barn -13, -15 och försöker få en trea. Nån fler?? :)

Åh, perfekt tråd för mig. Hoppas in här så kanske vi blir fler senare. Har en son född den 2013 och en dotter juli 2015. Har inte använt preventivmedel på ett par månader men har inte fått tillbaka mensen än så det blir ju inget ändå. Drt tog 8 månader för mensen att komma tillbaka med sonen och nu är ju dottern 8 månader så jag hoppas verkligen att den kommer typ nu. Vill ha en till så fort det bara går. Hur går det för dig?

Wow. Har du barn antingen december 2013 eller juli 2015? Tycker ditt nick är bekant. Och vad häftigt med svagt plus. Åh, nu blev jag avis. Så mycket spänning och förväntan. Hoppas det är plus.

Wow, stort grattis, vad underbart. Första plusset i tråden :) hoppar verkligen allt går bra. Blir det decemberbebis? Vår första är ju född i december. Tycker det var en så bra tid att få barn i. Mysigt och skönt att vara gravid under den tiden. Och när han började bli mer rörlig och krävande var drt sommar så man kunde vara ute och promenera och göra roliga saker. Sedan kunde han få krypa omkring inomhus under hösten utan att tänka på att förstöra kläder på asfalt eller grus, hehe. Förra sommaren näe han var 1,5 år var magisk. Dottern är ju född i slutet av juli och hon verkar inte ha så bråttom med att börja gå så hon lär väl krypa runt här mitt i sommaren och förstöra alla kläderna :)

För övrigt tror jag att tre barn kommer bli toppen. Tror inte det blir jobbigare än två. Å andra sidan tyckte jag inte två var värre än en heller. Tror trean får hänga på oss andra som du sa.Välkommen och vad jobbigt för dig att det inte tagit sig än. Ibland kan ju kroppen spela en ett spratt. Håller tummarna för att du ska bli gravid snart.Vår tvåa är ju också född i juli så hon är också drygt 8 månader och min mens har inte heller kommit. Har också trott att det varit på gång nu i typ en månad men icke. Hade molvärk i flera dagar och var helt uppblåst och hade ägglossningsflytningar så båda gångerna trodde jag att mensen snart skulle komma men nejdå. Lite frustrerande. Vi har ju inte skyddat oss sedan i julas utan tänkt att det är välkommet när drt än blir men nu börjar jag verkligen längta mycket. Jobbigt. Efter sonens förlossning tog det 8 månader innan mensen kom tillbaka och då ammade jag fortfarande ganska mycket på natten och även lite dagtid, så sist hindrade inte amningen min kropp att komma igång igen. Vi får väl se om mensen kommer nu i april. Har dragit ner lite till på amningen för att se om drt hjälper, tänker dock inte sluta helt bara för att kunna bli gravid, vill ju ändå ge vad jag kan till dottern :) hoppas du kanske känner en bebislängtan lagom till att mensen kommer tillbaka, det vore ju toppen :)

Jag har varit gravid 6 gånger... 2 barn, en liten ängladotter, 3 missfall. Graviditet för mig är förknippat med väldigt mycket smärta och sorg. Smärtan rent fysiskt, med extremt illamående och kräkningar (har dock fått starka mediciner för det nu så sista graviditeten var mycket lättare), jättemycket foglossning, klarade mig runt med nöd och näppe med kryckor sist. Men även psykiskt med alla missfall och allt kring vår ängladotter.

Vi har haft väldigt lätt att bli gravida, alla gånger har varit på första eller andra försöket men som sagt, bara två barn har ju kommit av det hela. 

Där emot har jag haft två (tre) fina förlossningar (ängladottern var smärtsam psykiskt men fysiskt var det en väldigt enkel förlossning). Förlossninge med sonen var kanon. Jag frågade maken redan på BB när vi skulle skaffa en till. Dotterns förlossning var lite mer krävande. Kände mig ganska mörbultad efteråt. Men det gick ändå smidigt och bra.

