer normal stress även om man har mycket av den.Anonym (Siffa) skrev 2016-03-26 20:04:17 följande:
"Alla fertilitetsläkare säger att stress inte påverkar fertiliteten"
Men saken är ju den att kroppen och psyket är i symbios med varandra utan att man riktigt kan "bevisa" det.
Man kan tex dö av ett brustet hjärta (dvs sorg), man kan bli blind av stora trauman etc
Själv tappade jag hår när min pojkvän bröt upp från vårt långa förhållande. Var tvungen att äta tillskott. Jag mådde dåligt men inte katastrofalt dåligt och jag tog extremt väl hand om mig med mat, sömn etc just den perioden. Men ändå så gjorde en dold inneboende stress och sorg att det även drabbade mig fysiskt.
Varför kan då inte rädsla, sorg och smärta påverka vår fertilitet?
Självklart ska man inte peka ut stress som en stor faktor till oförklarlig barnlöshet och beskylla kvinnor och män för sin längtan. Självklart inte! Men jag har svårt att se att psyke och fysik inte korrelerar alls på det planet när det gör det i så många andra sammanhang.
MEN - när man ägglossar och är stressad så påverkar stressen inte. Vad exakt är det som ska bli påverkat? Kvinnans kropp är knappt involverad i graviditeten. Är embryot livskraftigt fäster det i livmodern och stannar där nästan vad kvinnan än gör. Är det inte livskraftigt blir det ingenting. Hormoner, vilket stress i grund och botten är, tar sig inte in i livmodern.Varför inte? Människor fortplantar sig som mest i kriser, t.ex. krig eller vid naturkatastrofer. Är vår västerländska "skrivbordsstress" värre än oron för att du själv eller din familj ska dö när som helst? Stress är en otroligt naturlig del av livet för alla djur. Ta t.ex. bytesdjur i regel, de har alltid en hög stressnivå. De kan ändå fortplanta sig, faktum är att de är mycket bra på det. Det är naturligt att till och från ha dåligt med mat etc., skulle det påverka skulle det nog aldrig bli några barn eller ungar.Anonym (V) skrev 2016-03-26 20:35:35 följande:Tänker också att rent biologiskt är det ju inte optimalt att få barn om man lever i en stressad miljö. T ex om man inte hade mat och var stressad över det. Jag tror definitivt det ligger något i det.Och så var vi där igen i den här tråden, "Jag eller någon jag känner blev det så fort jag/vi slappnade av...". Med den logiken så kan jag säga att jag rekommenderar alla att bära symbolen av Fatimas hand, det funkade för mig. En annan tjej jag skrev till här på familjeliv var med om samma sak, fast i hennes fall köpte och bar hon sina första par högklackade skor. Jag menar, har man misslyckats 35 gånger och lyckas den 36:e så måste det ju vara något man gjorde annorlunda just den gången, eller hur?Anonym (jo) skrev 2016-03-26 20:40:08 följande:Jo, men det får man ju inte säga för de som är ofrivilligt barnlösa. Jag känner på rak arm tre personer, inkl mig själv, som blev gravida när vi släppte det och slappnade av.
Att säga det TILL dem, att de ska slappna av tycker jag inte man ska, för det är nog inte så jäkla lätt. Att berätta om nån man känner som blev gravid så fort de slappnade av är inte heller en god idé, även om man bara vill vara uppmuntrande.
Bäst är nog att hålla tyst och lyssna när de behöver stöd. Kanske tipsa om någon läkare man vet om har haft stora framgångar i att hjälpa ofrivilligt barnlösa (om de inte redan känner till den personen) någon behandling man läst om, man kan ju fråga: Har du läst artikeln om ....?
Men ofta räcker det nog som sagt att bara lyssna.
Jag känner betydligt fler som släppt tanken på barn och "slappnat av" som inte lyckats.
