Förtvivlad

Hej. Jag är en mamma med tre barn 7,11 och 16 år. Min 16 åringa flicka har varit sjuk i anorexia under en lång period. Hon har oxå troligen autistiska drag. En utredning har inte kunnat gjort då hon inte klarar av att prata med bup eller någon annan.

Vi bor i hälsingland. Min mamma o min släkt o mina barndomsvänner finns i södra Sverige. Här har jag inget jobb och ingen avlastning eller hjälp.

Mitt problem är min 7 åring som har sin pappa här. Om jag skulle flytta neråt där jag känner att jag kan få stöttning med min dotter o den hjäkp vi behöver så kan jag inte ta med min 7 åring. Han har sin pappa farmor farfar skolan o vänner här. Det skulle bli 75 mil mellan oss.

Min dotter är även självmordsbenägen och jag klarar inte allt detta själv längre. Jag behlver stöttning. Hon o hennes pappa har ingen kontakt tyvärr.

Jag älskar mina barn över allt annat men känner mig helt slut o ensam i allt just nu. Har varit så här i 4 år nu. Min ork tar slut och mina barn märkerju detta oxå. Hur gör man?

Kan man som mamma flytta o ändå inte "svika" sitt barn. Känns som att dom förlorar mig här för jag klarar inte att kämpa ensam.

Även om jag skulle ha mitt minsta barn lov o storhelgerb o även åka upp så ofta jag kan är jag livrädd att han ska känna sig sviken.

Va inte elaka i era svar tack.

Förtvivlad mamma