Inlägg från: Anonym (Sandra) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sandra)

    Släkten retar dottern för hennes dialekt/sociolekt

    Vi har en dotter på 9 år. För fyra år sedan flyttade vi från mellansverige till Stockholm. Vår dotter har givetvis fått dialekten som talas här. Släkten i den gamla hemstaden fnissar, skrattar rätt ut och förlöjligar detta nästan varje gång vi ses, både över huvudet på vår dotter men även när hon hör.

    Vi bor i en s k "rik" kommun, Stockholms "finaste" och här finns en slags dialekt/sociolekt som många förknippar med snobbism. Vet inte om det är därför släkten anser sig ha rätt att göra så här. Dotterna har t ex väldigt markerade i:n och j:n.

    Hur som helst, även fast jag markerar när släktingarna gör så här så verkar de inte fatta att det inte "bara är på skoj", utan fortsätter. Tröttsamt! Hade det gällt mig som vuxen hade jag bara kunnat garva och gå vidare, men nu gäller det mitt barn och jag vill inte att hon ofrivilligt ska vara deras upphov till skratt.

    Vad säger ni? Överreagerar jag? Vad ska jag säga till dem så att de fattar? Vad ska jag säga till dottern?

  • Svar på tråden Släkten retar dottern för hennes dialekt/sociolekt
  • Anonym (Sandra)
    Elsis skrev 2016-02-01 07:51:26 följande:

    Jag tror att du måste säga rent ut till släktingarna att sluta retas med din dotter. Det är viktigt för henne att passa in i den nya miljön bland kompisarna, och det måste era släktingar förstå. De kanske tycker det låter fånigt/komiskt, men nu är det där din dotter bor och hon vill passa in. När jag flyttade till Skåne i lågstadieåldern skämtade släkten i Norrland så snart vi träffade dem att nu pratade vi barn minsann riktig skånska, vilket de fick att låta negativt. Detta ledde till att jag, och mina syskon, hållit fast vid vår ursprungliga dialekt, som är någonslags utstältad sydsvensk. I skolan var detta senare jobbigt, då jag blev annorlunda än de andra, men då kände jag att jag inte plötsligt kunde byta dialekt, för då hade vi hunnit bo där några år.


    Tack för svaret! Ja, jag måste hitta ett sätt att säga till på skarpen, för de verkar inte fatta när jag säger till dem.

    Åh, jag förstår precis din vånda med din släkt. Sånt där sätter sig hårt hos ett barn. (Även hos oss vuxna.)
  • Anonym (Sandra)
    Anonym (Haha) skrev 2016-02-01 07:51:49 följande:

    Och du måste berätta att ni är lite fiiinare än alla andra också? Jag är född och uppvuxen i Stockholm Vasastan och jag pratar inte som en snobb för det. Men det brukar ju vara så med inflyttade lantisar som tror dom är stockholmare. Dom lägger till sig en överdriven dialekt och tror dom är lite finare än alla andra.


    Nej, jag måste inte berätta det, för det tycker jag inte. Men jag försökte förklara för läsarna vad det handlar om för dialekt, ifall det har något med själva dialekten att göra. Men första svaret jag fick, som för övrigt var trevligt till skillnad från ditt, vittnar ju om att det kan var precis likadant när det gäller andra dialekter också.


    Jag försökte som sagt förklara vad det handlar om för sociolekt/dialekt genom att sätta citationstecken kring "rik" och "finare", äåven för att markera att det är något som man bara säger, inte något som jag tycker.


    Det ÄR fortfarande en s k "fin" och "rik" kommun och som du vet om du bor här så talas det annorlunda här ute än inne i Vasastan. Vi bodde i Vasastan när vi först flyttade hit och jag upplevde inte alls att grannarna/dagiskompisarna m fl talade likadant som här ute där vi bor. Det i:as oerhört mycket här, både i skolan och i grannfamiljerna. Både bland nyinflyttade "lantisar" och såna som är födda här.

  • Anonym (Sandra)
    Elsis skrev 2016-02-01 08:18:00 följande:

    Jag tror inte att eventuell snobbighet spelar så stor roll för så kallade lantisar, utan det är nog dialektbytet överhuvudtaget som släktingarna retar sig på/tycker är lustigt. "Lantisar" har nämligen också fördomar om stockholmare, och tycker att även mindre snobbiga varianter av dialekten (för ni vet väl att även stockholmare talar en dialekt) är något att göra sig lustig över.


    Nej, precis. Så är det nog, precis som du skriver. Där jag kommer ifrån härjar det väldiga fördomar om nollåttor... Vissa befogade, andra inte ;)


  • Anonym (Sandra)

    Tack för alla härliga svar! :D Vill svara er var och en personligen, men har inte tid just nu. Kanske sen. Tack hur som helst!


    Haha, var tydligen lite känsligt att jag kallade kommunen för "fin". Tyckte det passade liksom. Superfiiiiin, som dottern skulle ha sagt ;) Hon har givetvis inte gjort till dialekten för att verka snobbig, utan har formats av sin uppväxt. Hon hade pratat småländska om det var dit vi hade flyttat. Den delen känns inte märklig alls.

    Jag ska säga till mina ohängda släktingar en gång för alla att sluta upp med dumheterna.

    Och vi bor inte på Lidingö, utan på en liten fiiin plats i Danderyyyyd ;)

  • Anonym (Sandra)

    Tack igen, alla, för svar!

    Jag börjar mer och mer tro att det VISST har lite med att göra att hon "i:ar" och "j:ar" och allt vad det är och att detta triggar nånting hos våra släktingar. Nåt mer än att man bara tramsar om den lustiga dialekten. Det märks här i tråden att det retar upp en del att jag har benämt kommunen som "rik" och "fin". Detta gjorde jag som sagt endast för att jag hade en misstanke om att det är just det som triggar släkten.
     
    Det förekommer ju tydligen lite överallt att man retas för dialekter, så jag tror inte att det BARA har med vilken dialekt man har att göra.

    Men hörrni, det här med huruvida "snobbar" pratar eller inte pratar såhär. Det spelar inte superstor roll vad ni skriver om det eftersom folk här uppenbarligen pratar så som jag beskriver. Inte alla, men många. Sen om det är "snobbigt" eller inte, det spelar mig ingen roll.

    Nån skrev att jag så hemskt gärna vill framhålla var vi bor. Nu har det ju inte alls med den här diskussionen att göra, det är en annan diskussion. Men ja, visst. Jag är stolt och glad att jag och min man har bra jobb och att vi kunnat köpa vårt boende i ett härligt område. Området har med min mans arbete att göra, så det är inte helt självvalt, utan faktiskt mest praktiskt.

    Men nu handlade detta om min dotters dialekt, som hon fått p g a att vi bor där vi bor. Hon hade som sagt haft en annan dialekt nån annanstans och hon är alldeles för liten för att "lägga till" en "snobbig dialekt" med vilja.

    Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Det är oerhört intressanta diskussioner going on här. Ska läsa lite igen :)

Svar på tråden Släkten retar dottern för hennes dialekt/sociolekt