Hej !
Efter mycket lång väntan var jag o min man iväg och gjorde vår första insemination förra vecka. Nu känns det som en evighet tills jag ska testa mig och se vad det blir för resultat. Jag kommer väl bli besviken som jag blivit så många gånger i den här karusellen.
Hoppas att det går bra för er! :) Gör ni insemination genom landstinget då (tänker på väntan)? Donator eller med mannens?
Ja, väntan är så seg! Speciellt som det bara känns som man väntar på mens. Men till skillnad från alla andra månader för oss så finns det denna månaden en liten chans iaf! :)
Ja vi hoppas såklart att det går vägen, men den turen ska vi väl inte ha tänker jag.
Vi gör genom landstinget nu, med donator då mannen saknar spermier pga sjukdom när han var ung.
Som sagt, den eviga väntan till efterlängtade plusset.
Känner mig så hopplös i allt detta. Tror inte att vårat första försök funkat heller. Blir så irrererad, frustrerad och stressad i själen. Tycker lite synd om min man också som inte direkt har en "happy wife" här hemma, han vet ju vad det beror på och känner väl likadant men hanterar det kanske lite bättre. Kan inte låta bli att tänka; hur många fler turer det ska bli? Förlåt att jag förpestar tråden, behöver skriva av mig lite tror jag.
Förstår hur du känner, det är sjukt påfrestande! Hade en dipp idag också och kände att allt bara är jobbigt och att det kommer ta evigheter tills det funkar, om det nånsin kommer funka. Är orolig för hur det ska påverka måendet.
Du förpestar inte tråden! Nånstans måste man ju kunna få ut all frustration! Min sambo hanterar också detta bättre än mig. Tror det delvis handlar om att de inte hela tiden kan gå och känna efter. Eller för den delen går och kollar efter blod vid varje toabesök.
När har du bim?
Min man har överlag varit positiv och förhoppningsfull och pratade mycket om detta förut. Ibland har han blivit arg när det har handlat om kontakten och informationen med sjukhusen.
Men han verkar vara helt på det klara att det ska ordna sig för oss, hoppas han har rätt fast jag inte vågar tro det.
Jag vill också helst slippa ivf ????
Min sambo tar det inte lika hårt som mig, han har förmåga att hålla det mer ifrån sig. Han oroar sig mest över hur det ska påverka vårt förhållande.
För mig är det garanterat tvärkört denna månaden nu, kom lite spår av blod idag.
Känner för att skita i precis allt nu. Jag funderar på att lägga ner detta tills vi får hjälp med ivf. Känns som det är så mycket osäkerhet kring insemination och det är så jobbigt och frustrerande att gå och vänta utan att ens veta om ägg och spermier ens träffat på varandra.
Just nu känns det mest som om jag inte orkar en månad till.
Hur går det för er andra med bim idag? Tagit några test?
Väntar på att mensen ska sätta igång ordentligt här, har börjat få lite mensvärk så det händer nog snart.
Hoppas det går vägen för dig halfmoon :)
Försöker blicka framåt. Bröt ihop igår! Nästa försök om en dryg vecka, hoppa äl blir på "rätt dag" bara. Känner mig inte hoppfull för fem öre. Gör så fruktansvärt ont i hjärta !
Här har det skitit sig innan vi ens kommit iväg. Fattar inte vad äl testerna fått för fnatt denna månad. Har kollat med både Clearblue dubbelindikator och Clearblue digitalt. Förtnämda började blinka i måndags både morgon och dag,
t om idag utan att jag får ett fast sken. Har också kollat med den andra och där har det bara varit tom ring, tom ring, tom ring. Halvt galen! Förra månaden fick jag blinkande på morgonen och senare på dagen fast sken så då gick det snabbt. Så det känns riktigt surt här.
Ge inte upp än! Det behöver ju inte va kört! Läst om vissa som fått blinkande gubbe flera dagar, det kan ju skilja från månad till månad. Innan den blinkande gubben försvunnit och bytts ut mot tom så är det inte över. Vet hur frustrerande det är med tom ring när man bara vill ha den glada gubben! :(
Jahopp, då var det tydligen dags för försök nr 2 idag.
Kom inte iväg förra månaden, strul med testerna och misstänker att jag testade för ofta då.
Den här gången hade jag gett upp hoppet igen och trodde att jag började testa för sent (använder cb dubbelindikator). Men så kom det en glad gubbe i morse. Hoppas att det går vägen nu då.
Fy vad tråkigt!! :( Kramar
Jag har testdag på fredag, tror jag kommer göra ett test förväg..
Testade i morse, negativt. Antar att att det inte gick vägen denna gång heller, känns så.
Hej!
Är ny i tråden.
Jag och mannen försökte bli gravida i 1 år utan resultat och har sen utretts i ytterligare 1 år. Makens spermaprover i höstas visade på azoospermi och vid biopsi i februari hittade de inga spermier. Väntar fortfarande på besked efter att proverna undersökts hos patologen men vi har ju fått besked att inte hoppas på något så vi har ställt in oss på spermadonation. Då utredningen tagit vansinnigt långt tid och min utredning inte ens verkar vara grundligt gjord (har t.ex. inte fått kolla äggledarpassage) har vi tänk vända oss till Stork i Danmark så länge. Fick dock lätt panik idag efter att maken ringt RMC Malmös donatorkordinator. Hon tyckte inte vi skulle vända oss till Stork och fick bl.a. intrycket av att om vi gör det får vi inte stå i kö till behandling via Regionen. Maken är även osäker på Stork då han är rädd för att det ska sluta med att vi i slutändan bränner alla våra sparpengar och ändå inte lyckas. Kändes som om Stork vi lite väl positiva, va väldigt mycket " det går säkert snabbt för dig att bli gravid" trots att jag har ägglossning som kommer onormalt sent i cykeln och för kort lutealfas så jag behöver ta Lutinus för att stötta upp efter insemination.
Ska ringa imorgon till min gyn och föröka tjata till mig att få göra undersökning av äggledarna. Funderar på att avvakta med Stork till jag förhoppningsvis har fått göra den undersökningen. Men blir samtidigt galen av att vänta... Paniken ökar dessutom då jag är 32 och chanserna att bli gravid bara blir mindre med åren. Ser tillbaka med bitterhet över att vi väntade till livet var tillrättalagt i övrigt och vi kände oss helt redo att börja försöka.
Suck ! 3:e försöket misslyckades det med. Nu har jag jag inget hopp kvar längre. Det kommer aldrig funka känner jag.
Jag gjorde min 4:e insemination genom landstinget förra vecka. Jag är inställd på att det inte funkar denna gång heller. Trodde inte att det skulle bli så svårt, men vad lurad jag blivit. Jag har istället tagit sikte och ställt in mig på att få göra en ivf nästa gång. Och då kommer jag antagligen få vänta tills efter sommaren. Jag vill inte vänta längre! Samtidigt vore det kanske bra med en liten paus...
Återstår att se vilket utslag jag får först.
Fyra misslyckade inseminationer bakom oss. Efter ett ofriviligt sommaruppehåll så ska vi nästa vecka iväg och prata ivf. Tankarna snurrar inför mötet.