Min katt dog idag väldigt oväntat. Hjärtsvikt och ett tag senare dog han i mitt knä hos veterinären.
Grejen är bara den att jag blir så oproportionerligt ledsen, det känns som jag ska gå sönder när jag tänker på att jag aldrig kommer få se honom mer, att han inte ska sova bredvid mig nå mer att han och inte kommer förfölja mig för att få mat etc
Det känns nästan värre än när en (äldre) nära släkting dog. En katt, min katt..
Det går väl över hoppas jag?
Tack hörrni, just nu är det skönt att veta att det går över mer eller mindre, jag vet ju det egentligen men just nu känns det så avlägset. Han var världens snällaste katt och det är så hemskt tomt nu...Han var liksom min katt hur irriterande han än kunde vara emellanåt. Resten av familjen tar det rätt bra det är bara jag som blir panikledsen.
Tack för alla era fina inlägg med vettig input.
Jag har redan nu börjat fundera på om jag ska ha en annan katt av samma ras, inte just nu men sen. Det som känns jobbigt med det är ju att man ska lära känna en ny individ och hoppas på att det klaffar. Vår andra katt är för tillfället iväg och kommer tillbaka först i maj och nu önskar jag att jag aldrig lämnat bort den heller. Det är så hemskt tomt utan någon enda katt...hur har ni andra gjort? Skaffade ni en annan katt när det värsta lagt sig?