-
Mycket bra förklaring tycker jag :D Rent biologiskt är det ju så det funkar också, att det finns alltid en större eller mindre risk att det blir fel på vägen. Vissa av oss får aldrig till ens en befruktning, så då har man ingen chans alls förrän en spermie plötsligt träffar ett ägg. En del har svårare med de genetiska faktorerna, en del har inga som helst svårigheter.Anonym (Undrar) skrev 2016-03-26 20:59:32 följande:Ja, stress kan påverka hälsan, men kan du förklara hur stress över att inte bli gravid enbart skulle kunna påverka fertiliteten? Och hur kommer det sig att forskning inte kunnat visa något stöder det? Och hur kan personer som i övrigt är hur stressade som helst, dvs personer som är sjukskrivna pga stress, personer som lever i krig, under hot etc blir gravida? Hur kommer det sig att kvinnor blir gravida när de blir våldtagna?
Jag ser bebisverkstadrn som ett lotteri. Varje gång man har sex så kan det jämföras med att köpa en lott. För varje lott man har köpt/varje gång man har sex så har man en chans att bli gravid. För den som har lätt för att bli gravid är sex som ett lotteri där det finns gott om vinster, för andra är vinstlotterna desto färre. Men varje gång man har sex/tar en lott, ökar chansen att bli gravid. Att man blir gravid när man "slutat försöka",vilket jag inte tror att någon som längtar efter ett barn egentligen någonsin slutar med förutsatt om man inte börjar använda preventivmedel, beror helt och hållet på att man tillslut har tagit så många lotter att det till slut blivit ens tur.Håller med dig helt och fullt. Och de flesta ofrivilligt barnlösa jag känner har slutat försöka kortare eller längre perioder. Många ger upp, många byter jobb, många åker på semestrar, men inte sjutton kommer barnet ändå. Ju längre man försöker ju större är chansen att det faktiskt inträffar.irrbloss_83 skrev 2016-03-26 21:28:00 följande:Resonemanget är så konstigt... Det är väl ingen (i princip) som är stressad för banskaffandet de första typ 2-3 månaderna man försöker. Så hade TS teori stämt så hade ju alla blivit gravida direkt och alla IVF-kliniker hade gått i konkurs.
Stress kan säkert vara en faktor på nåt vis, men hur stark stress talar vi om, och hur stor faktor är det egentligen? Ingen vet.
Anledningen till att vi som är barnlösa blir irriterade på din kommentar är för att vi hör den hela tiden. Den hjälper oss inte utan får oss bara att må sämre. Har du inget konstruktivt att komma med så kan du ju lika gärna vara tyst, liksom.
Och återkom den dagen du är inne på din 40:e ägglossning utan plus och berätta för mig om hur lugn och avslappnad du är kring barnafödande.
1) Instämmer. Samt alla andra djurarter (för vi är ju alla väldigt lika varandra rent fysiologiskt)Anonym (G) skrev 2016-03-26 21:44:26 följande:1) Därför att om människan hade slutat vara fertil i stressiga miljöer hade människosläktet dött ut för länge sedan.
2) Befruktningen sker, som du kanske vet, inne i kvinnans kropp utan kontakt med resten av kroppen. Du vet - ägg möter spermie?!
3) De undersökningar som har gjorts (och det har gjorts många) visar att olika behandlingar eller förändringar av livssituation inte påverkar fertiliteten. Det är bra precis exakt lika många i olika grupper som blir spontant gravida vad som än hänt i deras liv och hur man än mäter (som adoption som vissa påstår hjälper, byte av livsvillkor eller vad du vill). Hade du haft rätt hade man sett det i undersökningar.
2) Instämmer igen.
3) Instämmer igen. Det bra med forskning är att den baseras på stora urval människor för att bli tillförlitlig (om det nu är pålitlig forskning det vill säga) istället för enstaka individer. Plus att metoden ska säkerställa att det inte bara är ren slump utan att enda möjliga förklaringen är det resultatet visar.
-
Eller hur. Det är lite extra salt i såret, att en del så obekymrat kan ställa frågan. Det blir så uppenbart hur skilda världar man lever i. Jag vill ge dig en Give me five på att du sagt att du fått missfall, det är en tydlig markering från din sida hur illa deras fråga är.Anonym (sekundärt) skrev 2016-03-26 21:34:42 följande:Tack! Fint svar!