Vi har varit tillsammans i 7 år i år. Tiden har gått så himla fort :)

För övrigt tror jag att min mens kom tillbaka idag. Så lustigt att jag precis pratat om det dagen innan. Fick väldigt kraftig mensvärk under dagen och började ana att något kanske var på gång, när jag torkade mig efter toabesök var det lite blodblandat slem. Det var dock 3 h sedan nu och inget mer blod har kommit, inte ens när jag torkar mig. Men vet att första mensen efter förlossningen kan leva sitt eget liv och över huvud taget brukar jag ha väldigt sparsam mens den första dagen. Hoppas det är den i alla fall. Har fortfarande lite mensvärk :)

GRATTIS till plusset Anater­esa. Tänk att två redan plussat, så häftigt. 

Det var min mens som kom tillbaka, först väldigt sparsam så att jag var osäker men nu är den så riklig att jag näsan förblöder, nä, inte riktigt så illa. Men jag är säker på att det är mens i alla fall :) Nu hoppas jag inte det dröjer så länge innan vi plussar heller. 

Och jag tror att tre barn på 3,5 år kommer gå hur bra som helst. Om vi plussar inom de närmsta månaderna blir det ju 3 barn på ca 3 år och det är jag inte ett dugg nervös över. Tycker bara att det hade varit roligt. Jag tror det blir vad man gör det till. 

Välkommen. Jag förstår dig precis. Ville också ha både tvåan och trean så tätt det bara gick men det tog 8 månader att få tillbaka mensen efter båda barnen. Vi hade möjlighet att försöka pricka ägglossning även innan den första mensen, men vi valde faktiskt att avstå. Vår första är också född i december 2013, den 21 för att vara exakt och vi kände att det redan är så mycket med hand födelsedag och jul att det får räcka med ett barn sent i december. Men nu hoppas vi att det tar sig så fort det går.

Min mens har kommit tillbaka i samband med att jag inte ammar lika ofta längre, men det där är ju så olika för alla. Hoppas din kommer snart också.

Vi har alltid vetat att vi vill ha en stor familj, 5-6 stycken. För oss har allt runt omkring inte känts så viktigt. Ekonomi, boende, bil, resor, barnvakt osv... det löser sig.

Jag är hemma med vårdnadsbidrag just nu och det är ju bara 3000 kr i månaden, jag jobbar inget extra utöver det. Min man har väl en medellön. Vi badar inte i pengar, men vi har så att vi klarar oss. Mycket har handlat om prioriteringar och det kanske alltid är det roligaste, men å andra sidan har vi massa tid med barnen vilket aldrig går att väga upp med mycket pengar. Barnen är ju så små nu också så de bryr sig inte det minsta att vi inte reser varje år osv. Värre är det väl om 10 år när de stora barnen går mot tonåren, men då kommer vi å andra sidan ha två fulla inkomster igen som löser det :)

Nu vet jag givetvis inte hur ni bor, men jag får känslan av att man idag måste bo så vansinnigt stort. Alla ska ha eget rum från att de föds nästan. Det är inget fel i att dela rum. Faktum är att många barn gärna vill dela rum med ett syskon, det är roligt. Kanske inte när man är tonåring, men man löser det mesta om man inte vill flytta :) 

Man behöver väl inte byta bil för tre barn? Visst, det beror ju såklart på vilken bil man har, och med tre bilbarnstolar blir det ju trångt. Man får helt enkelt se till att leta efter smala modeller. Både min svåger och svägerska har haft tre barn i bilstolsåldern samtidigt och de hade en vanlig 5-sitsig bil.

Visst blir det lättare/billigare att resa med två barn än tre. Men å andra sidan skulle det vara lättare/billigare att resa med ett barn än två ;) Jag tror att när det väl kommer till kritan spelar det nog inte så stor roll om man har två eller tre. Samma gäller barnvakt... De jag känner som har tre barn har inga problem med barnvakt. Tycker mormor att det blir för mycket med tre barn kanske farmor kan passa ett av barnen, eller någon vän eller ett av barnen kanske vill sova hos en kompis när de blir äldre osv.

