Min 8-åring gör mig rosenrasande

Såg något på Malou, men det var nog ett år sedan. Det var en barnpsykolog och en barnläkare tror jag som hade arbetat fram ett slags frågeschema till barn att använda vid konfliktsituationer. I princip gick det ut på att barnet själv skulle utvärdera händelsen, och fundera över en alternativ lösning. Frågorna var av typen Vad hände? Vad gjorde du då? Vad kunde du gjort i stället? Vad var bra resp dåligt med hur du gjorde? Vad hade fördelarna och nackdelarna varit med den alternativa lösningen?

Oftast visste barnen vad en alternativ lösning skulle vara, tex att hämta mamma istället för att slå lillebror som hade tagit tv-spelskontrollen. Men de andra svaren gav mer, tex en fördel med att slå och ta tillbaka den var att gick snabbast att få den då, och storebror var inne i spelet.

Nackdelen att lillebror blir ledsen kan inte ens ett stort barn väga in som en vuxen skulle gjort eftersom konsekvenstänket bara är halvvägs utvecklat.Här och nu gäller fortfarande i många situationer. Att förstå frustrationen hos barnet ger oss insikt i att barnet inte alls är oresonligt. Oftast missförstår vi vuxna en situation som vi tror att vi förstår perfekt.

Men vi har inte barnets perspektiv, vilket ökar på barnets frustration