Jag skulle gärna säga som det är, men jag går väl runt och stör mig på att folk inte kan låta bli att fråga så glatt. Men visst, jag har sagt att jag fått MF, och då blir det tyst. Jag håller mig även ifrån FL-trådar, eftersom jag inte trivs med att "följas åt". Det slutar alltid med att jag är sist kvar, tyvärr. Låter det bittert? Min man är i alla fall på gott humör och tror att det löser sig. Jag ser inget annat än att ha sex varannan dag, inte "slappna av" då och då.Nej tack, jag vill inte ha läkartips eller artiklar. Jag vill inte ens ha frågan, faktiskt. Det enda som är någorlunda uppmuntrande är att att tala med någon som är i samma sits som jag själv.Anonym (jo) skrev 2016-03-26 20:40:08 följande:Jo, men det får man ju inte säga för de som är ofrivilligt barnlösa. Jag känner på rak arm tre personer, inkl mig själv, som blev gravida när vi släppte det och slappnade av.
Att säga det TILL dem, att de ska slappna av tycker jag inte man ska, för det är nog inte så jäkla lätt. Att berätta om nån man känner som blev gravid så fort de slappnade av är inte heller en god idé, även om man bara vill vara uppmuntrande.
Bäst är nog att hålla tyst och lyssna när de behöver stöd. Kanske tipsa om någon läkare man vet om har haft stora framgångar i att hjälpa ofrivilligt barnlösa (om de inte redan känner till den personen) någon behandling man läst om, man kan ju fråga: Har du läst artikeln om ....?
Men ofta räcker det nog som sagt att bara lyssna.
Tycker att det är klokt att hålla dig borta från såna trådar, jag känner så väl igen det där. Och det hjälper ju inte direkt. En del trådar på "Svårt att få barn"-forumet är värda att delta i, men det blir ju ändå ofta så där också. Dock tar det i regel längre tid för alla. Jag tycker inte alls att det låter bittert av dig, det låter bara naturligt. Det är klart att man inte orkar med att bli påmind jämt och ständigt hur lätt en del har det när man själv har det så svårt. Det är extremt destruktivt när man inte lyckas få barn, och det är så svårt för de som inte drabbas att förstå.
Det låter som en bra plan att inte göra något annorlunda och se till att ni har sex. Det är det enda ni kan göra, och det är mer än tillräckligt. Händer det inte så beror det på något annat än saker ni kan göra något åt. -
Jag undrar återigen vad stressen ska göra för att försämra fertiliteten mer än i de fall ägglossning uteblir (och jag har aldrig hört om att ägglossning som uteblir av stress skulle klassas som ofrivillig barnlöshet). Äggen finns ju med sedan innan barnet föds, de finns alltså långt innan kvinnans stress ska påverka. Anlagen finns redan i äggen, så de påverkas ju inte heller av stressen. Livmodern är bara en "påse" med slemhinna i, ska slemhinnan bli giftig av stressen då eller? Eller stängs äggledarna så spermierna inte kan ta sig fram? Jag förstår inte.Anonym (jo) skrev 2016-03-27 11:04:42 följande:Ok, man måste vara extremt tydlig här. Jag talar om de som inte har något fysiskt fel.
Jag mfl har upplevelsen av att många som slappnar av blir gravida. Givetvis finns det de som inte blir det även efter att de gett upp - och därmed slappnar av.
Det finns inga ovedersägliga bevis för att detta stämmer, men heller inga som bevisar att det inte har något med saken att göra.
Att bevisa att det stämmer är egentligen inte egalt, det hjälper inte ofrivilligt barnlösa ett dugg för givetvis är det svårt att slappna av i en sådan situation.
Det jag, och säkert flera, dock har märkt är att ofrivilligt barnlösa ibland blir så uppe i sig och sitt att de blir stingsliga för allt. Om någon av mina vänner talar om sin ofrivilliga barnlöshet så vet jag ju troligtvis om alla ansträngningar de har gjort. Jag vet också att de, liksom jag, skulle göra ALLT för att försöka bli gravida om det så är att dansa naken insmetad med senap under månens sken medan jag reciterar Proust.