För oss har det mer handlat om NÄR det är rätt tid att få fler barn. Vi har känt att det passar bra så snart som möjligt. Vi gillar att ha dem tätt och hoppas kunna fortsätta med det tills vi inte ska ha fler barn.

Jag tänker lite att man aldrig kommer ångra ett barn man faktiskt får. Och jag tror att man kommer känna i kroppen när man verkligen är KLAR. De i min närhet som inte ska ha fler barn har beskrivit känslan som att man inte längre längtar efter att vara gravid, föda barn, få ha en bebis. Att man känner en okej känsla i att aldrig mer ha en nyfödd, inte få köpa små mini-kläder och allt det där. Att man helt enkelt vill fokusera allt man har på de barn man redan har.

Så länge man känner att man har tid, ork, kärlek och en önskan om ett till barn så tror jag att det mesta runt omkring löser sig.

Usch vad jobbigt med blödningar Erli. Hoppas allt är bra med bebisen. Jag har aldrig upplevt upplevt blödningar under mina lyckade graviditeter men jag kan tänka mig att det är väldigt jobbigt och stressande.

Själv tog mensen slut för ett par dagar sedan så jag hoppas att jag har ägglossning nu i veckan. Vet ju inte om mensen är regelbunden nu och vi har aldrig använt ägglossningstest, så har mensen inte kommit den 5 maj ska jag ta ett gravtest. 

Jag har alltid varit lite av en "testoholic" när det kommer till gravtest. Brukar köpa en drös billigt på nätet för att kunna testa när jag vill. Tycker det är skönt att alltid ha lite test liggandes hemma. Men de är slut nu och jag har som sagt lovat mig själv att försöka hålla mig att testa tidigt den här gången.

Känns så spännande, och konstigt att det verkligen kan bli bebis nu när som helst. Även om det dröjer ett par månader känns det spännande av bara tanken på att det KAN bli. Jag längtar mer än jag trodde att bli gravid. Men det är väl ifs bra att jag känner så :)

Välkommen hit. Vi vill ha tätt mellan våra av flera orsaker. Dels vill vi ha fler barn, så att liksom sprida ut dem med 3-4 år känns inte riktigt rimligt. Eller, med tanke på att vi började unga hade vi faktiskt kunnat göra det rent fysiskt. Men att få sista barnet vid 40 är inget för oss. Vi vill få sista barnet innan jag är 30. Vi har 1,5 år mellan våra två första och vi tycker den åldern var bra av flera orsaker så vi försöker med samma åldersspann igen. En annan orsak är som du säger, att vi tror att barnen kommer ha mer glädje av varandra om de är ungefär i samma ålder. Vi känner också att det är lika bra att köra racet med vaknätter och småbarnstrots på en gång. Det ska bli skönt att vara 30 år (förhoppningsvis ha 5 underbara barn) och vara klar med att vara gravid. Jag ser fram emot att få ha min kropp ifred igen utan att den ska påverkas hela tiden av graviditet, amning. Sedan ser vi fram emot när vi själva är runt 40 och fortfarande är ganska "unga", då har vi barn mellan 10-17 år. Känns himla bra. Då kan vi börja hitta på lite mer för bara oss igen.

Hur går det för er? Jag fick ägglossningsflytningar idag på dag 20 i cykeln. Jag trodde det var kört lopp den här månaden för vi har varit så trötta och inte fått till det som tänkt. Men nu hade vi sex av en slump igår så kanske inte helt uteslutet ändå ;) får vänta två veckor och se

Åh spännande. Om du får fler symptom tycker jag att du ska ta ett test, fast hade det varit jag hade jag nog tagit ett test ändå, bara för att vara på den säkra sidan :)

Oj oj, spännande. Jag hoppas sticket betydde att ägget fäste. Om en vecka vet du :)Åh, lycka till imorgon. Så nyfiken :) :)

Nej Erli, vad tråkigt. Missfall är aldrig roligt. Många förväntningar och förhoppningar som går i stöpet. Hoppas kroppen läker snabbt och att du blir gravid snart igen.

