Släkten retar dottern för hennes dialekt/sociolekt

Jag tror att du måste säga rent ut till släktingarna att sluta retas med din dotter. Det är viktigt för henne att passa in i den nya miljön bland kompisarna, och det måste era släktingar förstå. De kanske tycker det låter fånigt/komiskt, men nu är det där din dotter bor och hon vill passa in. När jag flyttade till Skåne i lågstadieåldern skämtade släkten i Norrland så snart vi träffade dem att nu pratade vi barn minsann riktig skånska, vilket de fick att låta negativt. Detta ledde till att jag, och mina syskon, hållit fast vid vår ursprungliga dialekt, som är någonslags utstältad sydsvensk. I skolan var detta senare jobbigt, då jag blev annorlunda än de andra, men då kände jag att jag inte plötsligt kunde byta dialekt, för då hade vi hunnit bo där några år.

Och du måste berätta att ni är lite fiiinare än alla andra också? Jag är född och uppvuxen i Stockholm Vasastan och jag pratar inte som en snobb för det. Men det brukar ju vara så med inflyttade lantisar som tror dom är stockholmare. Dom lägger till sig en överdriven dialekt och tror dom är lite finare än alla andra.

Tack för svaret! Ja, jag måste hitta ett sätt att säga till på skarpen, för de verkar inte fatta när jag säger till dem.

Åh, jag förstår precis din vånda med din släkt. Sånt där sätter sig hårt hos ett barn. (Även hos oss vuxna.)

Nej, jag måste inte berätta det, för det tycker jag inte. Men jag försökte förklara för läsarna vad det handlar om för dialekt, ifall det har något med själva dialekten att göra. Men första svaret jag fick, som för övrigt var trevligt till skillnad från ditt, vittnar ju om att det kan var precis likadant när det gäller andra dialekter också.

Jag försökte som sagt förklara vad det handlar om för sociolekt/dialekt genom att sätta citationstecken kring "rik" och "finare", äåven för att markera att det är något som man bara säger, inte något som jag tycker.

Det ÄR fortfarande en s k "fin" och "rik" kommun och som du vet om du bor här så talas det annorlunda här ute än inne i Vasastan. Vi bodde i Vasastan när vi först flyttade hit och jag upplevde inte alls att grannarna/dagiskompisarna m fl talade likadant som här ute där vi bor. Det i:as oerhört mycket här, både i skolan och i grannfamiljerna. Både bland nyinflyttade "lantisar" och såna som är födda här.

Jag tror inte att eventuell snobbighet spelar så stor roll för så kallade lantisar, utan det är nog dialektbytet överhuvudtaget som släktingarna retar sig på/tycker är lustigt. "Lantisar" har nämligen också fördomar om stockholmare, och tycker att även mindre snobbiga varianter av dialekten (för ni vet väl att även stockholmare talar en dialekt) är något att göra sig lustig över.

Klart att hon ska få prata som övriga på Lidingö gör. Det är fruktansvärt ohyfsat av släktingarna att reta henne, sätt ner foten ordentligt och säg åt dem att bete sig ordentligt.

Nej, precis. Så är det nog, precis som du skriver. Där jag kommer ifrån härjar det väldiga fördomar om nollåttor... Vissa befogade, andra inte ;)

Vad är snobbigt med Vasastan...?

Jag antar att TS talar om Lidingö. Östermalm och Danderyd är jämförbara. 

Vasastan är bara Vasastan. Det finns väl ingen särskild dialekt där?

Förklara för dottern att släktingarna är bonntölpar och inget att bry sig om.

Dina släktingar verkar väldigt efterblivna så det är nog viktigt att du är extra tydlig när du pratar med dem.

Nästa gång de kommenterar dotterns tal så kan du väl säga att i den kommunen ni bor i nu så  förstår folk i alla fall vanligt hyfs, dialekten till trots. Med vanligt hyfs innebär bland annat att man som vuxen inte mobbar barn.