"Älskar inte dig efter förlossning"

Har hela livet varit orolig för förlossning, smärtan, om något går fel, att spricka o.s.v. Min man var osäker på om han ville vara med på förlossning för han tycker det är otäckt med sjukhus och blod men vi bestämde ihop att han skulle vara det. Han satt brevid mig och hjälpte till med att ge dricka, torka pannan o så. Jag hade en lång förlossning, så det blev blod, gaser, kiss, slangar och sprack en del. När vi kom hem från BB, ville han iväg och träffa kompisar varje dag. Efter en tid fick jag veta att han hade blivit äcklad av mig under graviditeten och förlossningen. Han slutade att känna attraktion. Han flyttade och umgicks med sin kvinnliga "vän" ist, för hon kunde stötta honom i hur han kände. Hon tyckte att han förtjänade att vara lycklig och dom blev ihop. Vad hade ni gjort, i min situation o i hans?

Men hur gammal är han egentligen..? Själva problemet med att han slutar tända på dig efter att ha varit med vid förlossningen, är faktiskt inte helt ovanligt. Det finns ju en anledning till att pappor inte har varit med vid förlossningar förrän alldeles nyligen i historien, och i många länder är det fortfarande en otänkbarhet.

Det kan gå att få bukt med de känslorna, men det kan också vara så att det inte går. Och det måste man i så fall acceptera, även om det innebär separation. DETTA säger jag inget om, för det kan din man inte rå för. 

...men allt det andra..! Han borde ju hur eller hur vara hemma så mycket som möjligt för att lära känna sitt barn, för att underlätta för dig med hushållsarbete och service under den första tiden med bebis som kan vara väldigt jobbig. Han kunde ha tagit upp frågan om skilsmässa senare, och skaffat ny partner med tiden. Men inte nu, det är ju helt sanslöst!

Hur gammal är han som sagt - 17? Det låter så...

Håller med om att det inte finns några ursäkter för att säga sådana saker högt. Så småningom måste han kanske förklara varför han vill skiljas, om han vill det, men då kan han ju uttrycka det på ett annat sätt.

Nja, jag tycker faktiskt inte att det är en självklarhet att män ska vara med vid förlossningen. Det har i alla tider varit ett kvinnligt område, där kvinnor hjälpt varandra. NÄR det funkar och mannen inte har några problem, så är det ju jättefint, han är det bästa stöd kvinnan kan få och det blir en fin början på deras liv som familj. Men när det INTE funkar - och speciellt om mannen blivit tvingad/pressad att vara med, och inte vågar gå ut av rädsla för att få höra att han är en skitstövel som sviker och liknande - så kan det vara början till slutet i stället. Jag tror att man som kvinna ska respektera om mannen verkligen, verkligen inte vill - och ta med sig sin mamma, syster eller väninna i stället. Om man inte tycker att det räcker med de professionella kvinnorna i rummet.