Om jag, medan vi pratar, märker att de inte hört talas om en viss läkare, läst en artikel osv så frågar jag om det. Varför? För att jag vill hjälpa. Vill de inte ha råd får de säga att de bara behöver beklaga sig lite och ha någon som lyssnar, då gör jag ju det.
Blir man galen på råd - prata bara med andra ofrivilligt barnlösa om saken eller tala om att ni inte vill ha råd, bara prata av er.
Ni har lika stor rätt till er uppfattning att avslappning inte har med saken att göra som vi som har den uppfattningen har till det.
Om jag inte tror på Gud måste ju inte alla troende sluta med det för den sakens skull.
"Du mfl" får förstås ha er egen upplevelse, men det betyder inte att det är någon sanning för det. I andra sammanhang kallas dessa upplevelser som fördomar, t.ex. att smålänningar är snåla. Forskning syftar till att isolera de faktorer som påverkar. Man använder betydligt större urval av personer för att se så det inte råkar vara slumpen. Resultaten ska gå att återskapa gång på gång på gång, annars är studien värdelös. Man tar alltså bort så många felaktiga faktorer man bara kan. Därför tror jag mer på den forskning som gjorts än att det finns människor som "upplever att det är så". Som sagt - upplevelsen är din att ha, det lägger jag mig inte i, men jag tycker att det är tråkigt att du känner att du måste proklamera din åsikt i ett ämne du uppenbarligen inte är vetenskapligt insatt i till människor som mår dåligt som det är.
"Att ofrivilligt barnlösa är så uppe i sig och sitt att de blir stingsliga för allt"?! Jag hoppas att du förstår hur nedvärderande och provocerande det är att säga så. Det visar väldigt tydligt att du absolut inte förstår hur det är att leva så.
De flesta ofrivilligt barnlösa par jag känner orkar inte säga ifrån alla gånger de känner sig trampade på tårna eller inte vill höra mer. De flesta jag känner, vilket är ett gäng vid det här laget, väljer att svälja sina känslor, le och nicka, för det går över snabbare. Jag tippar på att dina välmenande tips inte är så uppskattade. Är det nu så att dina bekanta uppskattar det får det stå för dem, alla är inte lika, men jag tror att det i regel uppskattas mer att man inte försöker ge råd. De flesta har på egen hand tagit reda på det som finns att ta reda på och prövat allt som går att pröva.
Jag håller med om att alla har rätt att ha sin egen uppfattning och åsikt. Att sen anse att det är samma sak som att en uppfattning ska värderas lika högt som vetenskapligt beprövad fakta är en helt annan femma. Det finns inga belägg för att stress påverkar fertiliteten negativt (mer än det jag redan nämnt), så visst får du ha din uppfattning, men din uppfattning har inte samma kredibilitet som vetenskap. Sorry. -
Jag citerar ditt tidigare inlägg: "Kanske tipsa om någon läkare man vet om har haft stora framgångar i att hjälpa ofrivilligt barnlösa (om de inte redan känner till den personen) någon behandling man läst om, man kan ju fråga: Har du läst artikeln om ....?". Jag tolkar detta som att du menade att det var något generellt och inte bara gällde dina vänner? Om det inte är något du rekommenderar att man ska göra till ofrivilligt barnlösa behöver du ju inte argumentera emot oss ofrivilligt barnlösa i tråden som inte vill att man ska bli bemött på detta sätt, eller?Anonym (jo) skrev 2016-03-27 18:58:02 följande:Som jag skrev, jag känner mina vänner och vet att de skulle säga ifrån. För de vet att jag bryr mig och bara lyssnar om det är vad de vill ha. Okända kommer knappast till mig med sina bekymmer kring ofrivillig barnlöshet.
Jag har heller inte påstått att min åsikt/uppfattning är av vetenskaplig art. Jag uppfattade inte trådstarten som en start av någon som är ofrivilligt barnlös utan som en som ville veta om flera hade upplevt ett samband mellan stress och ofrivillig barnlöshet. Om då ofrivilligt barnlösa ger sig in i diskussionen så är det av deras eget val.
