Min 8-åring gör mig rosenrasande

Köp och läs Siblings without rivalry av Faber och Mazlish. Allvarligt, den har lärt mig massor. Exempelvis hur och varför man inte ska försöka lösa konflikter mellan barnen genom att agera vuxendomare genom ex lottning utan istället låta dem komma fram till sina egna kompromisser. Man kan vara stöd och guide, men inte leverera lösningar. Särskilt inte lösningar som kommer att upplevas som orättvisa. Varför försöker ni lotta/bestämma när ni redan vet att din äldre son kommer att bli arg och ledsen? Ni ger ju inte honom någon chans att hitta ett annat lösningssätt som skulle passa honom bättre.

Och man kan också läsa om varför man inte ska etikettera och jämföra barnen, typ:"men din lillebror klagade ju inte när han förlorade!" hur lockande det än kan kännas. Även om du inte säger det rakt ut så märks det nog att du tycker så.

Jag är själv ensambarn och tycker det är supersvårt med syskon men den där boken är faktiskt riktigt bra.

Sous

Äldre 22 Jan 15:19

#7

Josefine85 skrev 2016-01-22 10:10:43 följande:

Vi brukar inte jämföra och ettikera. Vi brukar alltid försöka låta barnen lösa situationen och lägger oss inte i i första taget. Men det slutar jämt med att lillebror får stryk! Vi försöker i längsta mån vara rättvisa, men att den yngste ska behöva åka på stryk varenda gång det inte blir som den äldste vill, då är det ju inte längre rättvist!

I just detta fall med netflix-incidenten var vi hemma hos svärföräldrarna på middag.

Ska absolut kolla upp dendär boken! Tack!

Alltså, det är jättesvårt att låta bli med åtminstone undermedvetna jämförelser, där man blir irriterad när ett barn inte lever upp till vissa förväntningar. Du jämför ex i texten ovan där lillebrors reaktion är "rätt" och din äldre sons "fel". Det är lätt att sånt lyser igenom. Naturligtvis gör ni det inte med flit.

Och naturligtvis ska inte storebror slå den yngre för att få sin vilja igenom, och det ska ni vara tydliga med. Men att ni ska vara med och guida och vägleda i konfliktlösning är inte samma sak som att ni löser konflikten åt dem.

Skillnaden är att kliva in och markera mot beteendet utan att ta ställning i sakfrågan och börja komma med lösningar, din svärfar gjorde det senare. Du skriver själv att det var för att bryta det dåliga de höll på med som han började föreslå lotteri. Det är då man alltså ska gå in och bryta att de slåss, men inte kliva in som domare i frågan. Istället så skulle ni ha lugnat ner dem och sedan med lite hjälp låtit dem försöka kompromissa igen, inte tagit över lösningen.

Sous

Äldre 22 Jan 15:32

#9

Josefine85 skrev 2016-01-22 10:48:28 följande:

Vi uppmuntrar alltid och gör saker enskilt. Den äldste älskar att få ensamtid med min sambo i garaget. Han kan snickra i timmar osv.

Vi använder oss aldrig utav bestraffning. Att det blev ett typ "lotteri"/lek var svärfars idé för att bryta det dåliga de sysslade med i soffan.

Har också sagt till båda barnen, den yngste kan han med såklart, att hämta en vuxen om de inte kan lösa situationen själva! Men 8-åringen är liksom explosiv! Konsekvensanalyser har vi också testat som gavs som förslag ovan.. Men svaren är oftast IIINGEEET, DET VAR HAAAANS FEEEL... Osv osv.

Vi vill ju stötta och hjälpa honom att ta sig ur dethär dåliga som blir. Få honom att förstå att man inte kan vara först jämt! Hade svärfar sagt tex. "då bestämmer jag att den yngste får välja idag, så får du välja nästa gång ni kommer", så hade det förmodligen blivit samma reaktion från den äldste! Han är bara nöjd om han alltid får vara först och bestämma!

Fast din svärfar ska ju inte bestämma hur konflikten ska lösas alls. Klart det blir bråk om din äldste inte upplever att han är med och påverkar situationen. Det ska ju barnen själva göra, medan ni stöttar.

Ta ingens parti. Det är så himla lätt att man tycker att man har alla svaren och vet vad som blir mest rättvist, men det har man inte. Om barnen inte kan komma överens om film, ja då går ju all filmtid åt till att gräla om vilken film som ska ses. Och det är helt ok. Så länge de inte slåss, då får ni kliva in, bryta upp slagsmålet och be dem försöka igen. Medan ni vägrar komma med en färdig lösning eller bestämma vem som har rätt. Då lär de sig att hitta en lösning snabbare nästa gång.

Man kan komma med förslag dock: "Jaha, du vill bestämma film. Vad kan du erbjuda din bror istället då?" "Jag vill låna storebrors ipad i bilen på vägen hem i så fall!" "Jaha, låter det bra för din del?" "Nej, jag vill bestämma ändå!" "Jaha, ja, jag hör det, men det verkar inte som att lillebror kommer att gå med på det så då får du fundera ut något annat..." "Han får bestämma film imorgon hemma." "Är det ok, lillebror?" "Ja, okej då." "Okej. Då har ni bestämt det." Typ.

Min 8-åring gör mig rosenrasande

INNEHÅLL