Min hemlighet :(

PV?

Oj, detta måste du ta tag i låter det som. Innan det eskalerar... ! Sök hjälp... Inte AA.. Det finns bättre, men kommer inte på vad det heter :/

Låter som att du kan behöva lite hjälp för att bryta det hela. I nuläget skulle du ju kanske lägga in dig på avgiftning för att bryta din nuvarande aktiva missbruksperiod och hinna komma över abstinensen och dylikt innan du kommer hem? Det kan ju också prova att ansöka om få stöd från socialtjänstens öppenvård för att lära dig att hantera sug och återfall då det är en frivillig insats som du kan avsluta när du inte vill eller orkar ha den längre.

Vänd på det:

"Jag får dricka men inte idag" sen fortsätter du så varje dag.

PV är pojkvän.

Ja, det värsta är ju den otroliga skammen. Att söka hjälp är att berätta att jag har dessa problem. Ingen vet. Jag behöver ta mig ur det själv. Nu är det en hemlighet om mig själv som jag bär på, men ska jag börja söka hjälp utan att berätta det för folk så kommer det leda till lögner. 
Jag kan inte berätta. Min pojkvän hatar alkohol och han har verkligen ingen aning om det här. Brukar dricka med en tjejkompis ibland, men hon vet inte att jag dricker utan henne. 

Ja, jag har hört om den tidigare och försökt, men det är ju bara ord. Om jag får dricka så varför inte idag? Det går inte att lura sig så. Jag måste förbjuda mig själv.

Finns det någon i din närhet som du litar på? Som du kan berätta, eller hinta för om du inte vågar säga det rakt ut? Kan du på något sätt visa för personen så att hen frågar dig om det? Personligen kan jag tycka att det är lättare ibland, istället för att behöva ta det stora steget och säga "Hej vän, jag har problem med alkohol, hjälp mig" så kan hen fråga dig "Har du problem med alkohol? Kan jag hjälpa dig?". Litar du på din pojkvän? Kan du lämna hintar till honom? Du behöver såklart hjälp, men det kan vara jävligt svårt att ta sig ifrån det på egen hand.  Det är alltid okej att ta hjälp, det kan vara så svårt att ta sig ur det själv..

Problemet är att det ser ut så nu. Men det blir sällan eller aldrig bättre om man inte gör ngt. Det lär eskalera och du bör söka hjälp nu. Vänd dig till anonyma alkoholister där du bor. De kan säkerligen hjälpa dig på rätt väg.

Det är inget att skämmas över utan vanligare än man tror.

Nej, jag har faktiskt ingen jag kan berätta för. Inga föräldrar, inte så många vänner. (självvalt) Och nej jag litar inte på min pojkvän. Han kommer att lämna mig för det. Det var inte tjejen han blev tillsammans med. Tjejen han blev tillsammans med röker inte, dricker inte, äter hälsosamt och tränar. Jag måste bli hon igen. 
Jag klarar inte av att visa mig svag för någon. Har alltid vart självständig och klarat allt. Tänker att det kanske hjälper att bara erkänna det såhär på ett forum. Att det ska få mig att vakna och sluta dricka. 
INGEN skulle tro det här om mig.

Okej. Då är det att ta hjälp av någon utomstående. Problemet försvinner inte av sig själv. Varför vill du vara med någon som inte känner ditt riktiga jag? Är det för din skull eller för hans skull som du är den hälsosamma kvinnan som du beskrev ovan? Är det för hans skull så kan ju det vara en morot för att avhålla sig från det men i slutändan är det för din skull som en riktig förändring kan ske. Och det är oerhört svårt att på lång sikt göra något som man inte själv tror på.

Det är ju olika för olika människor men tanken är att det ska vara lättare än att förbjuda. Det kan dock vara så att det funkar bättre på godis.

Finns det någon på jobbet som du kan prata med? Om du till och med dricker på lunchen så undrar jag om de inte märkt det redan.

I övrigt tycker jag ändå du har kommit långt som är medveten om att det inte är bra och erkänner det här.

