barn -13, -15 och försöker få en trea. Nån fler?? :)

Hej alla!
Jag och min man har börjat prata om en trea, dock har han inte fått med mig helt på noterna då jag är helt nöjd med två. Tanken börjar dock komma.
Har två döttrar, en född aug-13 och en juli-15. Har inte fått tillbaka min mens än men känns som det är på g (kändes det som i månader förra gången haha). Sist tog det sju månader innan den kom tillbaka, två månader efter jag slutat amma. Ammade längre denna gången så antar att det är därför den inte kommit än (dottern drygt 8 månader).
Sist började vi försöka direkt när mensen kom tillbaka, men min ägglossning krånglade och vissa månader hade jag så ont att sex i princip var omöjligt. Tog sju månader den gången så jag räknar inte med att bli gravid förrn till årsskiftet.

Åh vad roligt med ett plus redan! Grattis! Blir det ett decemberbarn om det går vägen?

Jag är lite rädd för första tiden. Tycker det är och har varit väldigt jobbigt stundvis sen tvåan kom. Min man försöker intala mig att de två kommer roa varandra när trean kommer, vet inte det jag haha. Känns som det är svårt att räcka till som det är nu.

Dela gärna med er av era tankar!

Hur har ni haft det era andra graviditeter? Gått snabbt att bli gravid? Haft problemgraviditeter? Bra förlossningar?
Jag ser inte fram emot ännu en graviditet, varken vägen dit eller att vara det. Jag har så mycket oro i kroppen! Först oron över om man kan bli gravid igen, oro över missfall, oro över att något ska vara fel, oro över förlossning osv, osv...

 Tror det är därför jag inte är speciellt intresserad, för kärlek till ännu ett barn - det har jag så det räcker och blir över.
Barn är verkligen livet! Inte en tråkig stund och bara att försöka laga middag är ett projekt när en ska hjälpa till och en behöver vaktas konstant (lilltjejen har precis lärt sig ställa sig, men inte sätta sig igen).

Jag har svårt att bara "ta det som det kommer", vill jag bli gravid, då vill jag det NU, ni kanske känner igen er  

Jag har varit gravid tre gånger, första som blev till på första försöket slutade med ett ma i v 16 vilket tog väldigt hårt på mig psykiskt, hade jättesvårt att ta in nästa graviditet och kunde inte se framför mig att komma hem från förlossningen med ett barn. Min mens krånglade lite efter skrapningen men jag blev gravid igen efter fyra månader. Min mens kom som sagt tillbaka sju månader efter förlossning men den krånglade åter igen, vissa månader hade jag jätteont vid ägglossning och nästa inte alls, fick även mens 7-10 dagar efter ägglossning. Tog sju månader innan jag blev gravid då, räckte med att jag tog tag i att besöka gyn så blev jag gravid.

Mina graviditeter har varit sådär, har haft mycket ont i ryggen och nu senast fick jag foglossning som jag fortfarande kan känna av när jag halkar till. Känns som jag mest har bott i soffan och käkat choklad haha.

Första förlossningen var nog en ganska typisk för förstagångsföderskor. Vi var inne i tio timmar och jag trodde jag skulle dö de sista fem minuterna. Andra gick mycket snabbare (jag fattade inte att det var så nära) och vattnet och krystvärkarna kom i bilen två mil från förlossningen. Jag hade sån panik! Vi hann vara inne i sju minuter (två värkar) innan hon var ute. Mådde kanon efter! Efter första sa jag "jag är tillbaka inom två år" och efter andra "aldrig igen".

Jag hade ägglossningssmärta i måndags, ska bli spännande att se om det bara var kroppen som jävlades eller om jag får mens nästa vecka. Hoppas den blir ordentlig direkt!

Jag och min man firar åtta år till sommaren, firade ettårig-bröllopsdag första april :)

Hoppas det är mensen Evig Kärlek! Skönt med sparsamma blödningar - Jag har blött mer men utan smärta efter förlossningen. Får se hur den blir efter denna gång.

Grattis Anateresa! Om vi skulle råka plussa inom två månader blir det 3,5 år även här, men det tror jag inte då min kropp inte kommit igång än. Tror det blir jättekul för barnen i framtiden!

Usch vad jobbigt med blödning Erli, skräcken. Under min förra graviditet fick jag två gallstensanfall (eller vad den nu kan ha varit) var helt 100 på att det var missfall även om jag tyckte smärtan satt på fel ställe.
Jag har vid mina tre plus haft en liten blödning just på bm dagen. Har därför alltid väntat ett par dar med att testa.

Just nu sover ungarna så bra där hemma så det känns inte jobbigt att tänka på en ny graviditet haha. Värre är det vakennätterna... Första tjejen sov hela nätter från hon var 6 veckor och nu andra började för inte alls längesen.

Vi bor i ett litet hus ute på landet. Jag tycker vi ska bygga ut om vi ska ha fler barn (huset är typ 125 kvm plus källare på 90)

Mina föräldrar skojar om att de inte vill ha fler barnbarn nu, då kan de inte passa dem, vet inte hur mycket allvar det är i det uttalandet men de har sagt det mer än en gång.

