narcissism - anhörig

Hej!
Har en svärmor som utan tvekan är narcissist. Min man har brutit med sina föräldrar. Det funkade inte att umgås.
Du kan fråga om precis vad du vill..

Hej,

Jag skulle vilja fråga, eftersom min svärfar tycks ha de dragen. Hur beter sig din svärmor? 

Hej!
Ja listan är lång men de mest typiska dragen är följande;
- självcentrerad
- förnekar, minns inte, står inte för något
- är manipulativ
- kan vara oerhört elak. Gärna inlindat elak om du fattar? Efteråt förnekar hon
- håller aldrig ord och hävdar senare att det aldrig varit på tal.
- favoriserar makens bror och hans fru.
- favoriserar deras barn framför våra
- hänger ut tex privata saker om familjemedlemmar. Sedan heter det att det är omtanke.
- tycker synd om sig själv och tycker att andra är elaka mot henne
- offer och martyr
Pust...
Hur funkar din svärfar?

Det är egentligen min exman, alltså hans son, som är mitt största problem då han är en yngre version av svärfadern (och den person jag tvingas ha kontakt med då vi har barn tillsammans).
Det är ett liknande mönster det du nämner ovan. Det svåraste är att inse att man aldrig blir riktigt fri. Och så frustrerande hur omgivningen köper hans "schyssta mannen/pappan- teatern" som spelas på hög nivå och lidelsefullt (och tyvärr trovärdigt) så snart det finns publik. Bakom i kulisserna brottas vi med psykisk utpressning och elakheter, brutna löften, dubbla budskap och martyr (hela världen är elak mot mig och jag som" inte gjort ngt" (nähä visst ...!). jag berättar sällan planer för honom, det finns i luften att han "ska ställa till" något av ren avundsjuka, oavsett vem som drabbas av hans påhitt och hämndlystenhet. mysigt ...!

Japp min mamma är det helt klart (utan diagnos såklart, det skulle hon aldrig gå med på själv!) och min pappa har de dragen också fast det är nog pga att han blivit hjärntvättad av henne i 30 år och tror att det är normalt att bete sig så. Han är som en kameleont...

Skitjobbigt är det hursomhelst! Jag skulle kunna skriva en roman på 1000 sidor om allt galet som hänt.

Ja så är det. En roman. Min man har drag av detta också . Tyvärr. Avtalsbrytande och lögner och mörkerier. Helt klart påverkad av sin mor. Sen är han nog inte narcissist i lika hög grad som sin mamma. Pappan är som skrevs ovan totalt hjärntvättad och går och sopar upp hennes misstag och beter sig som en medberoende

Tycker det är jättesvårt att hantera det. Hur jag än försöker bemöta henne så blir det alltid fel.

Sen mina föräldrar separerade så har det blivit mindre konflikter. Nu är det kanske en grej i kvartalet. Förut var det varje helg. Då stängde jag av mobilen på fredagen och satte på den (sammanbiten) på måndag morgon och inväntade alla pling från meddelanden och missade samtal.

Tycker det är jobbigt att hon tycker sig ha rätt att behandla mig och mina syskon som skit och sen förväntar hon sig att vi ska agera som om inget hänt. Om och om och om igen.

Hon gick i terapi en gång (!) men kom visst ingenvart (hon är ju aldrig ärlig) så terapeuten tyckte att hon skulle ta dit någon som kände henne. Hon frågade mig! Men jag sa nej eftersom jag såklart skulle vara ärlig (och därmed förstöra vår relation för evigt enligt henne). Fast jag sa aldrig orsaken till henne. Hon har alltså noll självinsikt eftersom hon tror att det skulle gagna henne om jag kommer dit till hennes terapi där hon själv ljuger!

Om jag försöker förklara hur jag känner så säger hon "stoppa i en femöring så går hon hela dan" till mig. Jag är alltså en vuxen kvinna!

Jättejobbigt, jag funderar på hur jag ska försöka lära mina barn hur de ska förhålla sig till sin narcissistiske far.

Det är egentligen enkelt sorgligt nog:  "är man inte med honom är man emot honom". Svart/vitt ett uttryck av egen vilja kan uppfattas av honom som en djup kränkning och de har lärt sig detta den hårda vägen.

Jag vet smärtsamt nog att "noll-kontakt" är en väg till läkning och frihet ur narcissistiska spindelnät, men det går ju inte att råda till det. Det måste de ju också upptäcka själva. 

Ibland råder jag dem dock till att avvakta istället för att gå in i strid, eftersom jag vet att det kan leda till tråkigheter som "silent treatment" för dem. 

Vad tycker du man ska råda dem till?