Att jag upplever många barnlösa som så inne i sitt eget att de blir stingsliga är inte på något vis ett sätt att förminska deras problem. Om jag slår i en tå så är ju min tå just då ett stort bekymmer, särskilt om jag måste gå i trånga skor, men för den skull betyder inte det, att det i det stora hela på något vis går att jämföra med ofrivillig barnlöshet. Tån påverkar bara mig, precis som ofrivillig barnlöshet påverkar främst de som sitter i den sitsen.
Ibland upplever jag att ofrivilligt barnlösa fastnar i detta och nästan kräver hänsyn, samtidigt som man absolut inte får säga något om det hela.
Tydligen inte ens i en tråd som eg inte alls riktar sig till ofrivilligt b, utan till de som ser ett samband mellan stress och barnlöshet. Vilket återigen inte gör det hela till fakta på något vis, det handlar om åsikter och upplevelser.
Trådstarten ligger under rubriken "Svårt att få barn". Här hänger normalt sett de som har svårt att få barn, därmed är det vi som läser och reagerar på inlägget. Ganska smaklös tråd att ha om man själv inte lider av ofrivillig barnlöshet kan jag tycka, och även att uttrycka sig i om man inte är varken insatt eller drabbad, men det är min åsikt. Det är däremot inte konstigt att vi väljer att lägga oss i eftersom det är ett av få sätt vi har att stå upp för varandra. De flesta av oss mår fruktansvärt dåligt av alla kommentarer, frågor och råd vi fullkomligt bombarderas av på daglig basis och det är argument som förekommer i trådar som dessa som får folk att tro att det är ok. Det är alltså även ett enkelt forum att tala om att det inte är så vi vill bli bemötta, så det är klart att vi protesterar då.
Jo, det är respektlöst och osmakligt. Att du säger så är ungefär som att säga till en mörkhyad att de inte ska ta illa upp över att bli kallade blattar eller negrer. Det är inte upp till utomstående att tala om för någon hur de ska hantera sina problem. Uppenbarligen förstår du inte vilken enorm sorg ofrivillig barnlöshet är, annars hade du aldrig förminskat problemet såpass. Det är ett enormt trauma för de som drabbas och det påverkar hela livet. Det känns enormt okänsligt om du menar att de som lever i denna enorma sorg ska foga sig efter de som inte har problemen. Är det inte den som är ledsen som ska få ställa kraven på hur den vill bli bemött? Om någon precis blivit lämnad av sin partner behöver väl inte den som har partner sitta och prata om sitt lyckliga förhållande inför denne när den uppenbart mår dåligt över uppbrottet eller kalla hen för "stingslig"?
Det är klart vi kräver hänsyn, gör inte du det? Gör inte alla människor det? Det är en enorm, obeskrivlig sorg att inte kunna få barn, varför förringar du det? Vad hade du gjort utan dina barn? Hur hade du mått om du inte vetat om du någonsin skulle få dem? -
Det fina med vetenskap är att ingenting anses vara fakta förrän resultaten från studierna upprepats ett antal gånger och då oftast av olika team, med olika urval och olika metoder, så argumentet faller lite platt. Det har gjorts enormt många olika studier och inte en enda av dem har kunnat påvisa ett samband. De ytterst få studier som sett samband har enbart tittat på ett fåtal individer och resultatet är så diffust att de till och med skriver i sin egen avhandling att vidare studier krävs för att kunna dra slutsatsen att stress påverkar.Anonym (Lia) skrev 2016-03-27 22:41:42 följande:Mmmm men det var inte så länge sedan som psykologi ansågs som humbug av etablerade läkare.
Du verkar väldigt säker i ditt påstående att stress och fertilitet inte hör ihop. Men vad säger att den forskning som gjorts idag är helt korrekt? Det handlar väl utifrån "vems perspektiv" forskningen görs? Vem har utfört forskningen? För det kanske blir helt olika resultat om ett annat forskningsteam med andra parametrar skulle utföra det.
