Vidare, om ts eller jag (vad jag nu har med saken att göra) skulle skaffa barn med våra män så ligger det inte på dig att definiera de inbördes relationerna eller hur saker ska/inte ska skötas. Jag bestämmer hur jag ser på det och ts bestämmer hur hon ser på det. Jag tycker inte man behöver älska sina bonusbarn eller att man måste hålla sig undan barnen om man inte nödvändigtvis älskar dem.
Fortfarande inte ett helsyskon och fortfarande inte ett barn till mamman (mig/ts/någon annan). Det är väl ändå lite skillnad.
Och dom är väl inte släkt då heller utan halvsläkt eller?
Jag är införstådd med vilka biologiska gemensamma nämnare som kan finnas mellan två personer som delar pappa men inte mamma.
Hur som helst så var det störiga i sammanhanget att personen i fråga sa att "Om du ogillar henne så starkt varför skaffa ett syskon till henne?!" som om ts i första hand skaffar barn för att ge ett utomstående barn ett syskon.
Hade jag skaffat barn med min man så hade det inte varit på tal att det primära var att skaffa ett "syskon" till sambons unge, utan att jag och han ska skaffa ett barn.
Jag kan villigt erkänna att jag hade betraktat det som en väldigt stor skillnad mellan sambons unge och låt säga att vi skulle ha två gemensamma barn. Det är klart det är skillnad. Lyckligtvis (förhoppningsvis) är det utomstående barnet så pass gammalt jämfört med de gemensamma barnen att det automatiskt blir en skillnad mellan dem och således slipper alla lida över den oönskade familjekonstellationen där inte alla har ett biologiskt band.
Inte min familj på samma sätt som våra (icke existerande) gemensamma barn skulle vara, självklart inte.
Sambons unge är hans familj, sambon är ungens familj. Sambon är min partner och han har ett barn. Våra gemensamma barn skulle vara hans barn, mina barn och sambons unges pappas barn. Inte del av familjen på samma villkor som om alla hade ett biologiskt band, dvs om alla barn i familjen var våra gemensamma. Detta är fakta. Vad argumenterar du för?
Varför är du så säker på att de skulle älska varandra? Det finns säkert jättemånga potentiella skräckscenarion som kan inträffa. Kanske bonusungens mamma skulle ta ett starkt avstånd från våra barn, och påverka hennes unge. Vem vet? Jag kan inte säga något om detta egentligen då jag inte är i situationen av att vi ska ha ett gemensamt barn, men jag skulle väl knappast motarbeta en god relation mellan ungarna, trots att trolig ålderskillnad skulle vara 8+ år. Men alla skulle ju vara införstådda med vilka respektives föräldrar är.
Ts sambos barn räknas som utomstående för Ts
Ts väljer själv vilken relation hon har till hans barn.
Japp, och och iom det så kommer de två barnen att ha totalt olika utgångsläge i livet.
Vore det inte bättre om pappan lär sitt barn att visa henne respekt, för allas trivsel?