3 åring pratar dåligt

Som mamma kan man ibland få en sån där känsla av att "nåt är inte riktigt rätt", jag antar att du haft den känslan. Så kände jag med min son. Det var småsaker mest och jag försökte slå undan dem för att folk sa att det verkade som om jag sökte fel och försökte hitta en diagnos vilket inte stämde. Vid ca 2-års ålder ville förskolan att han skulle gå till logoped, han sa nästan ingenting där. Hemma pratade han mer men han hade ändå inte samma ordförråd som de andra barnen i klassen, jag visste att talet skulle komma så jag tackade nej till logoped. Vid ca 3,5-4 års ålder släppte det och han babblade på som alla andra barn. När han började förskoleklass ville de skicka honom till logoped igen men även någon som kunde kolla hans motorik. Visst sonen använde inte lika avancerat språk som vissa barn men jag tyckte inte att han pratade dåligt så jag tyckte det var onödigt men jag gick med på det ändå. Där gjorde dom tester, i vissa delar av testet presterade han över sin ålder och i andra under sin ålder. Det var saker som att han inte förstod vad rimma betyder och därför inte kunde rimma. Andra var att han kallade alla typer av båtar för båt istället för att säga typ kanot. Han kunde dock redan läsa. Nåväl, dom sa att han hade en språkstörning men att han inte behövde nån stödinsats i skolan. Dom gav oss hemuppgifter. Det blev skollov och jag tränade väl hemuppgifterna med honom 1 gång (skäms). När vi kom tillbaka till logopeden så kunde logopeden bocka av alla punkter som sonen skulle ha lärt sig, han var förvånad. Kan ju skriva hur mycket som helst men jag har redan skrivit en novell lol. Men det är där vi är nu.