Du måste söka hjälp innan du når din botten eller så måste du nå din botten innan du söker hjälp. 

Själv var jag tvungen att nå min botten, förlorade barn, pojkvän, arbete & lägenhet. DÅ sökte jag hjälp, & jag fick komma till ett behandlingshem redan samma dag. Idag har jag varit nykter i 15 år! 

Jag drack aldrig igår. Jag struntade i att gå till systemet på dagen och låg hemma istället. På kvällen ångrade jag mig men det fanns inget att göra då. Vaknade glad idag. Idag är det Söndag och jag ska fan klara det här nu. 
Ingen alkohol och ingen rökning. 
Jag vill hamna där då jag kan dricka ibland och känna mig nöjd. Jag var där för 1 år sedan... 

Hej TS!

Jag är inte i sitsen att jag känner mig beroende än, men vet med mig att jag har ett ohälsosamt alkoholintag. Kan lätt dricka upp en box vin ensam på en vecka, blir aldrig bara ett glas vin utan oftast 3. Dricker varje dag vissa veckor....men andra veckor ingenting. 

Jag tycker det är enklast att inte ha nånting hemma. Det är enklare att avstå att gå in på systemet, än att avstå om vinet står där i kylskåpet. 

För mig handlar det om att jag kopplar alkoholen till njutning, nånting jag "förtjänat". 

Vänner, familj eller pojkvän (jag är också särbo) har ingen koll på hur mkt jag dricker. Jag är också 30, är högutbildad, har bra jobb. 

Hej TS!
Berätta för någon eller helst chefen på jobbet! De har då skyldighet att hjälpa dig med rehabilitering och eftersom alkoholism/missbruk räknas som sjukdom har de inte rätt att säga upp dig.
Allt detta står i personalhandboken.

Här är en länk att läsa:
lawline.se/answers/10714

Hej TS! Starkt av dig att se problemet i vitögat, det låter som att du är redo att komma ur beroendet nu. Jag är läkare och har en hel del patienter med alkoholberoende på min mottagning. En del patienter är redo att ta tag i problemet, andra inte.
Skulle du vilja ha läkarhjälp att bli av med beroendet så går det att vända sig till vårdcentralen - alla läkare är vana vid det här problemet och hjälper gärna till. Det är väldigt befriande med patienter som kommer och ber om hjälp med alkoholen, istället för de som kommer och har en massa annat (blodtryck, ramlar jämt, demens, ont mm) som man vet beror på alkohol men som inte går att prata om utan att personen tar illa upp.
Det finns mediciner som minskar suget, och självklart Antabus för att hjälpa till med nykterheten.
Bor du i Stockholm så finns det en mycket bra och välfungerande beroendeklinik på Riddargatan 1 som du kan vända dig till.

Här är en länk till självhjälpsmaterial från dem som kanske kan vara till hjälp. www.riddargatan1.se/sites/default/files/Guide_till_battre_alkoholvanor_rg1_2015.pdf

Lycka till!

Hej ts,
jag har egentligen ingen hjälp att komma med, men det slog mig bara att du visst är tjejen som din pojkvän blev tillsammans med. Eftersom du är alkoholist (?) måste du leva nyktert - precis som din pojkvän (även om han inte har dina problem). Det passar dig perfekt med en pojkvän som hatar alkohol men älskar dig. Då behöver han inte ens tänka på sina egna alkoholvanor i ditt sällskap utan det är bara naturligt att han också avstår från alkohol.

HOPPAS att du tar dig ur ditt beroende, att du vågar vara öppen med dina problem, och att din pojkvän är så bra som jag önskar dig!

Hej!

Modigt av dig att säga som det är och att be om hjälp, det är ju där det börjar.
Jag har själv missbrukat alkohol och är idag fri från det sedan 12 år tillbaka. Jag kanske kan hjälpa dig på något sätt, lyssna eller vägleda dig vidare till det som passar just dig.
Ta gärna kontakt om du vill.
Gå in på min hemsida så hittar du mina kontaktuppgifter.
www.coachilivet.se
Du är inte ensam, vi behöver varandra!
//Sandra