Hatar min bonus

I generella termer absolut, inte om oskyldiga personer blir lidande av det dock. Ts ska inte beläggas skulden för detta.

Jag kan respektera dem även om jag tycker att de är helt uppåt väggarna.

Det är väl självklart att det går åt båda håll. Däremot så måste man ändå hitta ett sätt där det går att samexistera under samma tak. Vissa hittar en mer familjär relation till varann så småningom. Jag och min mans barn behandlade varann artigt och korrekt, men vi räknar inte varann som närstående.

Varför är du så otrevlig? Du har ju ingen åsikt om vad som bör göras utan skuldbelägger bara ts för saker som är utom hennes kontroll. Hur medför du något konstruktivt?

Oj, på vilket sätt har jag inte varit trevlig? Jag har aldrig sagt att du inte skulle få kommentera i tråden, det enda jag sagt är att jag tycker det är konstigt att hävda att ts är den enda att beskylla i sammanhaget när det finns andra inblandade aktiva parter. Du har tex inte sagt någonting alls om barnets pappas roll i det hela. För mig känns det oseriöst att inte se till fler aspekter än att beskylla ts i sin roll som "bonusmamma". Jag har inte tvingat någon att tycka som jag. Jag förstår inte riktigt vad du menar faktiskt. Jag har ifrågasatt varför du inte ser till hans roll i det hela, det är det enda.

Jag ville bara påvisa att det mycket väl går att samexistera även om man ser varann som utomstående, eller inte ens är speciellt förtjusta i varann.

Att det inte fungerar för ts är för att hon trots att hon ser barnet som utomstående, försökt ta en föräldraroll och passa upp på barnet. Hade hon struntat i det från början och bara lutat sig tillbaks och varit pappans sambo, och låtit honom ta hand om barnet som han gjort innan hon kom in i bilden, så hade kanske känslan och hela situationen varit annorlunda. När man gör något för en utomstående tex ser till att hon slipper det förhatliga fritids, då förväntar man sig ett tack åtminstone. Barnet själv har inte riktigt förstånd på det ännu, så då borde pappan påpeka att hon ska tacka ts för hämtningen. Även han ska va tacksam att hon ställer upp på hans barn, han är gammal nog att förstå att man tackar för tjänster som görs åt en själv eller ens barn!

Jag uttalar mig heller inte om dig som person utan uttalar mig om det som du säger. Vem du är vet jag ingenting om.

Jag tvivlar på att dina barn är särskilt bra på att uttrycka tacksamhet i varje läge. Du har vad jag läst i en annan tråd en unge som du inte ens får iväg till skolan. 

Jag håller med om att det ligger i mannens ansvar att se till att separera från en människa som hatar hans barn. Det är djupt oansvarigt och närmast sadistiskt att inte göra det.