Här händer det inte mycket heller. Fick ju tillbaka mensen för 6 veckor sedan men nu är den puts väck igen och inget plus. Väldigt irriterande. Men vår 9-månaders fick svinkoppor och 4 tänder samtidigt för ett par veckor sedan så hon har velat amma väldigt mycket igen. Antagligen är det därför som mensen bara försvunnit. Irriterande är det i vilket fall. Har haft lite molvärk och stick i magen i nästan 4 veckor så jag trott att det var antingen ägglossning eller mens på gång, men nu vet jag inte alls längre. Önskar att systemet kunde vara regelbundet för vi har inte ork att ha sex var och varannan dag som förr ;)

Vad exakt är druvbörd?

Jag tycker det är så trist att man måste boka privat för att få vul eller ul i början. Själv åkte jag till akuten på kvinnokliniken vid min första graviditet då jag hade så ont i magen. Ultraljudet visade att det inte fanns någon bebis men en tjock slemhinna, jag var då i vecka 8 så jag fattade direkt att något gått fel, men läkaren sa att dra såg heeelt normalt ut för att vara i v 5. En vecka senare började blodet forsa och missfallet var ett faktum. :(

Min mens har varit lite knasig och hoppat lite som den vill. Ena cykeln 28 dagar, andra cykeln 42 dagar osv. Jag försöker hålla lite koll på mitt ÄL-sekret men i övrigt har jag inga känningar av ägglossning så det är lite lurigt. Men det känns ändå lite okej. Egentligen hade jag gärna blivit gravid redan för ett halvår sedan men nu har jag börjat gå ner lite i vikt istället (har egentligen ca 20 kg jag skulle behöva/vilja innan jag når min trivselvikt) så ju längre tid det dröjer innan jag blir gravid desto mer hinner jag gå ner i vikt vilket gör att jag känner lite att graviditet får komma när det kommer. Vår lilla är ändå bara 11 månader och vår stora blir 2,5 år nu i veckan så det gör inget om det dröjer ett par månader till, men det hade varit kul att bli gravid nu under sommaren :)

Och angående det där med att veta när man känner sig klar... Jag vet att jag vill ha många barn, har alltid velat. Antagligen blir det 5 stycken men jag gillar inte att säga på förhand hur det ska bli. Allt beror ju på hur graviditeterna/förlossningarna går och vilka barn man får.

Men i alla fall. Jag tror att man känner när man är färdig. Jag tror man känner när man ser fram emot att inte vara gravid längre, inte ha massa vaknätter och blöjbyten, ha lite större barn, kunna gå ut på dejt lite mer fritt, arbeta och tjäna lite mer pengar, resa osv osv. Jag känner inte att jag längtar mer efter de sakerna jag nämnde än jag längtar efter att få uppleva en till förlossning, välkomna ett nytt liv, få snosa och amma en liten bebis, se dem ta sitt första steg, första ord, se syskonskaran växa och se syskonkärlek utvecklas.

Sedan handlar det också om vad ens partner känner. Man är ju två i att skaffa barn. Du kanske inte kommer känna dig helt klar efter nästa barn heller men om din man redan nu tvekar till att skaffa en till kanske det inte blir 4 till oavsett ;)

Men jag tänker att man kanske ska ta ett barn i taget och inte fundera så jättemycket på det son komma skall. Att du kanske inte kommer känna dig klar efter nästa graviditet är väl inte ett hinder för att ni faktiskt skaffar ett tredje barn nu?

Nu var det ett tag sedan det skrevs här inne. Hur går det för alla? Jag plussade för ett par dagar sedan så nu är det bara en lång väntan och oro kvar. Jobbigt.