Hatar min bonus
Sluta då att tala med väggen.
Sluta då att tala med väggen.
Nja, vad har han gjort fel förutom att låta ts flytta in efter typ en kvart?
Ts däremot verkar inte ha vett att flytta hem när hon HATAR sambons barn!
Barnet gör ingenting som inte är åldersanpassat i den situation ts och sambon försatt henne i! Flickan har inget val - det har ts men ts VÄLJER att utsätta flickan för hennes hat! Fruktansvärt!
Förstår att barnet blev glad att det inte blev något halvsyskon också till råga på allt elände hon får utstå!
Lol. Du förstod visst inte. Mycket du inte förstår. Kanske har du svårt för läsförståelse.Om du tycker att jag är en vägg så behöver du ju inte fortsätta att fråga mig saker inte sant?
Jag vet inte vart jag ska börja...
Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig.
Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar.
Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv.
Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar.
Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...
Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV.
Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?
Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...
Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...
Du har slut på argument alltså!
Han kunde börjat med att säga nej till ts när hon gick all in direkt. Sedan kan han prova att prata i lugn o ro med både ts och dottern för att se hur de upplever situationen. Inte samtidigt naturligtvis.
Jag tycker ts ska ta upp med mannen att dottern är elak när han inte ser det.
Sista stycket är bara elakt. Om dottern blivit ihjälkörd, hade din första kommentar till pappan varit -Det var skönt för din sambo att slippa henne!
Ts:
Hoppas att det löser sig för er!
Ts:
Jag tycker att din sambo verkar vara rätt så naiv gällande sin dotters beteende mot dig plus att din sambo verkar ta dig för givet.
Jag tycker att du bör ta upp detta med din sambo.
Lite lustigt hur man kan uppfatta en ts så olika.
Du vill gärna beskylla pappan för allt möjligt, medan jag ser att ts skriver att pappan:
1 - inte ser/hör vad dottern säger till ts/gör mot ts
2 - Säger ifrån ordentligt till dottern och står på sig trots att dottern då tjurar
Jag anser att ts snarare bör rannsaka sitt eget agerande i första hand!
Men självklart bör hon även försöka prata med sin sambo - både om hur hon uppfattar situationen med hans familj (han själv och dottern), men man kan också hoppas att de tillsammans beslutar sig för att lugna sig med gemensamma barn tills allt eventuellt börjar fungera i hemmet.
Ts har sagt till pappan att hon vill bli särbo men han vägrar det. I mina ögon tar ts sitt ansvar när hon vill bli särbo.
Men jag förstår att pappan inte vill bli avmed sin obetalda barnflicka! Hur bekvämt som helst att slippa lämna och hämta på fritids.
Ja jag har förstått att du inte LITAR PÅ DET TS SKRIVER!!!!
Varför ens skriva i denna tråd öht när inget av det ts skriver är sant enligt dig?
Istället hittar du på en egen sanning som inte stämmer överens öht med vad ts har skrivit, gör då ofta såhär när du skriver i trådar här på fl? Måste ju bli väldigt märkligt om man gör så?!
Ja men pappan kan ju knappast tvinga ts att bo med honom. Det är bara för ts att flytta hem igen vilket vore det bästa för alla inblandade!
Bonusfamljer fungerar uppenbarligen inte för alla, detta är ett typexempel på när relationen inte fungerar! Trist, men sånt händer!
Det understrukna är något du faktiskt inte vet ett dugg om - bara något som DU har fantiserat ihop.
Det troligaste är att ts själv har föreslagit att hon kan lämna på fritids - alternativt att pappan har frågat och ts sagt ja till det.
Inget av detta tyder på att han skulle se ts som en hushållerska och inte en jämlike.
ALLA män jag har träffat sedan jag fått barn har velat engagera sig i mitt barn, inte för att jag har bett om det utan för att dem har velat ställa in sig hos mig. Precis så tror jag det har gått till i ts fall också!
Jag har aldrig sett någon av min partners som hushållerskor bara för att dem engagerat sig i barnet, hämtat eller lämnat på skolan etc.
Vore intressant om ts ville komma tillbaka och skriva i sin tråd?!
Eller så är det ts som vill verka perfekt inför pappan och därav tagit på sig mer "jobb) gällande dottern.
Inte för att pappan vill, bett om eller ens tänkt på det.
Många människor fungerar så när de går in i en relation. Läste nyligen ett sms från min sambos ex där hon beklagar sig för att hon alltid "måste" städa, tvätta m.m när hon var hemma hos honom.
Han frågade "men varför gör du det då?" Hon svarar "för att jag vill vara perfekt för dig så att du blir kär i mig".
Förstår du?