Min barnmorska som är expert inom kinesisk akupunktur menar att akupunktur även ökar chansen till graviditet även vid vanlig befruktning och inte enbart vid ivf. Men det finns ingen forskning på detta, och många läkare förkastar detta, men hon har ju sett resultatet tydligt under många många år och hon besitter ju en kunskap som andra fertilitetsläkare saknar.
jag tror att det finns en allvarlig risk att missa viktiga puzzelbitar om man slår dövöra till och säger "stress påverkar inte fertilitet. Detta är bara elaka anklagelser mot ofrivilligt barnlösa"
För tänk om forskning framöver faktiskt visar på att det finns ett samband. Kanske inget direkt samband men kanske en mindre beståndsdel i det hela? Då har man ju svikigt många par genom att inte ge adekvat information.
Man har ju tidigare visat på att endast extrem stress påverkar fostret imagen negativt. Det är ju först nyligen som ny forskning visar att även låga doser stress är dåligt för barnet. Inte jättekul info för oss arbetsmyror som sliter hårt på jobbet varje dag med bebis i mage. Ett resultat som ger stora skuldkänslor.
Jag tänker inte säga att jag varken tror eller inte tror på akupunktur. Jag har inte läst några studier om det, så jag är öppen för det. Däremot gör din BM ett gravt tjänstefel som yttrar sig på det sättet när hon är i tjänst. Att rekommendera metoder eller preparat som inte har vetenskaplig grund bryter mot kvacksalverilagen. Sen förstår jag inte vad du menar med att hon "sett resultatet under många många år och hon besitter ju en kunskap som andra fertilitetsläkare saknar". Vad har din BM för arbetsuppgifter? De fertilitetsläkare jag träffat jobbar ju enbart med fertilitetsproblem. De intervjuar, utreder och behandlar otaliga par varje år, de får facit för alla dessa par medan t.ex. BM på MVC enbart jobbar med de som väntar barn, inte alla par som aldrig lyckas. Eller missar jag något?
Jag förstår heller inte varför stress skulle påverka barnet i magen. Vad är det fostret får för negativ påverkan? Menar du att stresshormoner vandrar från modern till fostret?Klockrent :DAnonym (nejnejnej) skrev 2016-03-29 13:28:00 följande:Men alltså, det sitter folk hemma i stugorna som år 2016 hävdar att man kan tänka bort en graviditet....................
Och jag tror att Ikea ägs av en turkos dromedar. Två av mina kompisar tror det också, därför måste det vara sant.
Att genomgå en IVF är något av det mest stressande man kan göra. Mycket underligt att det likt förbenat fungerar. Och mycket underligt att läkarna under utredning aldrig frågar hur "stressad" man är.
Men visst, tror ni som upplever att tanken på att vilja ha barn leder till barnlöshet så ring och säg det till dom stora sjukhusen!
Typ:
"Hej jag heter Lisa och har knäckt koden. Ni har tydligen glömt bort att man kan tänka bort en graviditet genom att önska ett barn _för mycket_ "
-
Kanske skulle lugnande tabletter vara något? Gå omkring som en zombie så du varken känner glädje eller annan stress, det måste väl vara receptet om stress är boven i dramat?
Skämt åsido, jag är verkligen ledsen över att du behövde vara med om det där :'( Önskar att man kunde få varenda en av de som frågade dig eller kommenterade att känna din smärta för en sekund. De hade nog aldrig mer ställt frågan till någon om de förstod.
Stor styrkekram, hoppas att du snart mår bättre <3
-
Anonym (Undrar) skrev 2016-04-17 08:28:33 följande:
Det är rätt bra att folk som inte har mer än sina egna erfarenheter att grunda sig på kan vara mer säkra på hur det ligger till i detta fall än vad våra läkare på bla Sahlgrenska kommit fram till: www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/inget-samband-mellan-stress-och-resultat-av-provroersbefruktning-46242
-
Men åh, vad härligt att höra!!! Stort grattis och lycka till <3
-
Hahaha - exakt så ;) Helt underbart att ni får ett barn till, jag blev jätteglad att läsa det :)