Jag gick ner till att jobba 60% när äldsta föddes, kan variera mig och jobba mer under våren om jag vill då vi har högsäsong. Började jobba igen för en månad sen och det är så skönt att få längta hem ett par dar i veckan.

Det var nog inte någon ägglossning förra måndagen, hade ont i lördags igen (då "testade" vi dock inte om det gjorde ont vid sex) men kroppen försöker nog komma igång. Lilltjejen blir 9 månader nästa vecka. Mannen tjabbar med stora tjejen "visst vill du ha en lillebror?" undrar vad hon säger på dagis...  Mitt psyke är inte helt med på noterna än men det kommer väl när ägglossningen är igång igen haha.

Jag beklagar Erli, man hinner få upp förväntningarna även om bara ett par veckor gått. Hoppas allt har gått bra!

Jag fick älsmärta 4/4 och mensen kom 9 dagar efter (verkar inte bättre än att jag har kort lutealfas även efter denna förlossning, hade 14 dagar före barnen) men förra månaden kom ingen ägglossning och mensen kom dag 31, som jag väntade på äl! Dag 14 idag och inga känningar på gång än. Senast jag blev gravid hade jag äl dag 22.

Jag har dock inte bestämt mig än om jag vill och orkar. Lilltjejen är i en jobbig period just nu, somnar vid sju och vaknar en halvtimme senare för att vara vaken till tio och vaknar flera gånger per natt. Trötta föräldrar! Är glad att jag jobbar några dagar i veckan så jag får sova de nätterna iaf.

Lycka till alla!

Hej alla! Hur går det för er?

Hade ingen ägglossningssmärta denna månad heller och väntade mensen nu i början på veckan (hade 31 dagar förra cykeln och det var det i måndags) fick mensvärk i tisdags som sen övergick till ägglossningssmärta. Igår hade jag älsekret, på dag 34! Nej, denna kropp. Nåja, vi får väl se om 1,5-2 veckor.
Vi har inte bestämt oss än (mannen har men inte jag) men då vi trodde att jag skulle ha mens finns risken.

Jag är bara rädd att om vi får ett barn till kommer jag inte vara nöjd och vill ha ett till och ett till.... Hur vet man att man är färdig?

Jag har haft så ont att det gör ont att sätta sig vid äl. Hade ont tis-tors och lör förra veckan. Älsekret tors och lör så vet inte vad jag ska tro. Minns att jag hade väldigt ont vid äl när kroppen försökte komma igång efter förra graviditeten också men att när jag väl blev gravid hade jag knappt ont alls (sju månader efter mensen kom tillbaka) . Dag 40 idag och beroende på när/om jag hade äl  är bm/bim 24 juni - 2 juli. Inte alls långt spinn.

Ja, tänk om man bara hade upptäckt i v 20 att man var gravid, då hade man sluppit fundera och analysera kroppen och bara accepterat läget haha. Men med tanke på den lilla kulan jag hade på morgonen redan i v 14 förra graviditeten känns det omöjligt.

Hej alla

Hade färgade flytningar tors+fre och tog idag modet till mig att göra ett test, dag 51, 15 dagar efter sista dagen med älsmärtor. Det blev ett väldigt svagt, men ändå positivt test.
Vi är i chock här hemma, båda tjejerna har varit väldigt planerade och efterlängtade så känns ofattbart att man kan bli gravid på detta sätt, jag som inte trodde min kropp skulle vara i fas än på ett par månader!
Med missfall i bagaget ska vi försöka att inte tänka så mycket, men hur lätt är det.

Tack
Det är inte lätt det där... Vi fick ett naturligt slut på amningen när hon började äta riktig mat och kort därefter sova hela nätter - Under någon vecka ammade jag enbart varannan natt, det var hemskt! Samtidigt fick hon sina första tänder och en förkylning som gav henne torsk - Bet mig blodig och smittade mig. Gjorde väldigt ont så jag var väldigt glad att amningen tog slut just då.

Igår blödde jag gammalt blod, har inte gjort det de tidigare graviditeterna - förutom när jag fick ma såå... Ett par veckor av ovetande innan vi får veta om den gett upp där inne.

Grattis till er båda! 
Jag hade en kraftig blödning 20 juli, höll på i ett par timmar men avtog sen, fortsatte med gammalt blod (i två veckor...) åkte in två dagar efter och fick se ett litet hjärta picka. 
Har inte haft något illamående, inga ömma bröst. Det enda är att magen gett upp, hunger, humörsvängningar, trötthet och sömnproblem. 
- Och, den hemska foglossningen gör sig till känna vissa kvällar - Livrädd för att det ska bli lika illa som sist.

Är i v 11 nu (12 imorgon) och har denna veckan börjat få en minikula på morgonen (om jag inte varit uppe och kissat på natten), var på ytterligare ett vul för två veckor sedan och har lyssnat på hjärtat ett par gånger. Verkar som den har det bra där inne.

Försöker att inte tänka längre än någon vecka fram. Har varit hemma själv med tjejerna ett par veckor och förstår inte hur jag ska orka med ännu ett barn, hoppas det bara är tröttheten som ger mig de tankarna.