18 månader bör inte ha växelvis boende? Vart skall hon bo?

Rent generellt rekommenderas växelvis boende inte för barn yngre än tre. Inte för att de inte skulle klara av det under rätt omständigheter utan för att det ställs högre krav på arrangemanget för att det ska bli bra för barnet och få föräldrar är bra nog på samarbete för att få till det tillräckligt bra.

Vad vill pappan? Tror du att ni skulle klara av att ett nära samarbete med täta byten för barnet?

Kanske om vi verkligen försöker men vi är så oense om allting och ser så olika på saker och ting så i dagsläget kanske det blir svårt. 

Han (dotterns pappa) vill ha henne exakt lika många dagar som mig och anser inte att hon bör vara skriven hos mig (han anser att hon likaväl kan vara skriven hos honom) så vi kommer inte kunna kompromissa där. 

Undrar hur det går det till om man måste ta det till rätten? 

Min dotter var 18 månader och min son var 3,5 år när de började bo varannan vecka hos mig och varannan vecka hos sin pappa, det har fungerat bra. Det bor fortfarande varannan vecka och är 11 och 13 år.

Om pappan är viktig för dottern tycker jag absolut ni ska testa varannan vecka, om det är praktiskt möjligt.

Lycka till!

Alltid svårt att sia om hur det går i rätten. Skulle dock tippa på att de skulle döma till fast boende för barnet med umgänge, i alla fall tills vidare tills barnet blir lite äldre.

Vad är det som inte funkar i er relation? Har ni testat familjeterapi för att försöka rädda relationen? Det är ju vanligt med relationstrassel när man har småbarn och det vore ju synd om ni gick skilda vägar innan ni testat allt annat först.

Då bör ni väl verkligen försöka då. 

Mina barns pappa har precis som jag ett speciellt band till våra barn (och de till både honom och mig), och det har de självfallet också kunnat ha trots att han och jag skilde oss. 

Påfallande ofta verkar kvinnor som anser sig ha monopol på barnen vid skilsmässa vara samma kvinnor som senare sitter och ondgör sig över hur ointresserade papporna är. Det ser emellanåt ut att ha ett samband. 

Läs ditt ursprungsinlägg igen och ta en titt på hur motsägelsefull du faktiskt är i det. 

Det finns många sätt man kan lösa det på om man kan tänka sig att vara flexibel som vuxen.

Man kan t ex ha så här:

Förälder 1:
Lämnar måndag, hämtar onsdag, lämnar fredag.

Förälder 2:
Hämtar måndag, lämnar onsdag, hämtar fredag (och har helgen och sen blir det ju tvärtom)

Barnet får då lika mycket tid men är som längst ifrån en förälder 3 dagar, man får dessutom varannan helg. Sen kan man ju då, när barnet är större gå över till varannan vecka men inte heller det hindrar att man hämtar någon dag på "fel" vecka och är med barnet några timmar. Allt handlar ju om man kan sammarbeta eller inte.

Bara för att det gått bra för ert barn behöver det inte betyda att det går bra för alla andra barn. Rent allmänt kan man säga att barns anknytningsmönster inte är färdigutvecklat förräns vid tre och tills dess bör man undvika turbulens och separationer för att inte skada anknytningen och i värsta fall orsaka anknytningstrauman hos barnet.

Dessutom är 18 månader en känslig ålder. Det absolut bästa för barnet i det här fallet vore att föräldrarna blev sams (som vänner om inte annat) och avvaktade med sin separation ett litet tag för barnets skull. Redan vid två kommer barnet hantera föräldrarnas separation och växelvis boende bättre.

Växelvis boende kan funka, redan nu med. Men tills barnet är lite större tror jag det i så fall är viktigt med frekventa byten (en vecka är alldeles för lång tid för de flesta småbarn under tre) och att föräldrarna håller någorlunda sams.

Hur det än blir så tycker jag att det viktigaste är att ni föräldrar gör ert bästa för att jobba på er relation och försöker rädda det som räddas kan.

I bästa fall kan ni hitta tillbaka till varandra och rädda er familj. I värsta fall kan ni skiljas åt som (någorlunda) vänner.

Hur det än blir har ni i så fall förbättrat barnets situation.

Så länge föräldrarna är överrens och kan anpassa umgänge odyl efter vad som funkar för barnet går mer eller mindre vilket schema som helst bra.

Kan ni inte komma överrens är första steget att ni kontaktar familjerätten och försöker hitta en lösning som är bra för alla inblandade.

Håller med dig på det du säger förutom att de borde börja med att kontakta någon familjeterapeut. Både kommunen och svenska kyrkan erbjuder sånt gratis. Ju bättre relation de har desto bättre kommer de att lösa allting, oavsett om de fortsätter att leva tillsammans eller väljer att separera.

Är någon av er föräldraledig nu?

Mitt barn var kring ditt barns ålder då jag och pappan separerade. Pappan hade sin föräldraledighet då, men barnet skulle precis börja på förskola och pappan börja jobba igen.

Jag resonerade då som så att barnet hade en närmre relation till sin pappa, pga förändraledigheten. De hade hängt ihop i mer än 6 månader - dygnet runt. Så jag ansåg att barnet skulle vara skrivet hos pappan samt bo där.

Fast jag träffade mitt barn oftare än varannan helg. Vill minnas att jag hade kanske två dagar mitt i veckan eller så också. Minns inte om det var inkl övernattning.

Hur som helst så var det länge sedan. Barnet bor sedan länge hos mig permanent, då pappan blev arbetslös men till sist fick ett jobb, dessvärre på annan ort och på resande fot. Då flyttade barnet till mig på heltid.

Hos primärföräldern. I vårt fall var/är båda det och då insåg vi att det bästa var växelvis men med byte var tredje dag. Vi gjorde så ca 10 mån, sen blev hen inlagd på annan ort en längre tid pga sjukdom och då kunde vi inte byta så ofta, och när hen kom hem från sjukhuset hade vi vv.

Det har aldrig varit några jobbiga byten, de har alltid längtat till den andre föräldern när det varit dags. Men det händer ju ganska ofta att det blir någon dag hit och dit hos den andre pga viktiga tentor och liknande, och är det någon kul aktivitet som kräver två vuxna åker båda.

Men är bara den ena primärförälder, plus att det är dålig stämning i luften varje byte, så tror jag det är bättre för ett så litet barn att bo heltid hos primärföräldern.

Håller med om att ni borde börja med att reds ur relationen så att ni avslutar på så god fortsättning som möjligt det är det absolut bästa för barnet att ni är överens om på samma våglängd under här.

Jag och mitt ex valde att gå till familjerådgivning inte för att rädda förhållandet utan för att rädda relationen mellan oss... Annars hade det nog funnits bitterhet och ilska mellan oss och i värsta fall hade det gått ut över barnen.... Nu har vi en bra relation vilket är viktigt då vi har två barn och kommer finnas i varandras liv för en lång tid framöver...

Hej!

När mina barn var yngre löste vi det så att de var hos sin pappa varannan helg och på onsdagar, övrig tid hos mig. Sedan ökade vi på det successivt tills det blev V/V men under den processen var vi lyhörda och flexibla för att underlätta för barnen. (även om vi annars hade svårt att komma överrens om någonting)